Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2016-04-04, 14:01
  #1
Medlem
Brigadgeneralens avatar
Tl;dr (Lång läsning, men lättnadskänslan "Fan så skönt att man inte är den killen ändå alltså" utlovas var trogen läsare som följer med på resan)

Förlorade min familj på ett dramatiskt vis och hamnade i en djup depression. Fick yrkeskriminella grannar som såg min extrema sorg och svaghet som en råninvit. Blev sönderrånad, mordhotad, frihetsberövad och övergrepp i rättssakad så det skrek om det. De gick tom på flertalet vänner de slutligen lyckades pressa på pengar.

Förlorade de sista pengar jag hade som inte gått till vårdkostnader och blev skuldsatt, fick sluta jobbet pga trakasserierna. Har levt i ett påtvingat skuldhelvete långt under existensminimum i över ett år och har ofta inte kunnat lösa ens mat/klädesbiten.

Men nästan helt skuldfri nu med ”bara” ca 45 000 kvar, och har fixat nytt jobb i maj! PTSD nästan helt under kontroll nu. Dock bara dagar från vräkning och permaprick hos Kronkalle. Vill bara att mardrömmen ska ta slut och att jag ska få mitt liv tillbaka och är så sjukt nära! Snälla FB Hjälp mig på riktigt!


Del 1

Jag vet inte vart jag ska vända mig längre, så jag vänder mig till er FB.

Jag har hela mitt liv levt på rätt sida av lagen och alltid arbetat och gjort rätt för mig i samhället. Jag är givetvis inte perfekt, men i största allmänhet en levnadsglad och harmonisk herre. Men allt det ändrades efter att jag under 5 sinnessjuka veckor blev rånad sönder och samman av en av en skara ytterst farliga #kaozblattar, varav en i synnerhet var extremt farlig. Faktum är att han var/är så hejdlöst gränshandikappad, hänsynslös och genuint vildgalen att det inte sällan rann över i ren lyteskomik. Dock var det just denna olustiga, och direkt livsfarliga kombination av gränslöshet och ren och skär psykopati, som gjorde att det alltid var tämligen långt till skratt de gånger jag blev utsatt för hans påtvingade skräckumgänge.


Då han fortfarande besitter dessa obehagliga egenskaper avser jag att hålla avslöjande personliga detaljer till ett minimum, men ska försöka att vara så detaljerad och specifik som jag vågar.
De tre huvudkaraktärerna i stigande farlighetsordning:

1. Gollum, någon sorts simpel småtjuv/underhuggare med grava missbruksproblem. Harmlös ensam och i nyktert tillstånd. Men hans otillräknelighet på droger samt hans förkärlek till att hugga folk med kniv gör honom ändå till en lokal plåga. Jag fick reda på allt detta efter att jag fått reda på att denne Gollum var grannen rakt ovanför. Gollum är min ”patient zero” och den som bjöd in de övriga karaktärerna i mitt liv.

2. Dödgrävarn, en up-and-coming gangster och tillika en nitisk ”lapplisa” från Orten som likt Dödgrävarn i Berts Dagbok bötfäller allt och alla som kommer i hans väg. Betydligt farligare än Gollum då DG faktiskt har varit involverad i #tungskit, har tillgång till vapen och umgås med personer som är villiga att bruka just sådana, och detta gäller även honom själv. Har en del hejdukar och lakejer. Är väldigt handlingskraftig, samtidigt väldigt girig och väldigt feg i vissa lägen. Ringer ofta in backup från Orten vid behov. Spelar ofta rollen som ”den förstående gangstern”.

3. Jag har träffat två personer som rakt av vägrar säga den tredje och värsta skurkens namn rakt ut pga PTSD antar jag. Jag fick på fullt allvar kalla honom för ”Den onämnbare” under min konversation med ett av hans otaliga offer. För enkelhets skull får han här namnet Shaitan.
En fullblodspsykopat straight up, begränsad i sitt totala och permanenta vansinne endast av sitt cromagnon-intellekt. Han snittar tjejer, är en serierånare och drar pistol absolut ingenting alls. Dock verkar hans modus operandi vara att skrämmas med skott och skada med kniv. Han är givetvis även (stundom) nära vän med regionens farligaste yrkeskrimmare.

