2005-11-21, 22:20
#1
Denna rapport har legat på centrasimulantiaforumet ett tag, tänkte att den skulle passa bättre här bland alla tripprapporterna, hoppas den kan tillföra något till den växande samlingen!
Trippraport, E-debut, skogsfest.
Hejsan på er, har hängt runt ett bra tag här på flashbacks drogforum, dock utan att posta någonting, nu postar jag därför en rapport av min gårdagskväll då jag för första gången prövade Ecstacy.
Jag har rökt cannabis i ca 3 år, ca 2-3 gånger månaden i snitt (mer vissa perioder, mindre vissa) samt prövad svamp en gång (dock utan önskad effekt) samt kokain en gång.
Jag har stor respekt för droger men är samtidigt mkt nyfiken så jag har sagt till mig själv att jag får lov att testa de droger som intresserar mig, men bara en gång (förutom cannabis). Hittils har det gått bra och jag hoppas att det gör det även i fortsättningen.
Jag har i alla fall under en längre tid varit intresserad av att pröva E, och för några veckor sedan var jag på bio med en kompis vid namn P samt en av hans vänner som är gammal rejvare (numera uppstyrd högskolestudent). Han berättade om en skogsfest som skulle äga rum den 28 maj och undrade om någon var intresserad. Jag tog direkt chansen, eftersom P och jag pratat om att testa tillsammans (de flesta av mina andra kompisar röker bara gräs).
Sagt och gjort, igår satt vi hemma hos P och väntade på de två andra vi skulle åka med till festen, ex-rejvaren O och en annan vän, G.
Vi började vid tio-tiden med att rulla en spliff, tänkte ta oss en liten för att lugna nerverna, men tyvärr hade vi ingen tobak och det slutade med att det blev en rätt bastant ren jävel.
Lite väl bastant tyckte vi som blev rejält stukade, inte blev det bättre av att jag var lite nervös för min E-debut, kännde mig inte på topp alls. Vi lugnade oss iaf, kollade på musikvideos och drack saft.
Vid halv tolv-tiden anlände våra kompisar i bilen, tyvärr stressade eftersom vi skulle möta G's kontakt i staden för att ordna med E'n. Vi skyndade oss ut och satte oss i bilen där vi laddade inför kvällen med hög trance. Har aldrig riktigt uppskattat den sortens musik men jag hoppades på att lyckas omvärdera den åsikten under kvällens gång.
Väl i stan ordnade vi det som skulle ordnas och gav oss sedan iväg.
Skogsfesten låg ca 1 - 1 och en halv timme från GBG.
I bilen snackade vi om kvällen, jag funderade på om min färglösa mundering skulle få rejvarna att bli ledsna, jag hade ju varken reflexer, neongula vägarbetarbyxor, piercingar eller tatueringar.
Men tänkte jag, rejvarna är ju de moderna hippiesen, dom skulle säkert tycka det var lugnt även om jag gick naken med ett hakkors tatuerat över bröstet.
Mina vänner som varit med förut försäkrade mig om att det var mycket peace and love i luften, och med tanke på hur mkt susbastanser i olika former som förekom så skulle det knappast vara någons mungipor som hängde.
Till slut svängde vi av på en oskyltad liten grusväg och närmade oss målet på vår färd. Vi åkte i säkert en kvart innan vi kom fram till en vägstockning. Den smala vägen var fullproppad med bilar, folk försökte ta sig åt andra hållet men ingen lyckades förstå varför. Vi snackade med folket där ett tag och de sa att man behövde gå i ungefär 20 minuter för att komma fram till festplatsen.
Efter att ha gått i ca 10 min med all vår packning hörde vi slutligen den avlägsna trolltrumman.
Basen skar genom skogen och alla fick något förväntansfullt i blicken. Jag mådde bra, hade precis öppnat en av mina 4 öl, hade precis tänt en cigg och hade släppt alla obehagliga tankar jag haft förut.
