Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Det finns inget som säger att tonåringar automatiskt måste vara uppkäftiga.
Det är i princip något som vi "lärt oss" från amerikansk TV och annat material.
För mormor var det självklart att vara oskuld när hon gifte sig, trots att jag kan se på gamla foton att morfar inte bara var snygg utan en riktig kvinnokarl. Men hon stod på sig och kunde vara stolt i vitt. Kul när hon på ålderns höst bestämde sig för att öppna upp sig om sina mer intima erfarenheter för sina kvinnliga barnbarn. Att vara oskuld på bröllopet var för henne en absolut hederssak att vara stolt över och gjorde bröllopet 100 gånger mer intressant. Jag beundrar både mormors och farmors inställning. Den ena tog konsekvensen av sitt handlande och födde min pappa trots att det var magert första tiden. Den andra var stolt i vitt på sitt bröllop och var nöjd och glad med att bara haft en kärlek under hela sitt liv. Är inte detta bättre än hur ungdomar idag lever med sex från tidiga tonåren, p-piller och aborter?
Kvinnor födda på 30-talet kunde ha karriär och många hade det. Under hela min uppväxt hade jag att göra med lärare, tjänstemän och intellektuella som var kvinnor födda på 30-talet.
Men jag antar att det var mer ett aktivt val för kvinnan: Hemmafru, akademiker eller arbetare? Naturligtvis spelar social bakgrund in också, men det gör det även idag.
Den respekt vi unga visade auktoriteter var grundat på rädsla.
Vill du ha tillbaka att tilltala dina grannar i tredje person.
Inte ens hon som var min dagmamma kunde jag nämna vid namn.
Eller som min far uttryckte det.
Vi uppfostrar våra barn till att tänka själva, sen gör de inte som vi säger.
Att tonåringar blir uppkäftiga handlar mycket om hur den vuxne hanterar sina tonåringars självständighetssträvan.
Jag var inte det minsta rädd för herr och fru Bengtsson som bodde intill, och såg inget problem med att tilltala dom i tredje person.
Man stod upp i bänkraden då läraren trädde in i klassrummet.
Rädsla, nej, det var norm, standard.
Idag är allt detta kastat på sophögen, och se så bra det blev.
I dina poäng kan man också inse att många andra kulturer fortsätter med samma normer som svenskar hade för en tid sedan. Exempelvis att ha en bra ekonomi fför att kunna försörja sin familj och på vägen dit kunna hitta en bra tjej.
Sen fanns de oansvariga män dom sket i sitt liv och fick gifta sig med någon tjej familjen hade funnit bra för mannen. Detta ledde i sin tur att mannen fick plötsligt mycket ansvar för frugan kommer behöva det här och det där och då är det mannens ansvar att ordna det.
Mannen fick helt enkelt bli mer ansvarig och mer vuxen på detta sätt.
Slampigheten har nått nya höjdpunkter efter mina iakttagelser.
Jag kan tänka mig att "försämringen" är pga "konsummerarism".
Nu är det snarare så att ordet/begreppet tonåring började användas allmänt i Sverige i början av 50-talet än i slutet, som någon skrev. Trots detta hade alltså dina far- och morföräldrar passerat denna ålder när begreppet började komma till användning. Du gör alltså dina svepande jämförelser inte bara med hur det var i en annan tid, utan i praktiken med hur det var i en annan värld. Så mycket har Sverige som helhet förändrats.
Dessutom undrar jag varifrån du har dina bilder av hur det var då, och hur det är i dag? När det gäller hur det var förr i världen verkar du basera hela din bild på vad dina far- och morföräldrar berättat för dig. Låt oss bara ta ett exempel. Du skriver att "Supande bland ungdomar förekom sällan, speciellt inte bland flickor." och "Skulle de roa sig så blev det på en dans där ingen anständig flicka gick längre än lite pussande." Har du aldrig hört talas om det sk "dansbaneeländet"? Ett av tidningarnas stora favoritämnen från 20-talet och framåt var att skriva om det busliv som rådde vid de dansbanor som blivit allt vanligare i folkparker och på festplatser. Här söp ungdomen, enligt vad som skrevs, friskt och vänslades med varandra både öppet och i buskarna. Att detta kunde sluta med oönskade graviditeter var både underförstått, och ibland utskrivet.