Shaitan är helt bortom gängkontroll, men har starka gängkopplingar och är enligt en källa en av länets farligaste yrkeskriminella.

Shaitan är känd för att vara extremt våldsbenägen, totalt sakna impulskontroll och aldrig någonsin ge sig. Där till är han helt orädd (på droger iaf) och orimligt bekväm med att använda handeldvapen för att få sin vilja igenom. Shaitan skjutit till sig många tidningsartiklar genom åren.
Det enda han har i större överflöd än sina ytterst beklagliga egenskaper är dödsfiender.

Tyvärr passar detta Shaitan perfekt då en av hans högsta önskningar även är att få dö, något han sällan är sen med att dra upp. Han vill på fullt och blodigt allvar att någon ska göra jobbet åt honom, vilket verkar vara ännu en förklaring till varför just Shaitan blev ”the perfect storm” av elakhet och hänsynslöshet.

Ja ja jag vet, det är egentligen bara en stor tragedi att denna gosse blev den man han blev och jag borde vara mer rationell och saklig, men detta är seriöst det bästa jag kan göra just nu. Hans blick är bland det äckligaste jag någonsin sett. Vansinnet formligen exploderar ur demnoch jag har aldrig tidigare sett en människa live som faktiskt ser så hejdlöst psykotisk ut i ansiktet.

Samtliga tre far in och ut ur den havererade rättsapparaten som pingisbollar.

Här är en bild på en herre som har samma typ av aura och utstrålning som herr Shaitan, med den stora skillnaden att Shaitans ögon är avsevärt mer galna, genomträngande och sjuka. Mannen på bilden är en helt orelaterad Latinogangster

http://imgur.com/G7vQ2IN

http://imgur.com/vPKTMn1
__________________
Senast redigerad av Brigadgeneralen 2016-04-04 kl. 14:20.
Citera
2016-04-04, 14:05
  #2
Medlem
Brigadgeneralens avatar
Del 2


Händelsesammanfattning av de viktigare eventen, då det sammantaget hände nog med otäckheter för att göra ännu en Snabba Cash spin-off

Jag förlorade min familj pga sjukdom, hur är i detta fall inte relevant för historien. Blev så sjuk av depression och sorg att jag upphörde att fungera normalt, trots 8-9 olika utskrivna mediciner från psyket under 8 månader. Grannen Gollum som visste att jag jobbade, men att jag var hemma och sjukskriven pga depression, var den som ledde övriga till mig. Troligen var han skyldig dem pengar och gav dem ett rånoffer istället.

Gollum ogillade mig tydligen även pga att han ofta blivit ofördelaktigt jämförd med mig av sina opedagogiska föräldrar fick jag senare veta. Dock oklart om detta bidrog.
Jag fick hur som helst en fabricerad skuld efter att Gollum från ingen stans en dag knackat på och frågat om han fick låna pengar. Jag sa nej ett flertal gånger och bad honom sluta störa mig. Visste inget om vem Gollum egentligen var då, men såg att han var klart narkotikapåverkad. Tyckte att allt var väldigt olustigt och direkt obehagligt, men släppte det då han slutade komma.

Fick kort där på en ”delgivning” om en fabricerad femsiffrig skuld i form av ett hembesök från Dödgrävarn (DG) och Shaitan som olovligen tog sig in hos mig då jag skulle lämna mitt hem. Då deras fabricerade lögn innehåller avslöjande detaljer måste jag tyvärr begränsa mig till att säga att den var så långsökt, ologisk, totalt orelaterad till mig på något vis, samt så uppenbart falsk att jag först faktiskt bara skrattade till lite förläget och förvånat och sa ”Va?”

Shaitan vrålade att han skulle slå sönder allt i mitt hem, bara så där i största allmänhet. Hade ingen aning om vem han var och vad han ville. DG stod bredvid med en beklagande min och förklarade ursäktande med valpögon att han givetvis inte önskade att dessa obehagligheter skulle behöva inträffa, men att vi nog skulle komma bra överens.

I ärlighetens namn är DG på sätt och vis värre än Shaitan då han besitter nog med social kompetens för att ta sig folk riktigt nära innan han slår till. Riktig En kalkylerande gudfadern-typ som sällan brusar upp och oftast talar tyst och lågmält.

