Vad är felet med cirkelresonemang?

Ett cirkelresonemang (cirkelargument, cirkelbevis, cirkeldefinition, etc.) är per definition logiskt. Ett cirkelresonemang kan inte vara ologiskt, för då är det uppenbarligen inte ett cirkelresonemang längre. A bekräftar B och B bekräftar A. Men vad är då egentligen felet med ett cirkelresonemang? Folk klagar på när människor använder sig av dem -- men varför?

Om logik är människans sätt att avgöra vad som är sant och vad som är rimligt så borde väl allt logiskt också vara korrekt? I ett cirkelresonemang härleder två fenomen eller påståenden till varandra och bekräftar varandra. Vi använder oss av cirkelresonemang hela tiden. Semantiskt sett finns det i slutändan bara cirkeldefinitioner.

Så vad är problemet?

Jag har sett folk argumentera för tyngdlagens giltighet genom cirkelresonemang. De säger "Ett föremål faller mot marken pga tyngdlagens existens, och tyngdlagen existerar för att ett föremål faller mot marken" -- vad är egentligen problemet med detta argument? Det är ju logiskt!

Logik är ju det enda som är av betydelse och det bästa sättet att ta reda på hur världen fungerar. Så varför skulle logiska argument, som går i cirklar, vara fel då? För att säga att cirkelresonemang är felaktiga, så måste vi använda oss av värderingar och känslor och resonemang som inte grundar sig i logiken. Och det är väl dumt, eller?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Cirkelresonemang

Kolla där.

Jag är jävligt smart. Nu är det förvisso jag själv som påstår det, men eftersom jag ju är jävligt smart så måste det stämma.

Tycker du att det är rimligt att konstatera att det stämmer att jag är jävligt smart utifrån det argumentet?

Om det argumentet är fel hur gör vi då med definitioner? Kan du komma på någon definition som inte slutar med att det är ett cirkelresonemang?

Edit: Frågan om rimlighet bygger på känslor och konventioner. Känslor är per definition irrationella. Konventioner är vanor och vanor kan inte avgöra vad som är sant eller inte. Det går alltså inte att argumentera mot cirkelresonemang med logik och förnuft, man måste alltså använda känslor?

Ta exempelvis liberaler och naturrättares bevis för att människan äger sig själv och sin kropp. De säger att man äger sin kropp/sig själv då man kontrollerar den, och man kontrollerar den då man äger den -- skulle detta bevis vara fel alltså?

Detta innebär alltså att liberalers grundsyn vilar på ett "argumentationsfel". Eller är det okej att använda cirkelbevis som axiom`? Men om cirkelbevis är fel, varför är det då okej att använda de som axiom?

Vi människor måste alltid användas oss av tautologier. Världen, som vi förstår den, skulle inte fungera utan det.

Cirkularitet, som argumentationsfel, är en oformell egenskap vid ett argument, och felet beror på, att ett arguments funktion i sammanhanget är att uttrycka skälen för en särskilt slutsats. Efter som ett cirkelargument använder slutsatsen i premissen, så kan det så klart inte premissen ge större stöd för slutsatsen än vad vi redan hade för den. Och därmed är argumentet redundant, då det bidrar med samma information som hade man istället bara framlagt slutsatsen som ett påstående rent av.

Ett argument ska inte innehålla mer i slutsatsen än i premissen, men det ska visa hur saker vi har större tilltro till än slutsatsen faktiskt medför sanningen av slutsatsen. Alltså ska argumentet göra en kognitiv skillnad. Det gör inte ett cirkelargument.

Ett annat oformellt fel kunde vara ifall du inte tror på Alienbesöksteorin, efter som den är osannolik, och jag då för fram premiss för slutsatsen att teorin är sann, där dessa premiss är mer osannolika, enligt dina kriterier, än slutsatsen. Det är ett fel relativt målsättningen, efter som du, enligt skälen för inte att acceptera teorin från början, har MINDRE skäl att acceptera mitt "bevis" för den.

En definition ska inte bevisa något, utan visar bara att du tolkar två uttryck som ekvivalenta. Om du vidare påstår att något då faller under den definitionen (t.ex. "Bil = ett fordon med två hjul och blablabla", då säger jag kanske "ok, men då är inte det vi vanligen kallar för bilar ekvivalent med vad du kallar för bilar - begreppen är olika!", och om du är oenig, då har vi en teoretisk oenighet, och då avhänger validiteten av din definition av hurvida bilar faktiskt motsvarar vad du påstår).

Fattar du?

Du menar alltså att definitionen av ett argument är att det utifrån premisser leder till en ny slutsats (antingen deduktivt eller induktivt)? Och i ett cirkelresonemang så leder inga premisser till en slutsats då premisserna bara leder till varandra och blir varandras slutsatser? Det blir alltså bara en form av semantik där Premiss A är en form av synonym till Premiss B, är det så du menar?

