Farsan dog igår - Jag är glad

Fick beskedet att min far hade gått bort igår. Han blev 71 år gammal. Han dog vid 11-tiden sittandes vid sitt skrivbord sippandes på dagens första öl och troligtvis i färd med att lura skjortan av någon stackars sate. Han dog omedelbart enligt hans nya fru, troligtvis till följd av en massiv hjärnblödning. Det vet vi inte än och jag kunde inte bry mig mindre.

Den stora gåtan för mig är hur fanskapet kunde bli en dag över 40 med tanke på hur han levde. Han vägde nog närmare 200 kg och hans livs kärlek var inte morsan, det var den där förbannade flaskan. Han var inte snäll mot mig och inte mot min mor heller. Han slogs aldrig, men han utövade psykisk terror. De skiljde sig så småningom och jag bodde mest hos morsan.

Jag bröt i stort sett kontakten med honom när jag tog studenten för över 10 år sen. Har träffat honom en handfull gånger sedan dess och han har varit full och dum samtliga gånger.
Den enda jag tycker synd om är farmor som får vara med om att begrava sin egen son.

Ser snarare fram emot arvet som lär bli ganska saftigt.

Jag hatade honom. Jag är glad över att han är död. Kan man känna så?

Ja, du kan känna så

Visst kan du det. Störd empati och taskig människosyn går ofta i arv både genom gener och fostran.

Hur arvet kan vara saftigt hos någon som tar till flaskan förstår jag inte, men.. grattis?

Du känner ju som du känner, ingen kan komma och döma det.

Han var en jävel på att göra skumma affärer i alla fall. Så pengar finns det nog.

Ja alla tycker olika. Och som han behandlade er så förstår jag hur du tänker.
Ja du får väl hoppas att det hamnar en saftig summa på ditt konto lite som
sveda och värk.

Ja, för vissa är det så, uppenbarligen i ditt fall - skaffa inte barn för fan!

Och till dig TS: det är helt normalt att känna så om man har blivit djupt sårad och sviken av sin far. Psykisk terror med översittarfasoner och missbruk är ett helvete. Att känna hat och lättnad när en sån person dör är naturligt. Det jäkliga är bara att det ibland ploppar upp skamkänslor och enormt dåligt samvete för att man känner så. Känslorna kan bli förvirrade.

Du har helt rätt varför känna sorg? Bara för man lyckas pissa ut en unge betyder det inte att man förtjänar respekt av denne. Du är on spot på allt du skriver ang känslorna med ! Ts ta hand om dig själv se framåt och grubbla inte på vad du kunde gjort annorlunda.

Handlar det om svarta pengar så finns de knappast på bankboken! Du bör vara mycket noggrann när du går igenom hans prylar, det är inte omöjligt att han har gömt undan kontanter.

Helt rimligt att känna så till att börja med. Men du bör nog nu inleda en försoningsprocess. Försöka förstå varför din far blev som han blev. Kanske prata med farmor. Inse att kanske hade någon god sida eller egenskap? Han gjorde ju bra affärer. Annars är risken att du blir bitter och till slut mer lik han än vad du vill vara.

skäms inte hoppas du får ett fett arv som plåster på såren

Självklart kan du det. Att bli sviken av den som ska ge en kärlek och trygghet är ett tungt ok att handskas med. Pengar kompenserar inte för en sorglig uppväxt men man kan ha roligt för dem.

Var rädd om dig!