När det gäller din bild av Sverige i dag får jag bara beklaga. Själv bor jag på en liten ort. Jag är inte utbildad lärare, men arbetade under 5-6 år som sk resursperson inom skolan med elever från lågstadiet och upp till gymnasienivå. På gymnasiet handlade det mest om det individuella programmet för elever som kommit efter. Man har döpt om det där nu. För mig låter det som om du framlever dina dagar i en krigszon där ingenting fungerar. Det finns helt klart skolor i Sverige som inte fungerar eftersom de ligger i bostadsområden som inte fungerar pga segregation och annat. Är det i ett sådant du bor?
När det gäller vilka konsekvenser ett dåligt beteende kan få från samhällets sida så har de, så vitt jag vet, varit i stort sett de samma åtminstone från 70-talet och framåt. Att det är Soc som blir inkopplade först. Vill du att vi ska gå tillbaka i tiden att låta polisen och domstolsväsendet ta det hela direkt?
Att Sveriges ungdom skulle vara så fördärvad som du vill få det att framstå är på det hela taget trams. De flesta barn och ungdomar på de flesta platser i Sverige är hyggliga barn och ungdomar, som de alltid har varit. Du däremot verkar vara både okunnig och generaliserande. Dessutom smått fundamentalistisk i dina åsikter.
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Nej, jag säger att det är ett skituttryck från USA som importerats till Sverige.
Tonåringen som begrepp uppstod inte i Sverige förrän i slutet på 50-talet och det var babyboom barnen som föddes fr.o.m. 1945 som avsågs. De var den första grupp ungdomar där en större del kunde hoppas på högre utbildning. Skolväsendet och samhället hade förändrats men fortfarande började större delen av generationen att börja arbeta vid fyllda 16. Vart vill du komma? Ska de och senare generationer be om ursäkt för att utbildningsalternativet finns?
Det finns inget som säger att tonåringar automatiskt måste vara uppkäftiga.
Det är i princip något som vi "lärt oss" från amerikansk TV och annat material.
Citat:
Min kommentar handlade mest om promiskuitet då, och nu. Farmor blev på smällen som tonåring, innan de var gifta. De gifte sig omedelbart och hade ett lyckligt äktenskap tills hon dog. Hon var 18 när hon fick min pappa. Båda farmor och farfar insåg att man fick stå sitt kast och de uppträdde ansvarsfullt, trots att båda var tonåringar och familjerna var rasande. Att man inte bildade familj förrän försörjningen fanns är inget dåtida fenomen. Idag är föräldrarna i snitt närmare 30 år när barnen föds men det var de för 150 år sedan också. Det är snarare så att det är perioden 1930-1980 som avviker, kolla befintlig statistik. Så dina morföräldrar hörde troligen till de generationer som avlade barn tidigast. Ansvarsfullt? Vem vet?
För mormor var det självklart att vara oskuld när hon gifte sig, trots att jag kan se på gamla foton att morfar inte bara var snygg utan en riktig kvinnokarl. Men hon stod på sig och kunde vara stolt i vitt. Kul när hon på ålderns höst bestämde sig för att öppna upp sig om sina mer intima erfarenheter för sina kvinnliga barnbarn. Att vara oskuld på bröllopet var för henne en absolut hederssak att vara stolt över och gjorde bröllopet 100 gånger mer intressant. Jag beundrar både mormors och farmors inställning. Den ena tog konsekvensen av sitt handlande och födde min pappa trots att det var magert första tiden. Den andra var stolt i vitt på sitt bröllop och var nöjd och glad med att bara haft en kärlek under hela sitt liv. Är inte detta bättre än hur ungdomar idag lever med sex från tidiga tonåren, p-piller och aborter?
Citat:
De var betydligt mycket mer pryda än idag. Det existerade inte för dem att de skulle ut och ragga killar på disco packade och klädda som en slampa. Skulle dina morföräldrars generations flickor vara pryda? Knappast. Men däremot var de rädda för graviditet. P-piller kom på 60-talet och fria aborter på 70-talet. Men kolla på statistik på uä-barn och du upptäcker att vimlade av uä-barn för 100 år sedan, framför allt i större städer.