Efter ytterligare tio minuter kom vi äntligen fram. I änden av skogsvägen öppnade sig en stor glänta. Där fanns en scen som pumpade ut trance på smärtsamt hög volym, en laserprojektor, backdrops i olika färger samt en stor plasmaskärm med psykedeliska mönster.
I dunklet framför scenen skymtade man reflexerna av hundtratals danssugna människor som öste loss hämningslöst till musiken. Ytterligare hundtratalet människor satt utspridda i gläntan, vissa runt sina tält, vissa runt lägereldar.
Det var en jävligt cool syn, tyckte iaf jag som aldrig varit på något liknande.
Vi satte oss en bit ifrån scenen på en bergsluttning och tog det lugnt. Jag och P hade pratat med våra vänner (som har prövat E tidigare) och bett om lite tips, samt läst in oss lite om drogen, bland annat här på flashback.
Vi började med att ta en halva och blev rekommenderade att vänta ungefär en timme och sen ta en hel.
Jag är inte säker på märket, glömde faktiskt fråga, men tabletterna var rosa så jag antar att det kanske var rosa mitzar?
Vi satt kvar en stund, snackade, drack ytterligare en öl samt rökte cigg. Stämningen var bra även fast jag fortfarande inte njöt av musiken.
Efter ca 45 minuter begav vi oss iväg ut på dansgolvet. Jag kännde mig ganska skäprt, det enda som vittnade om att jag höll på att bli påverkad var en känsla av att det låg som en liten tunn hinna runt hela min hjärna, eller mitt medvetande om ni så vill, som hela tiden höll på att bli tjockare och trubbade av mig mer och mer.
Vi dansade, tittade på alla underbart galna människor i olika utstyrslar, samt förundrades över hur mkt söta tjejer (men dock ganska förkrympa, sideffekt av ett drogbruk i för tidig ålder?) det fanns.
Efter ca en timme tog vi en halva till, och efter en halvtimme till ytterligare en. Jag började känna mig skön nu, fokuserad men ändå avtrubbad på samma gång, musiken var skön, jag tänkte inte på den, den låg bara som en bakgrund, mina rörelser känndes perfekt syncade.
Vi dansade och drömde oss bort, jag bara tittade på allt och förundrades över hur mkt möda människor lägger ner för att få knarka ifred. Efter ungefär ytterligare en halvtimme bjöd G på en halva till, den här gången av någon annan tablett, denna var vit.
Klockan 4 var dansgolvet helt fullt med människor, alla stod som i sin egen värld, jag insåg att nästan alla på hela stället var påverkade, vart jag än vända mig möttes jag av ett par vattniga ögon utan ögonvita.
Det var en skön känsla att bara stå och dansa bland massor av andra människor mitt ute i skogen, tiden bara försvann, jag har ingen uppfattning om hur länge jag dansade i överhuvudtaget. Min gissning är några timmar.
Vi hade mycket vatten med oss, två 1,5-liters petflaskor var, G och O som hade rutinen inne hade dessutom med sin energidrycker, frukter och jägarluncher till morgonen.
Vid halv-5, 5-tiden började det ljusna, och man såg helt plötsligt i dunkelt ljus exakt vad som hände runt omkring. Alla var fortfarande i högform och stampade takten på ängen som numera såg ut som en gräsmatta.
Vi satte oss ner en bit ifrån scenen, på några filtar bland O's vänner och rullade upp några stycken. Folk samlades runt, jointsen gick flera varv och det var härligt att varva ner lite grann, man kännde att kroppstemperaturen var hög, vilket iofs var skönt i den kalla morgonluften.
Runt klockan 6 begav vi oss upp på dansgolvet igen, nu hade det ljusnat nästan helt men folk hade inte en tanke på att lägga ner. De bytte musikstil från den lite mörkare, skummare trancen de kört under mörkertimmarna till mer glad, uppåt musik. Ännu fler människor slöt sig till dansen och det slog mig att rave är fan ingen subkultur, det är en folkrörelse. 13-åriga flickor i platåskor och pälsbyxor stod bredvid 45-åriga svenssons med jeans och college-tröja, alla var där för dansen och genemskapen (och, för all del, även för knarket). Från avstånd såg hela spektaklet nästan ut som någon slags aerobic för morgonpigga outkasts.
