Musikalitet och absolut gehör

Jag tror inte du förstår vart jag vill komma. Om vi jämför med talangen att kunna lära sig ett språk t. ex. Om jag uppfattar dig rätt så jämför du med förmågan för en individ att lära sig modersmål vs ej modersmål. Drar du här slutsatsen att en svensk lär sig "svenska bättre än afrikaan" att det är ett tecken på att det finns inte några människor som har genetiska fördelar i att lära sig språk?

Har du inga egna minnen från din skolgång? De som hade lättare för att förstå Matematik i skolan än andra, var det för att deras föräldrar suttit och undervisat dom på sin fritid, efter jobbet tror du?

Nej nej nej..Det finns så klart fall där föräldrar offrar sin fritid för sina barns matematikuppgifter. men jag kan med ganska stor säkerhet fara med sanning om jag uttrycker att det är otroligt mycket vanligare att de situationerna i ett hem uppstår, när det motsatta scenariot istället infinner sig. Alltså när föräldrars barn har det svårare än vissa andra för att kunna förstå Matematik, så behöver de mer tid och hjälp än de andra.

Ytterligare ett exempel från min skolgång, denna gången från högstadiet. David i min klass var min granne. Våra föräldrar umgicks, han och jag umgicks, vi tillbringade lika lite tid till att göra våra läxor, ändå gick han ut högstadiet med 5r i alla ämnen utom ett. Han fick bara en fyra i Musik, för han har ingen som helst musikalisk talang. Jag gick ut med 3,5 i snitt. Väldigt stor skillnad. Hans Mor visste precis hur det låg till. "Han lär sig bara allt. Han behöver väldigt liten tid för det."

Hur förklarar du detta? Att det ändå inte finns några genvägar..??

Vissa människor har helt enkelt anlag för vissa saker mer än andra = genvägar finns.

Eller skulle du hävda att ett barn som ärvt sin dyslexi från sin far, och som får lägga ner dubbelt så mer övning än sin klasskompis utan dyslexi behöver göra för att få likvärdigt resultat, är något som inte existerar runt om på skolorna och något som bara "hittas" på?

Där har vi isåfall kanske en av Världshistoriens mest obegripliga konspirationsteorier enligt mig.

Jag läste ditt förra mail, och den rapporten har blivit väldigt kritiserad från många håll. Det finns däremot väldigt mycket forskning som tyder på att vissa individer just har en fördel inom vissa kreativa områden, och att det går att utlösa genetiskt. I ett större grepp så är det också det som Evolutionsteroin grundar sig på. Men du kanske vill sätta dig emot den också..?

Men jag vill ändå, för nu har vi ju spårat ur en aning från det jag faktiskt regerade från början med ditt FÖRSTA inlägg. Du hävdade att det inte fanns några genvägar, och du hävdade bestämt att det handlar om precis 5 % talang och 95 % hardwork. Och detta, enligt dig, fanns det ingen annan procentfördelning på.

Det reagerade jag på. Jag skulle till och med kunna uttrycka det med att säga att det är ett jävla påhitt från din sida. Hur skulle det ens kunna EXISTERA en sådan statisk fördelning bland levande varelser på denna planet?

Så, det jag från början och även nu hävdar är:

Du hade fel i ditt första inlägg om detta. Jag påpekade detta, men möttes av arrogans och senare att det jag uttrycker bara är skitsnack.

Jag VET att jag har rätt av den enkla anledningen att jag VET att jag inte alls behövt lägga lika mycket tid på problemlösningar inom området musik, som flera av mina medmusiker behövt göra.

Och då har jag inte haft några föräldrar som överhuvudtaget sysslat med musik i hemmet, på fritiden, eller har haft det som yrken.

Men dom har det i generna.

Ok, sorry om jag var arrogant. Dock har jag aldrig nämnt just siffrorna 95% hardwork och 5% talang, du blandar nog ihop mig med någon annan. Poängen med min språkjämförelse var att det inte finns några genetiska anlag för särskilda språk, jag skrev inte att en svensk lär sig "bättre svenska än en afrikan". Snarare tvärt om, om en afrikan hade vuxit upp i sverige med svenska föräldrar (adoptivbarn t ex) hade den personen lärt sig tala svenska lika bra som vilken annan svensk som helst.
Sedan om man ser sig om i musikvärlden som du skrev så ser man att de som nått väldigt långt med sitt musikantskap också har övat extremt mycket. T ex har ju Charlie Parker berättat att när han skulle gå upp och spela på sitt första jam blev han utskrattad för att han spelade så dåligt, varpå han började öva 12 timmar om dagen. Idag ses han ju som en av jazzens största instrumentalister. Ett annat exempel är Ravi Shankar som har sagt att det tar ca 10 år att bli en hyfsat bra musiker om man är verksam i den indiska musiktraditionen. Han berättar även själv att han övade 12 till 14 timmar dagligen som ung. Jag har hört det flera gånger också, stora musiker som talar om hur extremt mycket övning de lagt ner på sitt instrument. Det är ju inte så att dessa råkat bli jätteskickliga musiker, det ligger massvis med "hardwork" bakom.