Citat:
Vad har duandet med din mammas dåliga pension att göra? Däremot kan vi nog enas om att respekten för föräldrar och auktoriteter i stort har ändrats och det knappast till det bättre. Men att inte kunna dua sina föräldrar och alltid lyda kan få många följder. Min egen mor född 1931 tillhör säkert den generation som du betraktar med avund men i hennes fall gällde att glömma vidare utbildning, skaffa försörjning och gifta sig för att sedan bli hemmafru. Hon är långt ifrån ensam,gjorde som hon blev tillsagd och fick en taskig pension som tack. Det är nog bra med en balans mellan respekt och att kunna fatta egna beslut.
Kvinnor födda på 30-talet kunde ha karriär och många hade det. Under hela min uppväxt hade jag att göra med lärare, tjänstemän och intellektuella som var kvinnor födda på 30-talet.
Men jag antar att det var mer ett aktivt val för kvinnan: Hemmafru, akademiker eller arbetare? Naturligtvis spelar social bakgrund in också, men det gör det även idag.
Citat:
Det finns gott om kvinnor även idag som stannar med män som är alkoholiserade, otrogna eller slår dem. Jag känner personligen kvinnor i alla dessa situationer och de har skäl som inkluderar ekonomi.
Citat:
Där kan vi vara eniga.
Att det ser för jävligt ut i skolan kan de flesta intyga och förfallet startade redan på 70-talet. Men jag blir bekymrad när till och med min son som själv var mellanstadieelev för tio år sedan och idag vikarierar som lärare undrar vart skolan är på väg. Det är nog mycket värre än vad PISA undersökningarna visar.
Citat:
Du har helt fel.Säkert finns det en mängd svar, men en sak som förstört mycket är Du-reformen, plötsligt skulle alla vara du och bror med allt och alla, vilket ledde till en naturlig respekttröskel togs bort.
Jag minns också en skäggig yngre man som var vikarie i skolan, det måste ha varit årskurs 3-4 någonting.
Han satte sig på katedern !!!
Idag skrattar man säkert åt det, men på den tiden var det helt otänkbart, och vi ungar satt helt förfärade och chockade.
Snart skulle förfallet bli norm även i våran skola, och redan några år senare blev det årlig sport att några rötägg i avgångsklasserna skulle spöa rektorn.
Jag minns också en skäggig yngre man som var vikarie i skolan, det måste ha varit årskurs 3-4 någonting.
Han satte sig på katedern !!!
Idag skrattar man säkert åt det, men på den tiden var det helt otänkbart, och vi ungar satt helt förfärade och chockade.
Snart skulle förfallet bli norm även i våran skola, och redan några år senare blev det årlig sport att några rötägg i avgångsklasserna skulle spöa rektorn.
Den respekt vi unga visade auktoriteter var grundat på rädsla.
Vill du ha tillbaka att tilltala dina grannar i tredje person.
Inte ens hon som var min dagmamma kunde jag nämna vid namn.
Citat:
Om vi uppfostrar våra barn till ett självständigt tänkande får vi finna oss i att bli ifrågasatta.Eller som min far uttryckte det.
Vi uppfostrar våra barn till att tänka själva, sen gör de inte som vi säger.
Att tonåringar blir uppkäftiga handlar mycket om hur den vuxne hanterar sina tonåringars självständighetssträvan.
Citat:
Det tror jag verkligen inte.Jag var inte det minsta rädd för herr och fru Bengtsson som bodde intill, och såg inget problem med att tilltala dom i tredje person.
Man stod upp i bänkraden då läraren trädde in i klassrummet.
Rädsla, nej, det var norm, standard.
Idag är allt detta kastat på sophögen, och se så bra det blev.
Citat:
När mina mor och farföräldrar var unga så försörjde de sig själva från ca 16 och framåt.
Systemet fungerade! Arbetslösheten bland unga på den tiden (30-tal) var mycket låg. Grov kriminalitetet var låg och folk lämnade både bilar, cyklar och hus olåsta.
Sen kom kriget då alla höll ihop och tillsammans tog sig igenom en hård tid både i Sverige och länder som drabbades värre. Till slut fick Västeuropa USA som segrande makt.
