Hanterar svenska språket som SFI student vecka 1.

Detta är jobbigt.

Jag har tappat språket helt och skriver som en jävla 5åring. Känns även som att det blir värre med åren.
Fan händer egentligen? Alltid haft bra betyg och gick ut natur med toppbetyg..
Ju mer jag skriver, destå mer drogpåverkad ser det ut som att jag är.
Och jag märker att ju mer engelska jag snackar, destå sämre blir min svenska.
Jag kastar lixom om orden / meningar konstant.


Ska jag strunta i att läsa böcker på engelska kanske?

Något mer jag borde göra?

Gå till en läkare.
Om du bor utomlands och sällan talar eller läser svenska så är det naturligt att språket kan försämras. Men det kan också bero på hjärnskada, Alzheimers eller annan åkomma och det första borde då
vara att få det utrett.

Japp, helt naturligt och inte alls konstigt. Men många svenskar som bor/bott utomlands älskar att kokettera med det. Särskilt om man bott i ett engelskspråkigt land så tycks det vara med illa dold extra förtjusning som det ska klagas (egentligen skrytas-) om att man "tappat svenskan".

Men det är ju självklart att man blir lite sämre på sånt man inte övar så ofta på. Såväl fiolspelande som sitt modersmål.

Nu vet vi inte om TS bor i Sverige. Men om så, så är det förstås anmärkningsvärt och ett tecken på att TS borde träffa lite mer folk eller att TS har drabbats av någon neurologisk sjukdom.

Bor på Södermalm, Suecia.

Handlar det bara om skrift eller både skrift och tal?

Läs mer svenska böcker.

Ett sånt djäfla trams rent ut sagt! I dessa uppkopplade tider med Internet och iPhones i vartenda hörn, finns det ingen som helst risk för en svensk att glömma sitt modersmål! Inte ens migranter från MÖ släpper sin iPhone/kontakt med hemlandet, så den där "språkglömskan" köper jag bara inte.

Talar utifrån personlig erfarenhet: har snart bott halva mitt liv utanför Svea Rike (i olika länder), men har inte för en sekund glömt bort mitt modersmål! Letar aldrig efter svenska ord, och tänker lika bra (eller bättre) på svenska som på vilket annat språk som helst. Men det kan som sagt bero på mina dagliga "konfrontationer" med svensk media/regelbundna kontakter med svensktalande personer.

Jag kan förstå att svenska filmkändisar som Britt Ekland mfl "glömde bort" svenskan på -70-talet, eftersom de på den tiden isolerades från kontakt med det svenska språket till vardags av naturliga skäl. Möjligen med undantag av några enstaka samtal/månad från mamma i Sveg. Men t o m Dolph Lundgren har erkänt att hans "fejkglömska" av det svenska språket berodde på att han ville främja sin filmkarriär och verka så amerikansk som möjligt. Det gick ännu an på 80-talet för de som minns.

skrift.
vad tänkte du?