Vid den här tiden gick dock effekten från E'n bort och det känndes tyvärr nästan direkt, den avtog inte långsamt utan helt plötsligt fann man sig bara stående mitt ute i en skog, stampandes fram och tillbaks. "Vafan har jag varit så glad för i fyra timmar" frågade jag mig?
Samtidigt så hade det ljusnat helt och hållet och jag tittade mig för första gången omkring ordentligt och såg en helt annan bild än jag tidigare sett. Det låg skräp överallt och det starka morgonljuset gjorde så att alla såg extra bleka och söndriga ut.
Plötsligt märkte jag att saker inte stod helt rätt till. Framför mig kom en kille i 20-års åldern stapplande, så hög att han inte kunde gå. Han halkade runt i leran och föll slutligen ihop i en hög framför mig. Vi hämtade vatten till honom och snart kom två killar och bar bort honom. Vart jag än vände mig såg jag folk som inte mådde bra, några låg och skakade i spasmer i skogsbrynet, andra hade stupat och låg utspridda lite här och var. De ansvariga var tvungen att samla ihop dem och rada upp dem i skogsbrynet för att ta hand om dem.
Detta i kombination med den begynnande AT'n gjorde att min goda humör sjönk väldigt snabbt, mina kompisar tyckte samma sak. Vi avlägsnade oss igen och satte oss på filtarna för att ta det lugnt. Vi käkade några bananer, drack lite vatten och rökte en till.
Vid detta laget mådde jag lite halvkass, kände mig helt tom inombords, trött fysikt, men ganska pigg psykiskt. Jag antar att jag fått e som inte var superprima, antagligen var det en del Amfetamin i för min käke gick i ett mellan klockan 6 och 8, gnisslade tänder som bara den.
Ändå var känslan inte helt oangenäm, kom att tänka på titeln till den gamla pink-floyd låten comfortably numb, exakt så kände jag mig.
Vi satt kvar till ungefär klockan halv nio, då begav vi oss tillbaks till bilen, sov några timmar och åkte sedan hem.
Trippraport, E-debut, skogsfest.
Hejsan på er, har hängt runt ett bra tag här på flashbacks drogforum, dock utan att posta någonting, nu postar jag därför en rapport av min gårdagskväll då jag för första gången prövade Ecstacy.
Jag har rökt cannabis i ca 3 år, ca 2-3 gånger månaden i snitt (mer vissa perioder, mindre vissa) samt prövad svamp en gång (dock utan önskad effekt) samt kokain en gång.
Jag har stor respekt för droger men är samtidigt mkt nyfiken så jag har sagt till mig själv att jag får lov att testa de droger som intresserar mig, men bara en gång (förutom cannabis). Hittils har det gått bra och jag hoppas att det gör det även i fortsättningen.
Jag har i alla fall under en längre tid varit intresserad av att pröva E, och för några veckor sedan var jag på bio med en kompis vid namn P samt en av hans vänner som är gammal rejvare (numera uppstyrd högskolestudent). Han berättade om en skogsfest som skulle äga rum den 28 maj och undrade om någon var intresserad. Jag tog direkt chansen, eftersom P och jag pratat om att testa tillsammans (de flesta av mina andra kompisar röker bara gräs).
Sagt och gjort, igår satt vi hemma hos P och väntade på de två andra vi skulle åka med till festen, ex-rejvaren O och en annan vän, G.
Vi började vid tio-tiden med att rulla en spliff, tänkte ta oss en liten för att lugna nerverna, men tyvärr hade vi ingen tobak och det slutade med att det blev en rätt bastant ren jävel.
Lite väl bastant tyckte vi som blev rejält stukade, inte blev det bättre av att jag var lite nervös för min E-debut, kännde mig inte på topp alls. Vi lugnade oss iaf, kollade på musikvideos och drack saft.