Jag blev givetvis livrädd! Eller rättare sagt, jag blev vad jag DÅ trodde att livrädd innebar. Jag sa nej och skådisparet DG och Shaitan började good cop/bad coppa mig, fast typ omvänt då. Shaitan hotade upprepade gånger med våld på plats, något som omedelbart hindrades/avstyrdes av DG varje gång, kändes lite koreograferat dock. Blev ändå skiträdd, men behöll lugnet. Fick ett ”the datum” vilket var typ dagen efter kl 19:00 eller så, mins inte riktigt längre.

Vidare avråddes jag å det strängaste att gå till ordningsmakten då det skulle leda till mycket #tråkigheter då konstaplarna omöjligen skulle kunna fånga in alla kriminella element i deras rövarband eller för den delen ge mig beskydd i hemmet 24/7.

Då skulle även mina vänner få besök hette det. Att de bara nämnde just vänner bekymrade mig. DGs utstuderade sätt att formulera sig på, sin starka Ortendialekt till trotts, var med oroväckande. Detta var bara en vanlig dag på jobbet för dem. Uppenbarligen måste detta ha funkat effektivt på väldigt många innan mig. Dom bemödade sig inte ens med att ta det till familjenivå än.

”Haha ok olaga hot, utpressning och så lite övergrepp i rättssak på det eller?” sa jag, och lät tom lite kaxig, trots att jag tom hade börjat skaka lite i kroppen. Shaitan kom då närmre med sina sjuka stirriga ögon och tog ansats för att slå igen.

”Gör det då! Då blir det grov misshandel på det hela med, jag anmäler alltihop!” halvskrek jag plötsligt med en röst som förrådde all rädsla. Åter igen blev Shaitan stoppad av DG. Dom började konversera på sitt hemspråk och sa sedan på svenska att jag, om inte annat så för mina vänner skull, borde tänka mig riktigt noga för innan jag går till myndigheter för ”Saker, ja du vet, saker dom händer ju liksom ändå om du förstår”. Jag förstod DG mycket väl, även om jag då ännu inte visste vem han var.

Jag började överväga eventuella oåterkalleliga konsekvenser av förhastad polisiär inblandning och beslutade mig för att som första åtgärd ringa några bekanta som till skillnad från mig har lite koll på vem som är vem i vår stad. Djungeltrumman gav mig katastrofal feedback då jag via den, samt flertalet tidningsartiklar, fick reda på vad det var för folk jag hade att göra med.

Detta var inga cykeltjuvar utan grabbar som i varierande grad var involverade betydligt mörkare saker än så. Av uppenbara skäl kan jag inte länka till någon specifik incident, men vi talar spaltmetrar av artiklar om saker dom har varit involverade i på något sätt.

”Jag beklagar” sa en av djungeltrummarna. ”Hur i helvete har du fått Shaitan efter dig??! Flytta från stan!” rådde mig en annan och en tredje bad mig dra åt helvete för han ville inte ha nåt att göra med någon som har problem med Shaitan.

Jag fick även veta att jag förmodligen borde räkna med att MINST bli grovt misshandlad och skickad till akuten, för han ger sig som sagt var aldrig. Att skulden är fabricerad spelar ingen roll, han hade gjort bra mycket värre och mer oresonliga saker än så. Jag var fortfarande sjuk och psykiskt totalt förstörd och har nog aldrig varit mentalt svagare än jag var då. Jag var, till deras credd, till synes det optimala rånoffret.

Shaitan har tom hotat en kille med ett knäskott då denne släckte en lampa som vår käre Shaitan uppskattade mer i tänt tillstånd. Dock bedömdes skottrisken som mycket låg då jag aldrig gjort en fluga för när och varit helt okänd för honom till dess. Shaitans ekonomi sades vara mycket dålig och kulor är tydligen dyrt att köpa för honom = minskad skottrisk för mig.


Men nu var jag verkligen rädd på riktigt! Herre gud wtf liksom!? Folk sa till mig att andra i samma sitts hade råkat illa ut av just denna konstellation som ansågs vara farliga av precis alla. Jag fick information om tidigare incidenter som gjorde mig genuint rädd för både min och mina nära och käras hälsa.