Från USA myntades begreppet "tonåring". Gradvis höjdes ribban för vad som var acceptabelt.
Nu är det plötsligt acceptabelt att alla från 13 - 18 beter sig som huliganer/gangsters/slampor eller vampar.
Ta av dig din hårdindoktrinerade hatt och titta på det här utan "glasögon".
Föreställ dig hur det ser ut för någon från 1920 - 50 tal eller någon från Östasien eller andra områden där mer traditionella normer råder. Är det genom denna totala slapphänthet eller rentav uppmuntran till osunt beteende som man skapar fungerande välmående vuxna?
Barn och ungdomar mår bra av gränser och konsekvenser för sitt beteende.
"Tonåring" är ett artificiellt begrepp som lanserats för att skapa en ungdomskultur som säljer prylar - allt från musik till kläder och smink.
Det här handlar inte om att barn ska misshandlas eller tvingas in i situationer som de mår dåligt av, utan att samhället och vuxna gör vad de kan för att barnet ska ha en sund och positiv uppväxt där bra uppförande uppmuntras och premieras medan dåligt/antisocialt eller kriminellt beteende stoppas så fort tendenser syns.
Fråga:
Hur ser ni på min analys? Var synen på tonåringar och förväntningarna på dem sundare förr?
- De hade inga öppna konflikter med sina föräldrar och lydde tillsägelser.
- De hade inga speciella krav på häftiga kläder och balla prylar.
- Skulle de roa sig så blev det på en dans där ingen anständig flicka gick längre än lite pussande.
- En ung man visste att han knappast skulle attrahera någon ung dam förrän han var ansvarig och själv kunde försörja fru och eventuella barn. Alltså såg han till att snabbast möjligt uppnå detta.
- Supande bland ungdomar förekom sällan, speciellt inte bland flickor.
- Att vara öppet uppkäftig mot föräldrarna existerade inte i tankevärlden. Min mormor berättade att hon aldrig ens kunde dua föräldrarna utan fick säga Mor eller Mamma i tredjeperson.
- Den som blev tillsagd att göra något av föräldrarna, gjorde det.
Systemet fungerade! Arbetslösheten bland unga på den tiden (30-tal) var mycket låg. Grov kriminalitetet var låg och folk lämnade både bilar, cyklar och hus olåsta.
Sen kom kriget då alla höll ihop och tillsammans tog sig igenom en hård tid både i Sverige och länder som drabbades värre. Till slut fick Västeuropa USA som segrande makt.
Från USA myntades begreppet "tonåring". Gradvis höjdes ribban för vad som var acceptabelt.
Nu är det plötsligt acceptabelt att alla från 13 - 18 beter sig som huliganer/gangsters/slampor eller vampar.
- Att svära åt sina föräldrar är helt "normalt".
- Tonåringarna har "rätt" till dyra märkeskläder medan föräldrarna kämpar ekonomiskt.
- Det nästan förväntas att tonåringar är sexuellt aktiva och gud nåde den som föreslår att den unga tar konsekvensen av sin promiskuitet och faktiskt låter det liv man skapat få överleva.
- Snatteri och stöld vilket tidigare lett till ett kok stryk är numera snudd på normalt och leder på sin höjd till samtal med socialen för en minderårig.
- Föräldrarna helt kastrerade som utövare av disciplin. Det allra minsta försök till att utöva någon form av effektiv disciplin kan leda till omhändetagande av barnet och placering i miljö där barnet lär sig den lilla gnutta kriminalitet han ännu ej behärskar.
- Extrem klädsel bland barnen praktiskt taget uppmuntras. Det ska vara färgat hår, näsringar, mohawk, trasiga byxor, löjligt korta kjolar och underkläder som syns när barnet är "påklätt".
- I skolan får barnen bära sig åt precis hur som helst utan konsekvenser. Jämför med 30-talets skola, ni som sett gamla filmer eller läst om det. Där var det tyst och de som ville kunde studera eller lära sig yrkeskunskaper. De som inte ville åkte ut och fick börja jobba.
Ta av dig din hårdindoktrinerade hatt och titta på det här utan "glasögon".
