Det bör påpekas att de bitar av jordskorpan som sjunker ned i manteln när två kontinentalplattor kolliderar uteslutande rör sig om havsbottenplattor. Anledingen är att havsbottenplattor till stor del består av
basalt och land-plattor av
granit, där basalt har högre densitet än granit. Där dessa möts är det därför naturligt att havsbottenplattan är den som sjunker ned.
Det bör också noteras att land-plattorna är
väsentligt tjockare än havsbottenplattorna. Landplattor byggs upp av en eller flera
kratoner, vilken är gamla, stabila, mycket tjocka bitar av berg. Vid ett möte med en havsbottenplatta blir det därför naturligt att det är havsbottenplattan som får ge vika - antingen genom subduktion eller kraftig deformation.
Vad gäller att det är tyngden hos ocenbottenplattorna som genererar kontinentaldrift så är det såvitt jag vet
inte fastslaget att "såhär är det". Ett problem med den hypotesen är att man inte sett sprickbildning i ocenbottenplattor som är påväg att att subduceras i den utsträckning man borde se - vore det tyngden av ocenbottenplattan så skulle den "dra" i ocenbottenplattan bakom sig, vilket skulle leda till sprickbildning i högre grad.