Tonåringar idag och förr. Varför accepteras det gräsliga uppträdandet?

När mina mor och farföräldrar var unga så försörjde de sig själva från ca 16 och framåt.

• De hade inga öppna konflikter med sina föräldrar och lydde tillsägelser.
• De hade inga speciella krav på häftiga kläder och balla prylar.
• Skulle de roa sig så blev det på en dans där ingen anständig flicka gick längre än lite pussande.
• En ung man visste att han knappast skulle attrahera någon ung dam förrän han var ansvarig och själv kunde försörja fru och eventuella barn. Alltså såg han till att snabbast möjligt uppnå detta.
• Supande bland ungdomar förekom sällan, speciellt inte bland flickor.
• Att vara öppet uppkäftig mot föräldrarna existerade inte i tankevärlden. Min mormor berättade att hon aldrig ens kunde dua föräldrarna utan fick säga Mor eller Mamma i tredjeperson.
• Den som blev tillsagd att göra något av föräldrarna, gjorde det.

I ett fall fanns en alkoholiserad far med i bilden. I den mån det var problem i familjen så löste man det, eller avlägsnade sig från bilden genom att ta ett jobb och flytta hemifrån, rycka in i lumpen eller gifta sig ung. Trots att barnen respekterade sina föräldrar så älskade dem föräldrarna i de flesta fall och tog hand om dem när de blev gamla.

Systemet fungerade! Arbetslösheten bland unga på den tiden (30-tal) var mycket låg. Grov kriminalitetet var låg och folk lämnade både bilar, cyklar och hus olåsta.

Sen kom kriget då alla höll ihop och tillsammans tog sig igenom en hård tid både i Sverige och länder som drabbades värre. Till slut fick Västeuropa USA som segrande makt.

Från USA myntades begreppet "tonåring". Gradvis höjdes ribban för vad som var acceptabelt.

Nu är det plötsligt acceptabelt att alla från 13 - 18 beter sig som huliganer/gangsters/slampor eller vampar.

• Att svära åt sina föräldrar är helt "normalt".
• Tonåringarna har "rätt" till dyra märkeskläder medan föräldrarna kämpar ekonomiskt.
• Det nästan förväntas att tonåringar är sexuellt aktiva och gud nåde den som föreslår att den unga tar konsekvensen av sin promiskuitet och faktiskt låter det liv man skapat få överleva.
• Snatteri och stöld vilket tidigare lett till ett kok stryk är numera snudd på normalt och leder på sin höjd till samtal med socialen för en minderårig.
• Föräldrarna helt kastrerade som utövare av disciplin. Det allra minsta försök till att utöva någon form av effektiv disciplin kan leda till omhändetagande av barnet och placering i miljö där barnet lär sig den lilla gnutta kriminalitet han ännu ej behärskar.
• Extrem klädsel bland barnen praktiskt taget uppmuntras. Det ska vara färgat hår, näsringar, mohawk, trasiga byxor, löjligt korta kjolar och underkläder som syns när barnet är "påklätt".
• I skolan får barnen bära sig åt precis hur som helst utan konsekvenser. Jämför med 30-talets skola, ni som sett gamla filmer eller läst om det. Där var det tyst och de som ville kunde studera eller lära sig yrkeskunskaper. De som inte ville åkte ut och fick börja jobba.

Ta av dig din hårdindoktrinerade hatt och titta på det här utan "glasögon".
Föreställ dig hur det ser ut för någon från 1920 - 50 tal eller någon från Östasien eller andra områden där mer traditionella normer råder. Är det genom denna totala slapphänthet eller rentav uppmuntran till osunt beteende som man skapar fungerande välmående vuxna?

Barn och ungdomar mår bra av gränser och konsekvenser för sitt beteende.
"Tonåring" är ett artificiellt begrepp som lanserats för att skapa en ungdomskultur som säljer prylar - allt från musik till kläder och smink.

Det här handlar inte om att barn ska misshandlas eller tvingas in i situationer som de mår dåligt av, utan att samhället och vuxna gör vad de kan för att barnet ska ha en sund och positiv uppväxt där bra uppförande uppmuntras och premieras medan dåligt/antisocialt eller kriminellt beteende stoppas så fort tendenser syns.

Fråga:
Hur ser ni på min analys? Var synen på tonåringar och förväntningarna på dem sundare förr?

Samhällsdekadens pga normlöshet, oreglerad sexualisering av allt yngre (inga tabun föreligger, har själv sett 13-årig flicka med kortkort läderkjol o slags nätstrumpor på kristen begravning), ingen moralisk-andlig kompass finns längre - "do what thou will shalt be the whole of the law" enligt Satanistbibeln är poppis, Hell/hail Satan-musik och sexuell promiskuitet hyllas i media. osv. Lite av förklaringen.

Samhället förändras. Adapt or die.

Menar du samhället eller folket?

Samhället styrs upp av folket eller missade du skolan, riks pucko?