Föreställ dig hur det ser ut för någon från 1920 - 50 tal eller någon från Östasien eller andra områden där mer traditionella normer råder. Är det genom denna totala slapphänthet eller rentav uppmuntran till osunt beteende som man skapar fungerande välmående vuxna?
Barn och ungdomar mår bra av gränser och konsekvenser för sitt beteende.
"Tonåring" är ett artificiellt begrepp som lanserats för att skapa en ungdomskultur som säljer prylar - allt från musik till kläder och smink.
Det här handlar inte om att barn ska misshandlas eller tvingas in i situationer som de mår dåligt av, utan att samhället och vuxna gör vad de kan för att barnet ska ha en sund och positiv uppväxt där bra uppförande uppmuntras och premieras medan dåligt/antisocialt eller kriminellt beteende stoppas så fort tendenser syns.
Fråga:
Hur ser ni på min analys? Var synen på tonåringar och förväntningarna på dem sundare förr?
I dina poäng kan man också inse att många andra kulturer fortsätter med samma normer som svenskar hade för en tid sedan. Exempelvis att ha en bra ekonomi fför att kunna försörja sin familj och på vägen dit kunna hitta en bra tjej.
Sen fanns de oansvariga män dom sket i sitt liv och fick gifta sig med någon tjej familjen hade funnit bra för mannen. Detta ledde i sin tur att mannen fick plötsligt mycket ansvar för frugan kommer behöva det här och det där och då är det mannens ansvar att ordna det.
Mannen fick helt enkelt bli mer ansvarig och mer vuxen på detta sätt.
Slampigheten har nått nya höjdpunkter efter mina iakttagelser.
Jag kan tänka mig att "försämringen" är pga "konsummerarism".
Citat:
Nu är det snarare så att ordet/begreppet tonåring började användas allmänt i Sverige i början av 50-talet än i slutet, som någon skrev. Trots detta hade alltså dina far- och morföräldrar passerat denna ålder när begreppet började komma till användning. Du gör alltså dina svepande jämförelser inte bara med hur det var i en annan tid, utan i praktiken med hur det var i en annan värld. Så mycket har Sverige som helhet förändrats.
Dessutom undrar jag varifrån du har dina bilder av hur det var då, och hur det är i dag? När det gäller hur det var förr i världen verkar du basera hela din bild på vad dina far- och morföräldrar berättat för dig. Låt oss bara ta ett exempel. Du skriver att "Supande bland ungdomar förekom sällan, speciellt inte bland flickor." och "Skulle de roa sig så blev det på en dans där ingen anständig flicka gick längre än lite pussande." Har du aldrig hört talas om det sk "dansbaneeländet"? Ett av tidningarnas stora favoritämnen från 20-talet och framåt var att skriva om det busliv som rådde vid de dansbanor som blivit allt vanligare i folkparker och på festplatser. Här söp ungdomen, enligt vad som skrevs, friskt och vänslades med varandra både öppet och i buskarna. Att detta kunde sluta med oönskade graviditeter var både underförstått, och ibland utskrivet.
När det gäller din bild av Sverige i dag får jag bara beklaga. Själv bor jag på en liten ort. Jag är inte utbildad lärare, men arbetade under 5-6 år som sk resursperson inom skolan med elever från lågstadiet och upp till gymnasienivå. På gymnasiet handlade det mest om det individuella programmet för elever som kommit efter. Man har döpt om det där nu. För mig låter det som om du framlever dina dagar i en krigszon där ingenting fungerar. Det finns helt klart skolor i Sverige som inte fungerar eftersom de ligger i bostadsområden som inte fungerar pga segregation och annat. Är det i ett sådant du bor?
När det gäller vilka konsekvenser ett dåligt beteende kan få från samhällets sida så har de, så vitt jag vet, varit i stort sett de samma åtminstone från 70-talet och framåt. Att det är Soc som blir inkopplade först. Vill du att vi ska gå tillbaka i tiden att låta polisen och domstolsväsendet ta det hela direkt?
Att Sveriges ungdom skulle vara så fördärvad som du vill få det att framstå är på det hela taget trams. De flesta barn och ungdomar på de flesta platser i Sverige är hyggliga barn och ungdomar, som de alltid har varit. Du däremot verkar vara både okunnig och generaliserande. Dessutom smått fundamentalistisk i dina åsikter.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
