20% av ljushastighet nu möjlig, breaking med Stephen Hawkings!

Hur skulle det gå fortare att skicka tillbaka data då än vad det gör nu, bara för att nanoteknologi används?

Är det nån slags ”subspace transmitter” från star trek som du tänker på?

Det behöver väl inte gå fortare? Fyra år är inte så lång tid i astronomisammanhang, och har vi väntat 20 år på att sonden ska komma fram kan vi gott vänta 4 till. (Förmodligen lite mer då vi ska ha tid att axa och ev. bromsa också) Poängen med nanotekniken är som jag förstår det snarare att sändaren kan göras tillräckligt liten för att man ska kunna få upp den i tillräcklig fart. (?)

Aha. Okej.

Spot on. Gäller detta forum generellt. 95% är antingen "earth is flat", "there are aliens everywhere", religiösa "intelligent design" eller någon finnig 15-åring som ska åka rymdskepp till en annan galax imorgon och åka bakåt i tiden. etc... Men det finns några vettiga också...

Osäkert men vi har inte sett några ännu. Många finniga prepubertala tonåringar sitter och hoppas på att det ska finnas aliens som i star wars filmerna. Detta gör att de inte blir speciellt objektiva utan finniga jävla 15-åringar som drömmer om aliens!

R.I.P Stephen Hawking

Hur skulle Project starshot fungera om man vill försvara planeten mot säg. En stor sten som kommer farande?

Wafersats är naturligtvis väldigt små och ömtåliga. Men om man skjuter iväg en hel hagelsvärm av något annat material, Säg volframpellets. Mot en rymdsten. Skulle det ha någon som helst effekt? Eller är det helt enkelt vettigare att rikta sin GW-laser mot rymdstenen i så fall??

Man kan undra om hur en micro-rymdsond som väger ett par gram skulle kunna tänkas skicka signaler till jorden från ett avstånd av fyra ljusår. Jag tror att sändareffekten skulle behöva vara lite mer än 20 Watt som Voyagersonderna har med sina plutonium-peltier-aggregat, vilka nu ligger en bit bortom Pluto, och kräver parabolantenner uppåt tjugofem till femtio meter för att kunna höras med visst besvär...

Man kan också undra om hur man i hela friden skulle kunna fokusera en laserstråle så långt, eller ens halvvägs till månen om det vore så.

Man kan undra om den behövliga uteffekten på lasern ? En fantazillion gigawatt ? Måhända ett fusionskraftverk som väger lika mycket som Himalaya, en Tokamak med samma radie som Europa ? med fantazillioner Watt kopplat till en gigafantastisk laser i omloppsbana runt solen, kapabel att förånga ett berg om tio kilometer på nära håll ?

Hur skulle seglen vara utförda, att inte förångas av lasern, om den ens kunde fokuseras så långt bort ?

Skall miljöpartiets tekniska experter och genier konstruera kollimatorn som fokuserar laserstrålen ?

Optiken är en ganska mogen vetenskap...

Jag är icke lika kritisk och neofobisk som en tjugo år gammal korp, men inte långt ifrån...Jag vet att jag är en tråkig pessimistisk glädjeförstörare

En annan tråkig invändning om detta föreslagna projekt "starshot" eller vad det heter:

När väl dessa microrymdsonder kommer fram, kommer de rusa genom det främmande solsystemet på en väldigt kort tid genom sin extrema hastighet, och hur får man in ett teleskop med hög upplösningsförmåga och en stark ljusinsamlingsförmåga i en micro-rymdsond som väger bara några gram ?

Sändarantennen och sändaren ? Skall de vara tillverkade av fiskars andedräkt som i sagan ? Batteriet eller energin likaså ?

En välbehövlig teleskopspegel av 50 cm torde väga åtskilliga kilogram bara den...Nåja, några hektogram i alla fall, om den är ytterst avancerad, spegeln alltså, förutom allt annat...

Som om detta inte vore nog, om man mot all förmodan skulle kunna bygga en fantasifull laser och konstruera segel som tål belysningen, så kommer dessa pynke-små rymdsonder förstöras av interstellärt eller intrastellärt stoft på samma sätt som en rostfläck försvinner när man sandblästrar, givet att man kommer upp i de hastigheter det talas om, och det är ju hela saken.

Jag är en sådan där djävla tråkig person som inte vill försöka realisera eller stödja saker som kan komma att kosta många hundra eller tusen miljarder kronor, om det inte finns ett teoretiskt godtagbart sammanhängande koncept som kan förmodas leda till något meningsfullt. Jodå, fantisera, det kan och gör jag, utan kostnad för någon

All heder till Stephen Hawking och hans medarbetare dock.

Enda boten mot en hotande asteroid eller komet, torde vara atombomber. Enligt min åsikt inte en, utan en multitud, kanske hundra av dem som i tur och ordning hamrar med strålning från ett lämpligt avstånd, väldigt nära, kanske 100 meter, som förångar delar av ytan och ger på detta vis en reaktionskraft, som i bästa fall till slut kommer den att avvika tillräckligt från kursen, så att den inte träffar jorden. Det är viktigt att förstå att en atombomb bara kan förmedla primära tryckvågor i den tomma rymden, av sin egen massa. Den är liten, så det finns egentligen ingen tryckvåg. Det som händer är att måltavlan förångas delvis av den extrema hettan eller strålningen och ger på detta vis en önskad effekt i sammanhanget, på det att det förångade materialet fungerar som utloppsgasen från en raketmotor.

Om någon har andra bättre förslag, är jag idel öra.

Vår närmaste stjärna är solen. 20 år dit låter som lång tid.

Många som jobbar i fältet verkar tycka att det finns andra sätt. Speciellt vid tidig upptäckt.

Ett kreativt sätt var att måla asteroiden med "Paint balls" för att få den att reflektera mer solljus och på så sätt över en lång tidsperion (säg 10 år) flyttas tillräckligt av solstrålningen för att missa. Man hade kanske kunnat hjälpa solen på traven med en väldigt stark laser.

En del tror på att krocka med asteroiden med en tung sond i hög hastighet. Det var här jag tänkte att en lätt sond med i relativistisk hastighet kanske kunde göra samma jobb. Kunde man dessutom skicka 1000-tals över en 10-årsperiod skulle det kanske vara effektivt?

Tidig upptäckt skulle jag säga är nyckeln inte atomvapen.

Atomvapen skulle jag kalla sista utvägen.