Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2016-04-14, 15:12
  #25
Medlem
PiusXIIIs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 2-face
Ah, du är extrovert! Då begär jag inte att du ska förstå behovet av egentid.

Behovet av egentid för att fungera som människa är för mig lika viktigt som att andas. Det är lite svårt att bli klar med det där att andas...

Men visste du inte om detta med behov av "egentid" innan du skaffade barn, och ännu mera så innan du skaffade det andra? Du kanske skulle ha nöjt dig med ett barn, eller inte skaffat några alls?

Det spelar egentligen ingen roll vad du känner. Du har satt dig i den här situationen och måste reda ut den.

Du kommer iofs att få mera "egentid" efter en skilsmässa, men bara halva tiden. Den andra halvan får du ingen alls.
Citera
2016-04-14, 15:20
  #26
Medlem
PiusXIIIs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Katzyn

Så, när barnen blir stora nog att man kan ha ett riktigt samtal, och kan göra saker med dem som inte slutar med att man enbart jagar, byter blöja, torkar snor och funderar på när och hur de behöver äta, så blir det bättre.

Men då är risken att de i sin tur inte ger mycket för föräldrarnas sällskap och hellre gör något annat.
Citera
2016-04-14, 16:12
  #27
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PiusXIII
Men då är risken att de i sin tur inte ger mycket för föräldrarnas sällskap och hellre gör något annat.


Inte om man har haft en tät äkta kontakt
Citera
2016-04-14, 16:13
  #28
Medlem
Katzyns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PiusXIII
Men då är risken att de i sin tur inte ger mycket för föräldrarnas sällskap och hellre gör något annat.

Då har man ju fått sin egentid?
Citera
2016-04-14, 16:20
  #29
Avstängd
Det är rätt uppenbart att när de flesta skaffar barn så sker det spontant utan någon djupare eftertanke. Men det är inte speciellt konstigt. De flesta i 20-årsåldern har inte hjärna nog att avgöra om tiden är lämplig eller inte, därför chansar man.
Citera
2016-04-14, 16:41
  #30
Medlem
ArgusStarks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 2-face
Jag vill ändå hävda att man inte har en susning om hur saker är innan man har upplevt dem. Jag minns alla de som sa "grattis till barn nr 2, nu är semestern slut" eller "det är inte dubbelt så jobbigt med 2, utan 4 gånger så jobbigt". Men sånt är ju bara teori innan man faktiskt insett det själv genom att prova. Och ja, det var inte bara dubbelt så jobbigt.

För att använda en metafor: Om jag brukar springa 10 km varje dag så vet jag att jag klarar av det. Jag funderar på att börja springa med en ryggsäck på 20 kg.
Någon säger att det kommer nog slita på din kropp. Det stämmer säkert, men jag känner ju att jag är stark, så jag börjar springa med ryggsäcken. Det är ju lite jobbigt märker jag men jag kör på. Rätt vad det är pajar knäna och det blir tvärstopp. De hade visst rätt....

Innan mina barn hade jag ju ork. Jag behövde inte ta aktiv egentid för återhämtningen fanns där ändå. Man sysselsatte sig med massa saker i förhållandet. Sen kom barnen och med dem en trötthet jag inte visste jag kunde känna, och med den ett akut behov av att få egentid.

Så jo, jag håller ju med dig om vad det handlar om. Men tror ändå att det är otroligt svårt att på förhand förutse dessa problem. Det är ju osannlikt att man ska säga till sin partner "asså, vi har det ju bra du och jag, livet är rätt skönt o så, men jag kommer inte tycka samma sak sen när vi fått barn så jag tänker inte skaffa några med dig".


Jag menade inget illa mot dig personligen, utan gav mer min syn rent allmänt. Om du har två barn som kommer från ett förhållande som har en stark kärleksfull grund lär det vara betydligt skönare. Även om själva faktum att man har barn kan vara slitsamt. Ville mer beröra skillnaden till varför skilsmässor uppstår i relation till hur starkt ens förhållande är innan man skaffar barn

Hur gammal är du om man får fråga? -30 eller +30?
Hur fungerar det mellan dig och din partner? Utöver ditt behov av egentid för dig själv och dina intressen. Får du egentid med din partner något?
Citera
2016-04-14, 18:04
  #31
Medlem
Det är inte så konstigt att många relationer tar slut just under småbarnstiden. Det är en oerhört intensiv period i livet och det är så lätt att glömma bort varandra och gå helt upp i föräldrarollen. Allt förändras när man får barn och det är svårt att förbereda sig innan precis hur det kommer att bli. Det beror nog också på hur förhållandet såg ut innan man fick barn, hur länge man hade varit tillsammans och om det var planerat att skaffa barn. När min äldsta dotter knappt var 2 år blev jag mamma till tvillingar och det var väldigt intensivt på många sätt. Jag och barnens pappa hade inte varit tillsammans så länge innan första barnet kom och vi hade bara bott ihop i några månader och när tvillingarna var 1 år gick vi skilda vägar. Det var inte speciellt dramatiskt, vi insåg båda att det inte fungerande och att vi ville olika saker. Jag tror inte att det handlar så mycket om barnen utan mer om situationen runtomkring.
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback