LSD Tripprapport

TRIPPRAPPORT 2/3-16
LSD
''Oompa Loompa'' Blotters

Kön: Kvinna
Ålder: Mellan 20-25

Tidigare erfarenheter:
Marijuana, Hasch, Kokain, Tjack, Benzo, MDMA, Ecstasy

Jag väljer att skriva ut mina anteckningar ifrån en tripp jag gjorde tillsammans med min pojkvän. Det var första gången vi reste. Då det är svårt att sätta ord på känslor under en tripp så kommer den inte vara alltför detaljerad, eftersom det kräver fokus och koncentration att kunna skriva under en tripp. Det är mest tankar och känslor som beskrivs. Alla trippar är högst personliga för var och en, och detta är vad jag upplevde och kände i ord. Vi förberedde inte egentligen att ta tripp just den här dagen utan det kändes mer rätt att göra det just då. Vi båda var på ett lugnt harmoniskt humör, avslappnade och goda, det fanns inget diffuset i hjärnan som vi kände skulle stoppa oss den här kvällen. Så settingen var perfekt att göra detta just då. Here we go.

^^


19:45: Intag av en hel lapp, pojkvän tar en halv som han håller i en pincett och klipper för att inte få syra på händerna. Låter den sakta smälta på tungan i ungefär 10 min innan jag sväljer den.

20:15: Märkbar värme som börjar i benen och sakta går uppåt magen, bröstet, armarna, fingrarna. Temperaturen höjs en aning, blir lite rödflammig på händerna. Fick en märklig känsla i halsen som en växande klump och huvudet känns lätt inlindat i bomull. Vi kollar på trippy fraktals videor på youtube och lyssnar på meditativ musik. Jag fingrar med pärlor som jag gör armband av och allt verkar som vanligt. Vi sitter i sängen där vi lagt ut mysiga filtar, färgblock man kan fylla i med fraktalmönster och pärlor i många färger och sorter.


20:25: Börjar känna att något är pågång i hjärnan. Som en dov känsla av att vara lullig, lättad, och känner mig fri i kroppens rörelser. Snurrar runt i sängen och balansen verkar lite ur styr. Men jag är glad och förväntansfull på samma gång eftersom jag aldrig trippat förut. Börjar distraheras av omgivningen, alla detaljer på tavlorna, blomman som stod på bordet, blicken var lite överallt och pärlarmbandet hade jag stannat upp med. Tog en snus men den smaka inte gott så slängde ur på en gång och försökte fokusera på att gå in meditativt utan distraktion in i min hjärnas resa. Pojkvännen har satt sig vid bordet och börjat måla med frihand. Vi börjar tänka och prata kärleksfullt till varandra. Orden flyter på men min mun börjar kännas halvt avdomnad, som att tungan inte riktigt hänger med.

20:30: Nu börjar vi känna tydligare effekter. Pennan jag håller i för att skriva dessa anteckningar känns fjuttig, smal och liten. Nästan för lätt för att hålla i. Börjar skriva lite slarvigare men är fortfarande vid fullt ego och medvetande. Jag gick in i den här trippen för att släppa mitt ego och befinna mig utanför mig själv och tankarna. Pupillerna är numera väldigt stora och mörka. Känner mig lätt distanserad ifrån omgivningen, inte riktigt med i allt som händer, som att jag skjuts bakåt lite i tid och rum. Börjar förstå att trippen händer på riktigt, att det är precis som i film när omgivningen sakta börjar pulsera och andas. Men är fortfarande här och inte rädd för vad trippen kommer att leda mig någonstans. Pojkvännen målar något lätt med sin penna, tänker och uttrycker sig lätt om vad han känner och gör, han verkar ordentligt upplyft och fri i sina tankar. Vi har CBL (Carbon Based Lifeforms) i musik i bakgrunden och det känns så rätt. Dom vet vad trippar handlar om och deras musik blir till en harmonisk klang i våra öron. Sängen jag sitter i börjar bli skönare och skönare och kan knappt stava korrekt längre.

20:40 Sätter mig mot väggen och beundrar väggen på andra sidan. Det börjar hända nu. Det visuella hallucinationerna. De 6 tavlorna som är i ett geometriskt mönster börjar snurra in sig i varandra. Vart jag än fokuserar blicken andas detaljerna tydligare. Allting andas, pulserar, stirrar jag rakt in i något smått så blir det större, mindre, skuggorna vandrar längst taket, väggarna, ljuset flacknar, mönster uppenbarar sig sakta.