Men vilka belägg har du för att det är så ett argument definieras och ska förstås? Kan du komma fram till det utan cirkelresonemang?


Det där fungerar ju bara så länge vi använder oss av extremt konventionella definitioner. Men ibland håller vi inte med om definitionerna. Om jag definierar en kommunist som en ond människa och att en ond människa är kommunist så är det en cirkeldefinition vi talar om här, men varför är den fel?

Läs vad jag skriver igen, du har läst fel. Jag säger att deduktivt giltiga argument kan vara cirkulära, efter som cirkularitet är ett Oformellt felslut.

(1) P
ergo P

är giltigt, men "ogiltigt" i en vanlig sammanhang, ifall jag vill visa att P är sann till en som INTE tror att P. M.a.o. att ett argument ska göra en kognitiv skillnad för sannolikheten av slutsatsen hos den som ska övertygas, och det gör inte ett cirkulärt argument. Du måste presentera distinkta propositioner som, ifall de kan generera slutsatsen, gör slutsatsen mer sannolik för den du argumenterar med, än vad P var innan argumentet. Typiskt visar man, typ:

- Nej! Jag tror inte att människor kan köpas i Netto!
- Du tror at "Alla människor är bananer", korrekt?
- Visst.
- Och vi kan bli eniga om att [beskrivning] är en banan?
- Visst.
- Kolla då här i detta tillbudsavis: Denna varuenheten är [beskrivning], va?
- Korrekt...
- Men då är den en banan, enligt vad vi just sa.
- Juste.
- Så bananer säljas i Netto.
- Det ser ut så...
- Om det finns åtminstone en instans av X som säljas i Netto, då kan X köpas i Netto, va?
- Korrekt...
- Bra, människor är bananer, och åtminstone en banan säljas i Netto. Ergo: Människor kan köpas i Netto.
- Juste, ja...

Problemet är att om man kan avvisa ett giltigt argument, så kan man visa att åtminstone en av premissen är falska. Om man avvisa det rationelt, så finns det åtminstone en premiss man håller för lika osannolik som slutsatsen. Så om vi inte accepterar slutsatsen, och om samma sats figurerar non-redundant i premissen, så har vi ingen rationel anledning att acceptera slutsatsen på bakgrund av argumentet. I precis den meningen är cirkuläre argumenter "ogiltiga".

Det finns inget direkt fel med cirkelresonemang. Ett cirkelresonemang kan vara logisk giltig (är ofta logisk giltig), d.v.s. om alla premisser är sanna så måste även slutsatsen vara sann. Däremot så är premisser samt slutsats i behov av bevis gällande sanningsvärde (i ett cirkelresonemang). Det är en epistemologisk fråga, nämligen hur kan vi veta att x är sann? Hur ska vi göra, vi har tre tillvägagångssätt:

1) Axiomatiska bevis – vi antar att något är sant på grund av att vi anser att de är självklarheter.
2) Cirkelbevis – vi skapar en sluten cirkel.
3) Oändlighetsbevis – där varje påstående måste bevisas med ytterligare ett påstående ad infinitum.

I alla dessa tre fall har vi egentligen inte bevisat något.

Du har rätt, men det är inte i konflikt med vad jag skriver. Poängen är att vi så klart vet om typ vad kommunister är och att det inte endast är dem (eller alla dem) som är onda.

Men det är ingen definition, utan ett ekvivalenspåstående! En definition specificerar meningen av en term. Du specificerar en ekvivalens mellan två satser. Detta är en definition:

Kommunist = ond människa.

Om du introducerar ovanstående (ditt exempel) som en definition, så betyder det att du använder kommunist som synonym med "ond människa".

Om man är oenig med dig, så tolkar man inte det som en definition. Jag kan t.ex. acceptera att kommunister INTE är onda, och samtidigt inte se ett problem med din definition. Om du däremot säger att det är en definition av vad vi normalt kallar kommunister, så är jag oenig. Men ser du att du då gör något mer? Du påstår dig förklara vad kommunister - dem vi vanligen talar om - är, du förklarar inte vad ordet betyder i ditt "språk".

Typ som "Bonkiboob är namnet på min nya kollektion av kläder", således:

Något är Bonkiboob om och endast om det är en del av min nya kollektion.

Det är en introduktion av ett begrepp och en tilskrivelse av innehåll till det.

Om Bonkiboob är namnet på en sak och jag istället påstår att det faktiskt är så, då är funktionen av satsen en annan, och då är det ingen definition. Eller om jag påstår att min definition fångar innehållet i den vanliga använding av ordet - då påstår jag något om faktisk språkbruk hos andra, och inte vad jag vill att man ska fatta vid min egen använding av begreppet. Ser du skillnaden? Tror inte att vi är oeniga .

Cirkelresonemang är värdelösa eftersom de inte tillför något.

Vad mer finns att diskutera?