Vid halv tolv-tiden anlände våra kompisar i bilen, tyvärr stressade eftersom vi skulle möta G's kontakt i staden för att ordna med E'n. Vi skyndade oss ut och satte oss i bilen där vi laddade inför kvällen med hög trance. Har aldrig riktigt uppskattat den sortens musik men jag hoppades på att lyckas omvärdera den åsikten under kvällens gång.
Väl i stan ordnade vi det som skulle ordnas och gav oss sedan iväg.
Skogsfesten låg ca 1 - 1 och en halv timme från GBG.
I bilen snackade vi om kvällen, jag funderade på om min färglösa mundering skulle få rejvarna att bli ledsna, jag hade ju varken reflexer, neongula vägarbetarbyxor, piercingar eller tatueringar.
Men tänkte jag, rejvarna är ju de moderna hippiesen, dom skulle säkert tycka det var lugnt även om jag gick naken med ett hakkors tatuerat över bröstet.
Mina vänner som varit med förut försäkrade mig om att det var mycket peace and love i luften, och med tanke på hur mkt susbastanser i olika former som förekom så skulle det knappast vara någons mungipor som hängde.
Till slut svängde vi av på en oskyltad liten grusväg och närmade oss målet på vår färd. Vi åkte i säkert en kvart innan vi kom fram till en vägstockning. Den smala vägen var fullproppad med bilar, folk försökte ta sig åt andra hållet men ingen lyckades förstå varför. Vi snackade med folket där ett tag och de sa att man behövde gå i ungefär 20 minuter för att komma fram till festplatsen.
Efter att ha gått i ca 10 min med all vår packning hörde vi slutligen den avlägsna trolltrumman.
Basen skar genom skogen och alla fick något förväntansfullt i blicken. Jag mådde bra, hade precis öppnat en av mina 4 öl, hade precis tänt en cigg och hade släppt alla obehagliga tankar jag haft förut.
Efter ytterligare tio minuter kom vi äntligen fram. I änden av skogsvägen öppnade sig en stor glänta. Där fanns en scen som pumpade ut trance på smärtsamt hög volym, en laserprojektor, backdrops i olika färger samt en stor plasmaskärm med psykedeliska mönster.
I dunklet framför scenen skymtade man reflexerna av hundtratals danssugna människor som öste loss hämningslöst till musiken. Ytterligare hundtratalet människor satt utspridda i gläntan, vissa runt sina tält, vissa runt lägereldar.
Det var en jävligt cool syn, tyckte iaf jag som aldrig varit på något liknande.
Vi satte oss en bit ifrån scenen på en bergsluttning och tog det lugnt. Jag och P hade pratat med våra vänner (som har prövat E tidigare) och bett om lite tips, samt läst in oss lite om drogen, bland annat här på flashback.
Vi började med att ta en halva och blev rekommenderade att vänta ungefär en timme och sen ta en hel.
Jag är inte säker på märket, glömde faktiskt fråga, men tabletterna var rosa så jag antar att det kanske var rosa mitzar?
Vi satt kvar en stund, snackade, drack ytterligare en öl samt rökte cigg. Stämningen var bra även fast jag fortfarande inte njöt av musiken.
Efter ca 45 minuter begav vi oss iväg ut på dansgolvet. Jag kännde mig ganska skäprt, det enda som vittnade om att jag höll på att bli påverkad var en känsla av att det låg som en liten tunn hinna runt hela min hjärna, eller mitt medvetande om ni så vill, som hela tiden höll på att bli tjockare och trubbade av mig mer och mer.
Vi dansade, tittade på alla underbart galna människor i olika utstyrslar, samt förundrades över hur mkt söta tjejer (men dock ganska förkrympa, sideffekt av ett drogbruk i för tidig ålder?) det fanns.
Efter ca en timme tog vi en halva till, och efter en halvtimme till ytterligare en. Jag började känna mig skön nu, fokuserad men ändå avtrubbad på samma gång, musiken var skön, jag tänkte inte på den, den låg bara som en bakgrund, mina rörelser känndes perfekt syncade.