OT: Du skulle kanske postat i Sociologi? Under vetenskap.

OnT: Så har det väl alltid varit, att "äldre" klagar över de "yngres" uppfostran och tycker att det var bättre för.

Dock har väl "normkritiken" från vänstern inverkat starkt, då alla ska få tillåtas att i princip bete sig hur man vill, dessutom ska dessa extrema outsiders som följer denna nihilism kallas "det normala".

Du missade uppenbart lektionerna i svenska eller som du nog skulle skriva det
"svenska lektionerna". Där lär man sig också att skriva längre sammanhängande texter samt hur man argumenterar.
Invektiv brukar inte ingå och särskilt inte helt obefogade sådana.

Trådstarten träffar huvudet på spiken.

Tror förklaringen är att idag ska vi dvs folket främst vara konsumenter. Då behövs ingen uppfostran. Inga dygder. Bara barnslighet oavsett ålder. Vi ska hållas dumma så vi lättare manipuleras att köpa och låna så vi kan köpa mer.

Utmärkt sammanfattning av min långa essä!
Visst, jag tror DU slog huvet på spiken. Som tonåring blir man "lärd" att vara infantil och konsumera och sen ska man helst hålla sig där så länge som möjligt.

Men varför i så fall bejakandet av att vara "rebellisk"?
Det är ju den stora grejen. Trots att det egentligen är mer rebelliskt att INTE rebellera.

Jo, sociologi hade varit ett möjligt forum flr den här tråden. Vi får se om Mod flyttar den.

Jag är 39... Inte född igår men ingen gammal stofil heller...?

Dessutom var det här egentligen inte bättre när jag var tonåring.
Det enda som hänt sen dess är att numera kan svineriet fortsätta dygnet runt via mobil och internet.
Attityderna att allt är okej är ungefär desamma. Jo en sak märker jag förresten - homosexualitet är praktiskt tagit uppmuntrat nuförtiden. När jag var tonåring så var det något som de drabbade behöll för sig själva och sen utforskade som vuxna oftast med viss diskretion. Numera är det en fjäder i hatten.

Det finns ju det där som kallas postmodernism. Det innebär att man ska spotta på allt som funnits tidigare, alla traditioner, all kunskap. Allt som funnits och visat sig fungera väl ska man vända ryggen mot, för då tror man världen blir bättre.

Denna postmodernism har tydligen förgiftat hela svenska samhället, från stat till skola och all myndighetsutövning. Brottslingar grips inte, illegala zigenare tillåts driva runt och begå brott, asylsökare som fått avslag utvisas inte. Feminism är ett typexempel: de bestämmer svaret först (VITA män är onda) och letar bevis efteråt eller struntar i bevis för sådant trams är kvinnoförtryckande.

Kul att jag inte är ensam om att känna som du beskriver. Mycket talar för att samhället aldrig varit uslare än idag och unga vuxna sämre uppfostrade, vilket påverkar samhället. Likgiltigheten breder ut sig. Ingen säger ifrån. Ingen bryr sig. Psykiskt ohälsa och depression ökar. Civilsamhället har ruttnat bort, dvs den organisation bredvid staten. Idag anser man att staten ska göra allt, och själv ingenting: man betalar ju skatt (säger även de som aldrig jobbat).

Håhåjaja...

Problemet är väl den ökade "tolerans" som media och politiker har börjat svänga sig med. Allt ska i princip vara acceptabelt, och avvikande beteende ska bemötas med "tolerans och förståelse". Detta på bekostnad av att ordning och moral faller.

Ett mycket bra exempel är skolan. Om barn/tonåringar var stökiga och bråkiga tidigare, förklarades man som just stökig och man insatte därmed åtgärder för att eleven i fråga skulle skärpa sig och bli mer ordentlig. Obligatorisk kvarsittning, straffläxor etc. kom på tal. Nu förklaras sådant beteende med "koncentrationsstörning" och att eleven ska få tillåtas vara den denne är. Jag är definitivt med på att stökiga barn ofta har ADD/ADHD, men att bara acceptera att de är röriga är ju ingen riktig lösning.

Om en elev skolkar/ägnar sig åt kriminalitet, förklarades denne ha dåligt umgänge etc. (dvs. man behövde åtgärda detta) - nu förklaras det med "socialt utanförskap" (dvs. det är samhällets fel).

Överallt i samhället ska ordning och regler bara förfalla, för att "alla ska få vara som de är" - då är det väl naturligt att det bara blir en enda soppa av allt?

Jag tror vissa aspekter var värre för 20-30 år sedan. Det är färre ungdomar som dricker sig fulla sprit t.ex. än förr i tiden när jag var yngre.

Men ja "ungdomskulturen" med sex drugs and rock and roll och startade på 50 - 60 talet i USA har gjort att unga människor lever enligt destruktiva ideal som är skadliga för dem. Denna "kultur" har gjort att miljoner har knarkat och supit ihjäl sig eller lever i misär istället för att leva ett lyckligt och produktivt liv.