Vid tidigare tillfällen hade polisanmälan bara lett till konflikteskalering då de häktas kort och sen är ute igen fram till en eventuell rättegång. Denna tidsbuffert används sen till att skada eller hota vittnen och deras närmaste till tystnad, varpå rättegång sen ev helt uteblir.

Personer med överfallslarm till polisen måste för egen maskin skydda liv och hälsa till polisen når fram till dig och då är det inte sällan endast för dokumentera vad du råkat ut för.

Plus att det går inte att leva ett normalt liv med folk efter sig, hur oskyldig du än är så är hotet om våld väldigt verkligt.
So what om konstapeln plockar in Shaitan i några timmar om jag och mina polare sen ska bli sönderslagna och pistolhotade så att vi inte vågar anmäla hämndaktionen. De har inget att förlora på något och är därför extremt hänsynslösa. Senare skulle de även komma till min arbetsplats, till min bostad och även till mina vänners hem.

Dom förföljde mig på ute på stan. Dom letade efter mig i bilar och trålade nonstop genom mitt bostadsområde efter mig.
En vanföreställning om rikedomar på mitt då redan tomma bankkonto i kombination med en vilja att försvara sin ”street credd” drev på Shaitan likt en riktig blodhund som bara skulle stjäla från just mig mig och mig och ingen annan i världen än just mig!
Citera
2016-04-04, 14:11
  #3
Medlem
Brigadgeneralens avatar
Nattliga besök, 04:30 på morgonenbesök, inbrottsförsök samt misslyckade försök till att ”plocka mig” följde de följande dagarna och veckorna. Vissa sa till mig att det förvisso vore farligt att anmäla, men att de ibland, av nödvändighet, går på ett annat byte bara man håller sig undan en stund. Men det eskalerade bara och jag blev tom jagad på en lunchrast mitt på ljusan dan. Fick gömma mig i buskar och blev så rädd den gången att jag faktiskt spydde.

Mådde så dåligt av allt som hände att det kändes som att man bara ville dö så att skiten skulle vara över.
Mina modigaste vänner började gå med mig på stan för att hålla koll åt mig framför och bakom. Ett flertal tillfällen var det just det som räddade mig undan oönskade möten eller regelrätta bakhåll.

Alla rådde mig att dra från stan och det var något jag med började överväga då jag inte på något vis var kapabel att hantera vare sig stressen av att vara oskyldigt jagad och leva under hot eller stressen av ännu värre repressalier vid en eventuell anmälan. Att en anmälan borde vara en självklarhet från sekund ett skulle aldrig kunna förta det faktum att en person jag älskar eventuellt ska behöva få men för livet.

Dom hotade vid ett tillfälle en lillasyster till en vän med kidnappning som straff för att jag inte betalat det nu sexsiffriga boten som höjts då jag vägrat betala. Sen blev jag ”bötfälld” för att ha svurit åt honom med några väl valda fraser jag lärt mig på hans språk samt för att ha, citat, ”tjafsat emot så jävla mycket”.

Jag åkte ”frivilligt” med dem i hennes ställe, men hon blev ändå väldigt skärrad av den och ett par andra incidenter, varför jag beslöt mig för att till varje pris beskydda iaf henne från Shaitan. Hur rädd jag än var för vad dom skulle göra, hur fan skulle jag kunna leva med att ha varit en indirekt (direkt?) orsak till att en ung lite flicka får ett livslångt trauma?

Ju mer tiden gick, desto färre vågade vistas runt mig, och efter incidenten ovan tackade jag alla vänner för all hjälp men bad dem hålla sig långt borta från mig oavsett vad som sker, för jag kan ta att råka illa ut själv, men inte att någon jag älskar ska behöva lida pga mig oavsett anledning.

Led/lider av självdiagnostiserad men uppenbar PTSD. Efter allt ovan var jag inte längre mig själv någonstans utan bara ett skrämt djur som oscillerade mellan att vilja fly och att vilja fäktas, men insåg att jag inte hade något att vinna på något utfall annat än att bli lämnad i fred föralltid. Något som inträffade efter att dom pressat vänner till mig på pengar i min frånvaro.