Vi dansade och drömde oss bort, jag bara tittade på allt och förundrades över hur mkt möda människor lägger ner för att få knarka ifred. Efter ungefär ytterligare en halvtimme bjöd G på en halva till, den här gången av någon annan tablett, denna var vit.
Klockan 4 var dansgolvet helt fullt med människor, alla stod som i sin egen värld, jag insåg att nästan alla på hela stället var påverkade, vart jag än vända mig möttes jag av ett par vattniga ögon utan ögonvita.
Det var en skön känsla att bara stå och dansa bland massor av andra människor mitt ute i skogen, tiden bara försvann, jag har ingen uppfattning om hur länge jag dansade i överhuvudtaget. Min gissning är några timmar.
Vi hade mycket vatten med oss, två 1,5-liters petflaskor var, G och O som hade rutinen inne hade dessutom med sin energidrycker, frukter och jägarluncher till morgonen.
Vid halv-5, 5-tiden började det ljusna, och man såg helt plötsligt i dunkelt ljus exakt vad som hände runt omkring. Alla var fortfarande i högform och stampade takten på ängen som numera såg ut som en gräsmatta.
Vi satte oss ner en bit ifrån scenen, på några filtar bland O's vänner och rullade upp några stycken. Folk samlades runt, jointsen gick flera varv och det var härligt att varva ner lite grann, man kännde att kroppstemperaturen var hög, vilket iofs var skönt i den kalla morgonluften.
Runt klockan 6 begav vi oss upp på dansgolvet igen, nu hade det ljusnat nästan helt men folk hade inte en tanke på att lägga ner. De bytte musikstil från den lite mörkare, skummare trancen de kört under mörkertimmarna till mer glad, uppåt musik. Ännu fler människor slöt sig till dansen och det slog mig att rave är fan ingen subkultur, det är en folkrörelse. 13-åriga flickor i platåskor och pälsbyxor stod bredvid 45-åriga svenssons med jeans och college-tröja, alla var där för dansen och genemskapen (och, för all del, även för knarket). Från avstånd såg hela spektaklet nästan ut som någon slags aerobic för morgonpigga outkasts.
Vid den här tiden gick dock effekten från E'n bort och det känndes tyvärr nästan direkt, den avtog inte långsamt utan helt plötsligt fann man sig bara stående mitt ute i en skog, stampandes fram och tillbaks. "Vafan har jag varit så glad för i fyra timmar" frågade jag mig?
Samtidigt så hade det ljusnat helt och hållet och jag tittade mig för första gången omkring ordentligt och såg en helt annan bild än jag tidigare sett. Det låg skräp överallt och det starka morgonljuset gjorde så att alla såg extra bleka och söndriga ut.
Plötsligt märkte jag att saker inte stod helt rätt till. Framför mig kom en kille i 20-års åldern stapplande, så hög att han inte kunde gå. Han halkade runt i leran och föll slutligen ihop i en hög framför mig. Vi hämtade vatten till honom och snart kom två killar och bar bort honom. Vart jag än vände mig såg jag folk som inte mådde bra, några låg och skakade i spasmer i skogsbrynet, andra hade stupat och låg utspridda lite här och var. De ansvariga var tvungen att samla ihop dem och rada upp dem i skogsbrynet för att ta hand om dem.
Detta i kombination med den begynnande AT'n gjorde att min goda humör sjönk väldigt snabbt, mina kompisar tyckte samma sak. Vi avlägsnade oss igen och satte oss på filtarna för att ta det lugnt. Vi käkade några bananer, drack lite vatten och rökte en till.
Vid detta laget mådde jag lite halvkass, kände mig helt tom inombords, trött fysikt, men ganska pigg psykiskt. Jag antar att jag fått e som inte var superprima, antagligen var det en del Amfetamin i för min käke gick i ett mellan klockan 6 och 8, gnisslade tänder som bara den.
Ändå var känslan inte helt oangenäm, kom att tänka på titeln till den gamla pink-floyd låten comfortably numb, exakt så kände jag mig.
Vi satt kvar till ungefär klockan halv nio, då begav vi oss tillbaks till bilen, sov några timmar och åkte sedan hem.
