Kallade man verkligen Bysans för Romare?

Är inte idén som splittrade orthodoxa från katolska kyrkan att det inte skulle finnas några religiösa auktoritärer? Idén hos de orthodoxa var att påven i Rom skulle vara västrikets patriark med samma "rang" som alla andra patriarker. Senare runt 400 - 600 AD började ikonoklasm och västra filosofiska idéer som filioque (Augustinus treenighetslära) leda till vad som kallas för "den stora schismen", vilket (som jag förstår det) splittrade kyrkornas sammarbete. Men som sagt, det verkar motsägande att påstå att ryssland tagit över ledarollen eftersom en av anledningarna som splittrade kyrkorna handlade om att orthodoxa kyrkan skulle ha ett decentraliserat ledarskap. Varför skulle orthodoxa kyrkan erkänna moskvas eller rysslands patriark över de andra efter hand?

Men var det verkligen så då? Som jag fått för mig var det att ryssarna såg sig som andliga arvtagare till bysantinarna och att Moskva på så sätt blev det tredje Rom, och det alltså utan att ryssarna fick nån formell överhöghet över kyrkan.

Det är ju detta jag menar, om de västeuropeiska härskarna såg sig som roms arvtagare, hur benägna var de då att benämna det Bysantinska riket och dess invånare för Rom och Romare. Om jag skulle tex läsa en Fransk/Tyskt skrift från 1200-talet som tar upp Bysans, skulle det då stå Rom och Romare?



Så situationen kunde likna lite som dagens Makedonien och Grekland, att den grekiska regeringen tillskriver Republiken Makedonien som "Republiken Skopje"?.

De tillskrev alltså sig själva oftast bara som greker i sina skrifter? Hur tillskrevs och tilltalades de av tex Korstågsfararna eller de turkiska stammarna?

Med tanke på att landet kallats Rom, kontinuerligt i över 1000 år så tror jag faktiskt det. Även om det kanske gjordes med ett litet tillägg av Öst först. Det verkar ju inte råda någon tvekan om att Bysans härskare ansågs vara kejsare exempelvis.

Sen är det som sagt bara en västeuropeisk härskare som på allvar försökt hävda att man är Västroms arvtagare, den tyska kejsaren. Vidare kan kanske den romerska rätten nämnas, som även den är klart influerad Östromerska riket (kejsar Justinianus) och som enligt somliga Europeiska stater var gällande rätt ända in på 1800-talet. Så jag vill nog mena på att Bysans koppling till Rom faktiskt var något som medeltidens (historiskt och politiskt insatta) människor ändå gjorde. Vad är det som fått dig att tvivla på saken, någon indikation eller liknande?

Sen tror jag nästan frågan ska ses ur ett annat perspektiv, erkände verkligen det Östromerska riket Karl den Stores frankiska parodi på Romarriket som arvtagare till det mäktiga Bysans systerrike? Jag är skeptisk

Jovisst, det kan mycket väl vara så att de såg sig som andliga arvtagare av Bysans arv. Kring det jag läst hade Bysans ett system kring att kejsarna utövade en viss auktoritär över religiösa överhuvud då den Bysansiska kejsaren hade ansvarset för hans undersåtars välbefinnande. På det viset kan det te sig att den ryska tsaren sågs som den orthodoxa världens kejsare, men jag misstänker att det inte alls var så eftersom det går emot vad förstår är orthodoxa kyrkans grundläggande värderingar.

Men det kan mycket väl vara så att jag har fel.

Det är ju inte sällan det blir konkurrens om prestigefyllda titlar och ämbeten. Se på alla påvar och motpåvar, till exempel. På samma sätt vore det inte helt onaturligt om den ryskortodoxa kyrkan tyckte att överhögheten övergick till dem när Grekland och Konstantinopel hamnade under turkarna. Men jag har nollkoll på detaljerna där.

Vad gäller romarna/bysantinerna så var Konstantinopel redan kejsarhuvudstad och säte för senaten innan Västrom föll. Ett framsynt beslut får man säga, eftersom den var världens utan konkurrens starkaste fästning och stod emot ett otal anfall medan Rom och Italien fungerade som autostrada för olika arméer. De bidrog också till staden Roms nedgång, och den var åter ett malariaanlupet träsk i ett par århundraden. Om bysantinerna tyckte att de var det riktiga Rom fanns det alltså hyfsade skäl.

Så småningom hämtade sig det ursprungliga Rom, om än inte det Västromerska riket, och när den Stora schismen kom på 1050-talet var maktförhållandet jämnare. Men det var 600 år efter Västroms fall.

Vet inte om tsaren sågs som överhuvud över hela den ortodoxa världen, men för den ryska kyrkan var han det, på precis samma sätt som den östromerske kejsaren varit i Bysans. Inte som i den protestantiska världen där kungen visserligen var kung av Guds nåde men inte hade någon religiös funktion i övrigt, utan Rysslands och Bysans kejsare var både världsliga och himmelska härskare samtidigt. Och som sagt, jag är inte heller jätteinsatt, men eftersom Ryssland tagit över Bysans traditioner mer än något annat land så var det logiskt att kalla Moskva för det tredje Rom, åtminstone ur rysk synvinkel. Visserligen var det mer världsliga skäl än religiösa bakom, men som sagt, i Bysans och tidiga Tsarryssland så var världslig och religiös makt ett och samma.

Det innebar förstås inte att ryssarna plötsligt började kalla sig romare, utan "bara" att de menade sig vara Roms arvtagare som höll liv i antikens och kristendomens ideal.

Jag antar att det var ungefär samma sak i Tyskromerska riket, att folket kallade sig tyskar (eller kanske snarare brandenburgare o.s.v. om de kände större tillhörighet med sitt eget lilla furstendöme än med det löst sammanhållna riket i sig) medan kejsaren ändå titulerades som romersk kejsare.

Om det var oftast vet jag inte, men det hände att de skrev att barbarer och andra anföll grekerna. Det är då i löpande text.

Korstågsfararna skulle ha haft det lättare att kalla dem greker, för folk österifrån var de mycket oftare romare.

Förmodligen tog det tid, men man kan redan tidigt skönja en diplomatisk utveckling i Östrom. Rom kunde inte se någon jämlike och behandlade andra stater som underlägsna. Östrom gjorde inte det.

Ja riket kallades för Rom. Termen Byzantium uppkom först efter rikets fall för att särskilja det ifrån antikens romerska rike.