Jag är inte stolt över det, men då övervägde jag på riktigt att vidta någon form av egna åtgärder pga rädsla att de utöver pengar och jobb och mental hälsa nu även skulle ta vänner och familj ifrån mig. Delvis lyckades detta då många relationer blev ansträngda eller totalt förstörda som ett resultat av allt som hände och av hur konstig jag själv blev när jag var som allra räddast.

Usch mår dåligt av att skriva om det, stannar här men hoppas jag kunnat måla upp en bild av geisten i det hela iaf, även om jag tvingats censurera ut en hel del för att skydda oskyldiga och orelaterade, hoppas ni har överseende.

Fick ta lån med katastrofränta för att fixa hyra och mat åt mig och de meddrabbade vännerna. Misstänker att de fick mer än en av vännerna säger, men att de inte vill belasta mig med en ytterligare börda då de var väldigt oroliga för mitt psykiska mående då.

Har sen detta hänt inte köpt något annat än matvaror och hygienartiklar till mig själv och har inte alltid råd med det heller och nu har jag absolut ingenting alls längre. Har ändå varit tacksam var dag jag har varit fri från dessa plågoandar. Jag blev extremt paranoid och tom konstig/lite otrevlig mot vänner som tog med någon okänd person till mig, även om det är bra vänner jag vet alltid har mitt bästa i intresse. Detta har jag kunnat träna bort helt och hållet nu dock.

Varje bil, varje vespa, varje konversation utanför fönstret eller bara ett dörrljud var nog för att ibland få mig att stirra hur länge som helst ut på gatan eller ut i mörkret. Nu har det nästan försvunnit helt, men inte när folk är i närheten av min dörr.
Går fortfarande och kollar ibland fast jag alltid skäms efteråt.

Så vad gör man i detta läge? Jag har betalat av ungefär 85 000 av mina skulder på ett år och har 45 000 kvar. Observera att delar av skulden kommer från vårdräkningar etc och är inte relaterad till rånet som utgör ca 30 000 av grundskulden men vars ränta på ränta snabbt nästan fördubblades. Behöver akut ca 25 000 för att inte bli vräkt och hamna hos kronofogden for life då jag kommit i fas med/betalat av det mesta som sagt men bla ej tre hyror.

Kan man få skulder hävda om man kan påvisa att man vid lånetillfället var psykiskt sjuk eller befann sig under hot? Jag kan nämligen checka av båda, men vet inte hur man lämpligast bör gå till väga, eller om det ens är möjligt. Jag tänker inte vittna mot dem i någon rättegång och kan inte tänka mig att anmäla utan någon form av vittnesskydd vilket ju inte går vad jag förstår.

Även om jag, pga sårade känslor/ilska/hat etc ofta drabbas av en enorm vilja att vittna ner dom alla och sen fogligt finna mig i att få skjuts ut i skogen och bli brottsstatistik, så kan jag inte göra så mot alla mina nära och kära. Det vore för själviskt, kortsiktigt, idiotiskt, PTSDigt osv. Jag vet som tur bättre än att lyssna på mina skadade känslor.

Finns det typ nån god samarit där ute med starkt rättspatos som kan rädda mig med något? Jag slavar gärna livslångt för vem som än räddar mig från att på riktigt få mitt liv totalförstört av det som har hänt. Jag har hållit vänner och familj utanför så mycket som möjligt av säkerhetsskäl.

Extremt stor risk även att någon av välvilja anmäler, men utan att förstå konsekvenserna. Min familj har haft väldigt svårt att förstå att Bullerbysverige inte är kvar och att övergrepp i rättssak inte är ett skämt och att folk kan bli allvarligt skadade på riktigt hur ”rätt” man än må anse sig ha agerat.

Jag är som sagt var tacksam över att de fysiska trakasserierna sedan länge upphört, men effekterna och konsekvenserna håller på att slå ut mig ur samhället helt nu om jag inte lyckas lösa denna glappmånad.

Jag skriver i ren desperation och kan således oavsiktligt ha förbisett forumregler, men i så fall inte med vilja. Jag har ärligt ingen aning om hur jag ska ta mig ur denna kvicksand. Jag har dagligen kämpat ensam i över ett år nu mot skulder, mardrömmar, PTSD, depression och mediciner som bara gjorde mig sjukare. Men jag har kommit långt och är så sjukt nära att få rätsida på livet igen.

