Pappalediga farsor, hur gör ni?

Jag är tillfälligt pappaledig för första gången och det är inte långt ifrån total anarki här hemma.
Aldrig sprungit hinderbana mellan leksaker här hemma så snabbt som senast i sjunde klass då min lärare Bosse älskade och piska på slashasarna i klassen.

Sprutar ut bajsblöjor, grin, piss och mat som en AK4:a! Någon kanske slår sig, snubblar eller snodde hens leksak.

Samtidigt som man har vardags sysslor o sköta, ringa samtal till jobb och myndigheter, fan ibland får man gå ut i garaget för och lyckats genomföra ett civiliserat samtal.

Sova kan man glömma, därefter hinna klä på sig och bli människa.

Är jag ensam om detta och tar det hårdare än jag borde, är inte van direkt vid dessa förhållande, normalt sett jobbar jag långa tider och drar in till hushållet.

Men passa ungar är drygare än jobb, seriöst.
Jag älskar mina ungar överallt annat, antagligen bara till och rida ut stormen, småbarn har jag..

Tänk då på hur kvinnorna har det...

Men ja det stämmer att det är jobbigt, det är mycket ansvar och ett stort jobb som kräver pengar, tid och energi , och det bör man vara införstådd med redan innan man skaffar barn.
Men det blir bättre när de blir äldre som tur är . Kämpa på och ge dom all din kärlek där hemma, både barn och mamman. En ros eller blommor skadar aldrig. Finns ingen kvinna som inte uppskattar sådant . Lycka till !

Blommor har hon fått där hemma flera ggr, även visat att jag uppskattar det hon gör med både de ena och det andra. Kostar pengar har jag redan fått känna på... Får slita häcken av mig för att det ska gå runt i trevlig standard.

Brukar skoja på jobb och säga att min fritid börjar när mitt pass börjar det stämmer nästan.

Är typ förstagången pappa ledig, gav bort alla mina dagar från alla barnen. Men trodde fan inte att passa barn skulle ta mer energi än att jobba.

All creeds till småbarns morsor där ute säger jag bara, fan ingen walk in the park precis.

Har du ingen fru?

Se till att barnens mamma tar sitt ansvar så att du kan återgå till att vara man, eller är du arbetslös?

Klart jag har en kärring, inte gift, men endå.
Skulle prova vara pappaledig lite, men det visade sig vara sju helveten.

jag är fast anställd.

Jag tror ärligt talat inte att män är biologiskt anpassade för att hantera spädbarn, bajs å kräk. För kvinnan är nog både bajset å kräket näst intill heligt för det kommer ju från hennes fantastiska bebis som kom från hennes livmoder!

Nyblivna mödrar är under påverkan av en massa hormoner i kroppen å är nog i nån mening lite sinnesjuka i sin mammabubbla under bebistiden.

Jag var arbetslös i två månader när min son var 2,5 år och då fick han inte vara på dagis. Det var de värsta två månaderna i mitt liv. Att sitta instängd i en lägenhet med ett småbarn 9 timmar om dagen är helt enkelt inte ett värdigt liv för en arbetsför man i sina bästa år.

Ni pappor som tycker det är så otroligt jobbigt och fruktansvärt att vara pappalediga och umgås med era barn, hur känner ni inför dem egentligen? Var allt tjejens/frugans påhitt eller är ni känslomässigt störda på något vis?

Att vara föräldra"ledig" är väldigt ansträngande och suger energi ur en som få andra saker kan göra. Det är verkligen ingen "ledighet", utan ett otroligt krävande, men även mycket givande arbete. Småbarnsåren varar bara en kort tid, ta vara på den genom att vara hemma med era barn så mycket som möjligt. För vad kommer spela mest roll när du ligger inför döden? Att du var med dina barn under deras första levnadsår och gav och fick hur mycket kärlek som helst, eller att du jobbade bort alla dessa år för att möjligtvis kunna plocka ut någon extra tusenlapp i månaden?

Jobba kan man för fan göra närsomhelst. Så länge man har pengar till hyra, mat och kläder så spelar fan ingenting annat någon riktigt roll.

Skärpning pappor! Att ta ansvar för sin familj betyder inte att komma med en så saftig lön som möjligt varje månad och förvänta sig att allt är frid och fröjd. Era barn kommer med största sannolikhet att förakta er i smyg när de sen själva blir vuxna.

//Anonym pappa som känner sig trött på män som lever kvar i 50-talet

Att bara pappa ledig idag är ett 24/7 jobb.
Livet hade varit enklare som en amerikansk straffarbetare i Nord korea dömd till 18 år till livstid.

Lever inte på 50-talet, men tydligen så är tär det olika på folk, föredrar att jobba hur mycket jag än älskar dem, kärlek de får de.

Det är därför jag tänkt en gång extra innan man skaffar barn..

Men som någon redan skrivit, jag tror att vi kvinnor är mer lämpade till att ta hand om barn!

Kvinnor tenderar att inbilla sig att de är det, sen gnäller de hos sina kompisar över hur fruktansvärt jobbigt det är, hur monotont det ofta blir och vilken enorm tristess de kan känna. Värst verkar de tycka är att deras liv blir så begränsat -- de blir isolerade och deras möjligheter till att umgås med vuxna är att umgås med andra mammor och deras småbarn... Och vad som värre är att deras män inte verkar ha någon förståelse för deras kvinnors situation och blir sura när kvinnan vill att de också tar ansvar...

Nu har jag själv inga barn men jag har så många gånger drabbats av dessa kvinnor -- som är "naturligt" mer lämpade att ta hand om barn -- och deras behov att tjata om deras bekymmer att jag blir illamående. Jag tror i ärlighetens namn att det inte finns en enda person som tycker om att ta hand om blöjbarn -- i varje fall inte i längden.

Clavius

Jag tyckte första tiden var jobbig, altså jobbig så att jag tänkte "det här är jag fan inte skapt för"
Men jag ville inte känna så. Tiden gick , och det är klart att det var jobbigt...men det tog ca 2 månader innan jag kände mig att nu kan jag leverera, istället för att vara ett vrak. Nu behöver jag ordnig & reda...mina rutiner och rubbades ju(har typ en diganos för det. Sen så hade vi även en rejäl hund då med.

Skulle igentligen inte velat vara hemma med barnet mindre tid, men det hade varit nyttigt ifall barnet hade börjat föris 2 mån innan. Men jag är helt övertygad om, att om man geniralliserar så är mödrar bättre med små barn än fäder, & jag tror att fäder kan vara "bättre" för tonårs söner.