Principal-agent-teorier och marknadslösningar?

En invändning mot marknadslösningar som jag allt ofta hör är olika varianter av det sk principal-agent-argumentet. Om jag förstår saken rätt är det en teori som utgår från situationer där agenten har ett informationsövertag gentemot principalen, och agentens egenintresse inte sammanfaller med principalens.

Ett konkret exempel är läkaren som mot patientens bättre vetande skriver ut mer medicin än nödvändigt eftersom han kan ha ett eget vinstintresse i det. Ett annat exempel är vinstdrivande äldreboenden där vårdtagarna pga. fysisk eller kognitiv svaghet saknar möjlighet att agera mot vanvård och verksamheten samtidigt har incitament att hålla nere kostnaderna genom att effektivisera.

Jag antar att detta är något som har behandlats av liberala och libertarianska tänkare. Hur är deras syn på saken och hur löses problemet?

Dina konkreta exempel som du tog upp är klassiskt statliga/kommunala grejer så vad har det egentligen med marknadslösningar att göra?

Vissa bilverkstäder gör säkert onödiga jobb ibland, eller tar betalt för jobb som de struntat i att göra, betyder det att "bilverkstäder fungerar inte"?

En fri marknad är inte perfekt på alla sätt, men den saknar tvångsfaktorn och det är dess överlägset största fördel.

Principal-aget-problemet uppstår ju först när det finns kolliderande vinstintressen. Exemplet med läkaren som övermedicinerar patienten för att han är sponsrad av ett läkemedelsbolag är ju bara relevant när det finns ekonomiska incitament att göra på det ena eller andra sättet.

Ett sätt att lösa detta på är att reglera så att sjukvården inte har ekonomiska incitament att skriva ut för mycket medicin.

Jag anser f.ö. också att marknadsekonomi är det överlägset bästa systemet men har svårt att dogmatiskt förespråka en ideologi som går ut på att avreglera även i situationer där det kan ge negativa resultat.

Ett annat sätt vore att ta bort regleringar så att folk kunde köpa den medicin de anser sig behöva, eventuellt efter att ha konsulterat flera olika läkare om de misstänker att den första får "kick-backs". Förresten, hur skulle sponsringen se ut tänker du dig? Att läkaren använder nån slags affiliate-kod som patienten ska ange när han köper medicin? Patienten behöver ju inget recept i en fri marknad, alltså behöver han inte tala om för den han köper medicinen ifrån vilken läkare som ordinerade den. Det finns då inget sätt för läkemedelsbolaget att kontrollera om läkaren faktiskt rekommenderar deras medicin i onödan eller om han låter samvetet styra och bara rekommenderar sina patienter det de faktiskt behöver.

Just det här problemet har många påpekat förut - och det vanliga svaret är att konkurrensen mellan olika individer kommer göra att folk levererar en så bra produkt som möjligt. Om det är svårt att få fram information om försäljarna så kan folk alltid organisera sig i grupper för att köpa in produkten och hitta experter de kan lita på - som när olika föreningar köpte in läkartjänster. Och som Helgebuk säger, just exemplen du tar upp är ju statligt intervenerade/skapade marknader.

Annars, just principal-agent-problemet är något som vanligtvis används mot demokratin. För där har vi verkligen ett problem med att få agenterna/politikerna att göra så som väljarna vill. I nästan alla demokratier så bildas en överklass bestående av politiker och särintressen som går emot folkets vilja genom att ge ut höga löner och förmåner till politikerna, köper in projekt ifrån lobbyister och driver myndigheter som främst tjänar byråkraterna. (Se "Felaktiga upphandlingar (och mutor)" och "Höga löner och förmåner" här.)

Att skriva ut för mycket medicin för att tjäna lite extra är inte helt oförknippat med en risk. Patienten kanske är dum och senil, men det finns folk som älskar patienten. Patienten har släkt och vänner som kan ta reda på denna skumma rekommendation och ta upp detta med en kontrollorganisation som för vidare detta till media. Läkaren tar sen en konsekvens som kan leda till att han slutar jobba eller får in mindre kunder. Det kan bli rättsliga pådrag.

Jag tror inte det finns så mycket äldreboenden på en fri marknad, men kvalitén på de som finns kan variera beroende på deras kunders förutsättningar. Om de anhöriga betalar för sina föräldrars vård så bryr de sig antagligen om kvalitén på vården. Om vårdtagaren själv betalar så har väl hen valt något boende med flerårigt gott rykte och bra betyg. Om staten/landsting/kommun betalar så blir det kanske inte så bra vård. I sådana fall kan det vara bättre att driva boenden själva än att lägga ut det på entreprenad.