20:45 Ögonen är som två hus som börjar trippa. Känns som en verklig dröm med vågor, allt i rummet smälter samman, saker ändrar storlek, färger, skuggor, mönster, ett visuellt fönster genom mina ögon. Vart vi än sätter blicken på så aktiveras det, det lever, allting lever runtom oss. Jag sätter mig på stolen till datorn och ska byta låt, vi har gjort i ordning playlists som går på repeat, och på tvn har vi bilder av universum, färgglad natur och tecknade bilder. Jag glömmer bort att jag ska byta låt och blir sittandes där, känner hur känslan av tripp blir starkare och starkare, huvudet börjas ryckas med på en oändlig resa genom universum och alltet. Vi båda säger att våran säng är ett rymdskepp där vi seglar ut i universum.

20:50: Tripparballz. Och det är så skönt. Allt andas. Jag drömmer inte!! Är detta verkligt? Det är precis som på film, när allt i färgglada nyanser snurrar runtom dig i en evig spiral som byter hastighet och form. Jag kollar ner på golvet och trodde jag såg ormar. nej! det är fraktaler! i stora och små former, flera hundra stycken. Dom glider mot en ljus punkt på golvet, är det ljuset i mörkret? Sedan förstår jag att jag kan styra fraktalerna. Jag viftar med händerna. Min energi över golvet. Fraktalerna följer mig, samlas runt mig, jag är deras Gud. Det här vart för mycket för mig. Har fraktalerna alltid funnits där? Eftersom våra ögon är stora som golvbollar och pupillerna så öppna kanske vi aldrig haft chansen att se dessa fraktaler och energier förut. Men dom finns alltid där. Vi ser ju dom, överallt. Jag slår händerna för ansiktet. Och faller ner i en bottenlös resa av växtriket, det var grönt överallt, gröna blad och gula energier. Några tårar faller på min kind. Detta är intensivt, det blir starkare och starkare. men jag är inte ledsen. Jag tömmer min amygdala på sorgsen energi och är inte rädd. snarare förväntansfull, vill se mer, har alltid varit intresserad av det mystiska och detta var de mest mystiska jag sett. Jag slutar gråta. Är oerhört lättad. Yes, jag tömmer mitt inre på gammal energi. Jag ler, mår oerhört bättre, och sätter mig i soffan bredvid min kille som målat en gudinna med ett starkt ljus i halsen. Kollar på bilden och trippar sönder. Ser gudinnan röra sig, ljuset utstrålar värme och styrka. Är det jag? Nej, min kille är inne i sin resa. Han trippar inte lika starkt men är påväg in i snabb hastighet. Vi är i totalt harmoni med varandra och omgivningen när vi kramas och sjunker in i varandras själar. Han är en god Gud för mig. Jag fnittrar, han skrattar, vi mår så bra.

21:00 Färgerna är så oerhört starka. Det är en skön ögonorgasm att vi har saker så färgglatt i vårat rum vi sitter i. Blomman på bordet andas, växer, bladen lyser starkt grönt och jag känner mig så oerhört lyckligt. Jag börjar se att något rör sig i bakgrunden. Snear jag? Svarta gestaler som springer fram och tillbaka. Men jag är inte rädd. Ger ingen uppmärksamhet till dom små figurerna. Jag fortsätter att kolla på soffan som får vackra fraktaler som snurrar i ett visst mönster. Allt har sin plats. Dom snurrar efter ett angivet mönster, stannar, snurrar tillbaka, om och om igen. Vad betyder dom egentligen? Jag är nyfiken och måste få veta. Jag kramar min kille igen. Vi pratar ödmjukt om ett vackert hav. Att vi vill sitta vid ett hav och njuta. Plötsligt slår mina känslor om igen. Tårar rinner. Jag börjar tänka på pappa. En pappa jag aldrig haft närvarande i mitt liv. Han omfamnar mig. Jag smågråter varma tårar. Men av glädje, att frigöra mig själv från det förträngda i mitt minne. Han får mig att må så mycket bättre. Att vi har varandra är det bästa som finns. Att få prata och få ut känslor man aldrig pratat om. Vi börjar prata om förnuft och livet. Vad våra sanningar är. Att allt handlar om perspektiv. Vi hjälper varandra hitta svaren.

Fortsättning under!