Nu tagger vi ner. Jag tänkte först lägga ner dig, men så tänkte jag att vi är vänner trots att vi inte mötts. Du får en låt i stället! Dock stör mig det lite att du tramsar om afrikaner. Det borde du fanimig hålla käften emot eller säga det i den svarte mannens ansikte direkt. Fast det vågar du inte. Sen kan du ju hålla på att tramsa om jazz hur länga som helst...

Nåväl, En fredssång! :-) http://www.youtube.com/watch?v=Z5wCPwC2RYw

Ok. schysst låt.

Nu tagger vi ner. Jag tänkte först lägga ner dig, men så tänkte jag att vi är vänner trots att vi inte mötts. Du får en låt i stället! Dock stör mig det lite att du tramsar om afrikaner. Det borde du fanimig hålla käften emot eller säga det i den svarte mannens ansikte direkt. Fast det vågar du inte. Sen kan du ju hålla på att tramsa om jazz hur länga som helst...

Nåväl, En fredssång! :-) http://www.youtube.com/watch?v=Z5wCPwC2RYw

Varför jag blir sur? Musik bör vara det universiella språket. Att då förkasta ens människas musiksmak, eller vad den personen har skapat som musiker är som att säga att din själ, hela dig är värdelös.

Det är så det känns! (Lyckligtvis är det bara misslyckade musiker som blir kritiker...;-)

Vadå? när förkastade jag någons musiksmak eller vad någon skapat som musiker?

Ta det lugnt med spriten. Det var inte dig jag menade! Ta några djupa andetag nu. Såja!

hur kunde du veta att jag har problem med spriten? jaja antar att jag blev förvirrad efter som du citerade mitt inlägg och skrev det där om musiksmak osv

...
Det mest pinsamma är suzuki-metoden. Där japan producerar små killar och tjejer som spelar enormt avancerade stycken. Helt utan känsla. Det är Japans öde, att inte kunna producera något från sin egen kultur.
...

...
Jag riktigt skäms för deras skull, när jag ser amerikanska talk-shower, och när dom vill visa upp en liten asiatisk 7-åring som ska spela nåt klassiskt stycke. Som nån jävla apa.

Ja det var pinsamt. Så gör förstås inte svenska pianolärare.

Här går pedagogiken ut på att trycka ner eleven i botten. Det görs snabbt och hårt genom att "lära från grunden", med närmast pennalistiska metoder.

Ja det var pinsamt. Så gör förstås inte svenska pianolärare.

Här går pedagogiken ut på att trycka ner eleven i botten. Det görs snabbt och hårt genom att "lära från grunden", med närmast pennalistiska metoder.

Först avfärdas i nedlåtande ordalag elevens eget tycke och smak. Man upplyser eleven om att det just de finner glädje i bara är skit, det är inte riktig musik. Vad som är rätt och riktigt i den skolan dikteras snabbt därpå. Därefter plockas den armes lust bort genom att med bryska metoder tvinga fram ett ändlösa tragglande genom själsdödande skalor och melodilösa etyder. För att läraren ska få känna sig så kraftfull som möjligt är det av yttersta vikt att eleven inte tillåts känna minsta engagemang eller lust. Framför allt ska eleven inte själv tillåtas yppa minsta egna åsikter eller önskemål, då detta endast utgör ovidkommande irritationsmoment i undervisningen.

Undervisningen sker på lärarens villkor, tyngd av traditionell musikundervisning. All spontanitet och glädje som eleven eventuellt uppvisar elimineras, ersätts med stelt dogmatiskt teoretiskt inlärande.
Gehörsspel, improvisation, arrangemang och komposition, lek och lärande, lust och kreativitet ges inget som helst utrymme. Istället tränas notläsning, exakt återgivning, högtravande teori och detaljpetighet i uttryck och tolkning.

Den lust och glädje som eleven inledningsvis känt nöts snabbt ner till intet. Den musikundervisning som skulle kunna skänka en intresserade elev glädje förvandlas raskt blir bara till ännu en tyngande pina, utöver den redan tunga skolan.

Jo, det måste ju vara en överlägsen pedagogik. Ger garanterat eleven mer känsla...



Jag bedrövas över talanglösa skitstövlar till musikpedagoger som tillåts trycka ner eleverna i skoskaften och får dem att tappa intresset.

Borde vara skottpengar på dåliga pianolärare. Egna hårdföra erfarenheter...

*biter i pianolocket*