21:15 Vi står vid fönstret och garvar åt bilarna utanför. Haha det ser ut som små legobilar!! En buss åkte förbi haha! Allt är så smått. En människa går förbi, sakta sakta, gud så småa vi är i världen. Allt är smått och skrattretande utanför. Men träden är heliga. Vi ser grenarna, dessa grenar som vi själva jämför oss med. Vi ser ut som träd! Våra armar är grenar. Eller är vi gudar egentligen? Vi har makt över allt på jorden, det är både hemskt och bra på samma gång. Istället för att allt andas i rummet ser jag små frekvenser nu bara. Det börjar hacka, som en skiva som börjar ta stopp. Kan typ inte skriva vettigt längre, vem är jag som skriver? Egot? Jag kollar på min pojkvän. Så bedårande vacker och skör. Jag tror vi träffats i ett annat liv förut. Golvet under mig och allt börjar snurra igen. Stannade tiden precis upp innan? Here we go again. Fraktalerna på väggarna, golvet, taket dras mot en ljus punkt och stannar sedan upp i dans. Dom dansar för oss.


21:30 Nu känns det som att detta pågått i flera timmar. Kollar på klockan. Bara 1 timme och 45 minuter har gått! Det känns som flera år! Vad är tiden för illusion? Tiden går för fort med en klocka. Den stressar fram livet. Med syran lever vi för varje ögonblick, sekund, och allt är dyrbart. Ett ögonblick blir inte magiskt om vi ska prata om det vi sett i vår resa i efterhand. Just då och nu är magiskt. Dom magiska molekylerna.

23:30 Jag vet inte vem Jag är längre. Känner att det är svårare att prata. Få ut mina tankar. Jag befinner mig utanför mig själv. Vi pratar inte längre om ''Jag'' längre. Vi pratar om allt. För allt är det som existerar. Vi är allt. Kärleken är allt. Vi lever här och nu. Vi båda har blivit tystlåtna. Tänker, tankarna går på högvarv men vi minns inte vad. Vi kommer inte ihåg vad vi tänkt när vi ska berätta för varandra. Jag har skrivit ''Bort med negativitet'' I mitt block. Det är det enda jag kunde få fram. Att positivitet och kärlek är allt. Gemenskap, att inte vara ensam, att kunna prata med folk utan att va rädd. Det finns inget att vara rädd för. Har hunnit gråta lite till. Men det är mer som utlopp. Inget att snea för, jag tömmer min amygdala på rädslor och mörka tankar. Har ett leende som inte går att bryta. Varför skulle jag sluta le? Att le kändes så skönt, att le åt livet är det enda jag kan. Vi pratar om visdomar om livet och våra sanningar. Att om vi gick på syra jämt skulle våra 23 år vara evighet. Vi är eviga. Våra kroppar dör aldrig. Allt är ett kretslopp. Universum är ett kretslopp, energier som minskar, blir större, hela tiden, precis som fraktalerna i vårt rum.

23:45 Känns som det gått 3 timmar, men bara en kvart. Jag tror jag upplevt mitt egna liv i min resa. Allt från att födas till att dö. Hela mitt liv har gått förbi mina ögon. Jag trippar på killen nu. Han blir yngre - gammal - yngre - gammal framför mina ögon. Rätt läskigt, men är så medveten om att detta är en tripp. Jag tror mina fobier har kommit upp till ytan, åldersfobi, åldersnojja. Därför jag ser mig själv bli gammal och ung framför mina ögon. Jag står framför spegeln. Det känns hemskt. Att mata mitt ego med hur jag ser ut. Allt handlar om vem jag är. Hur jag ser ut är en illusion, en illusion och fasad för andra att tro på. Men jag är jag, jag är stark. Jag kollar ner på mina armar som är jättelånga. Har jag växt? Ser utmärglad ut, tunn, men förstår att det är mitt ego som talar. Jag skakar av mig tanken. Och mår jättebra. Trippen speglar vem Du är på insidan. Vad Du bär på. Vad Du känner. När vi pratar om ''allt'' så är det allt som inte kan förklaras. Det är alltet. För trippen vill visa vem Du egentligen är. Och det kändes skönt att veta. Att jag inte är ett ego längre. Jag är ovanför mig själv. Ett väsen. Vi pratar med varandras hjärnor. Inte medvetande. Det finns inte där.


01:30 - 02:00 Känns som vi börjat landa. Det pulserande, andandet runt om oss börjar röra sig i små frekvenser in i sitt skal. Killen stirrar mot taket. Han trippar på ljuset och skuggorna i taket. Är skithungrig. Känns som vi svälter. Tar fram mackor. Hur gör man mackor? Vi har tappat minnet. Garvar åt det och kommer på att man först lägger smör, sen pålägg. Vi tar bara mackor med smör och trycker i oss. Magen är mättad. Halsen gör inte längre ont. Har redan gråtit ut allt jag bärt på i halsen. Tror jag är påverkad av mitt throat chakra, men nu är den tömd. Mitt tredje öga ovanför mina ögon känns aktiverad. För vi ser varandra med ett helt nytt ljus. Gudomliga. Musiken har gått på repeat hela kvällen, likaså videosarna och bilderna. Vi har inte tänkt på det alls. Vi har varit i ett annat universum ikväll. Vi blippar fram lite mer bilder på galaxer. Och trippar. energierna i galaxerna rör sig. Ser fraktaler emellan varje stjärna. Är universum fullt med fraktaler? Jag ser matematiska mönster. Känner att jag kommer hitta svaret snart. Men hittar ingen mening med livet. För det finns inget. Att vi är här på jorden är allt, det är det vi lever för. Vi är utvalda att leva här. Vi pratar om gravitation, att allt dras till jordens mittpunkt. För att hålla oss på plats på jorden. Att vi inte ska fly. Jag är övertygad om att vi lever i ett pararellt universum. Att vi finns på en likadan planet i en annan galax. För det känns som vi levt detta liv förut.

03:00-04:00 Hallucinationerna är i princip borta. Vi är lugna och harmoniska. Vi har genomgått denna resa. Nu vet vi vem vi är. Vi pratar i timmar om allt. Och det känns skönt. Kärleken mellan mig och min kille är gränslös. Vi älskar varandra så djupt. Vi är glada att vi har varandra. Tveksamma om vi vill ta ännu en tripp. Har två lappar till hemma väntandes. Men tror att det blir om ett bra tag. Nu har jag hittat mig själv. Är så glad jag kan bli. Känner mig blank i huvudet, som ett oskrivet papper. Jag har återfötts. Vad skönt. Vad jag längtat. Vi har svårt att somna. men jag lyckas somna tillslut. Drömmer om ormar i vatten med min bästa vän. Drömmar känns inte lika verkligt som trippar. För trippar händer här och nu i stunden. Du kan inte fly från dig själv. Det finns inga problem som är för stora. Vi klarar allt. Vi människor är dem mest intelligenta varelserna i universum. När ska vi inse det? Varför mår vi dåligt? Det finns inga anledningar. Alla borde ta en tripp någongång. Få reda på hur Du är när Du tappar ditt ego och självkontroll. Det är magiskt.


Dagen efter trippen vaknar vi kl 13. Har ont i huvudet. Seg. Somnar om till kl 16. Vaknar. Är mig själv igen, fast annorlunda. Tömd på energi. Idag när jag skriver detta 2 dagar efter är jag mig själv igen. Fast inte som jag var innan trippen. Jag är mer positiv och glad. Inte rädd för något. Tar tag i saker mer. Är glad för livet, för allt. Jag är tacksam att LSD finns. Det hjälpte mig ur dåliga tankemönster och in i ljuset. Som vi ska må egentligen. Vi lär trippa fler gånger senare. Men inte längre fokuser på oss själva. Utan att hitta svaret med universum. Vi är nyfikna varelser. Jag kommer nog aldrig mer ta nått annat än LSD. Trots att jag rökt gräs i flera år är det inte samma sak som att ta tripp. Tripp rensar allt med beroenden och måsten. Jag kommer fortsätta trippa. Det är inte farligt. Det är helande. Hoppas att rapporten blev bra på ett själsligt sätt. Har läst flera rapporter där man mest beskriver vad man gör, inte känner. Jag hade turen att vara så produktivt skrivande att jag kan läsa mina tankar i efterhand. Det är det viktigaste. För trippen handlar bara om det psykiska. Alla ser olika saker i trippar, vissa snear, vissa klarar sig, vi hade en jättebra tripp. Hoppas inlägget var bra för att vara första gången! Over and out!

Otroligt härlig rapport 5/5! Om du och din käraste känner för att fortsätta söka meningen med livet rekomenderar jag starkt att testa DMT. Syra i all ära, men om svamp är syrans broder så är DMT deras gemensamma fars fars faders moder!