Finns det någon som på något vis kan hjälpa mig?

Hjälp liksom! Hjälp på riktigt!
__________________
Senast redigerad av Brigadgeneralen 2016-04-04 kl. 14:22.
Citera
2016-04-04, 14:45
  #4
Medlem
Hahah, förlåt men helt underbart skrivet.
Jag skulle nog råda dig att gå till polisen om inte allt kändes helt korrupt för tillfället.
Citera
2016-04-04, 14:57
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Brigadgeneralen
Nattliga besök, 04:30 på morgonenbesök, inbrottsförsök samt misslyckade försök till att ”plocka mig” följde de följande dagarna och veckorna. Vissa sa till mig att det förvisso vore farligt att anmäla, men att de ibland, av nödvändighet, går på ett annat byte bara man håller sig undan en stund. Men det eskalerade bara och jag blev tom jagad på en lunchrast mitt på ljusan dan. Fick gömma mig i buskar och blev så rädd den gången att jag faktiskt spydde.

Mådde så dåligt av allt som hände att det kändes som att man bara ville dö så att skiten skulle vara över.
Mina modigaste vänner började gå med mig på stan för att hålla koll åt mig framför och bakom. Ett flertal tillfällen var det just det som räddade mig undan oönskade möten eller regelrätta bakhåll.

Alla rådde mig att dra från stan och det var något jag med började överväga då jag inte på något vis var kapabel att hantera vare sig stressen av att vara oskyldigt jagad och leva under hot eller stressen av ännu värre repressalier vid en eventuell anmälan. Att en anmälan borde vara en självklarhet från sekund ett skulle aldrig kunna förta det faktum att en person jag älskar eventuellt ska behöva få men för livet.

Dom hotade vid ett tillfälle en lillasyster till en vän med kidnappning som straff för att jag inte betalat det nu sexsiffriga boten som höjts då jag vägrat betala. Sen blev jag ”bötfälld” för att ha svurit åt honom med några väl valda fraser jag lärt mig på hans språk samt för att ha, citat, ”tjafsat emot så jävla mycket”.

Jag åkte ”frivilligt” med dem i hennes ställe, men hon blev ändå väldigt skärrad av den och ett par andra incidenter, varför jag beslöt mig för att till varje pris beskydda iaf henne från Shaitan. Hur rädd jag än var för vad dom skulle göra, hur fan skulle jag kunna leva med att ha varit en indirekt (direkt?) orsak till att en ung lite flicka får ett livslångt trauma?

Ju mer tiden gick, desto färre vågade vistas runt mig, och efter incidenten ovan tackade jag alla vänner för all hjälp men bad dem hålla sig långt borta från mig oavsett vad som sker, för jag kan ta att råka illa ut själv, men inte att någon jag älskar ska behöva lida pga mig oavsett anledning.

Led/lider av självdiagnostiserad men uppenbar PTSD. Efter allt ovan var jag inte längre mig själv någonstans utan bara ett skrämt djur som oscillerade mellan att vilja fly och att vilja fäktas, men insåg att jag inte hade något att vinna på något utfall annat än att bli lämnad i fred föralltid. Något som inträffade efter att dom pressat vänner till mig på pengar i min frånvaro.

Jag är inte stolt över det, men då övervägde jag på riktigt att vidta någon form av egna åtgärder pga rädsla att de utöver pengar och jobb och mental hälsa nu även skulle ta vänner och familj ifrån mig. Delvis lyckades detta då många relationer blev ansträngda eller totalt förstörda som ett resultat av allt som hände och av hur konstig jag själv blev när jag var som allra räddast.

Usch mår dåligt av att skriva om det, stannar här men hoppas jag kunnat måla upp en bild av geisten i det hela iaf, även om jag tvingats censurera ut en hel del för att skydda oskyldiga och orelaterade, hoppas ni har överseende.

Fick ta lån med katastrofränta för att fixa hyra och mat åt mig och de meddrabbade vännerna. Misstänker att de fick mer än en av vännerna säger, men att de inte vill belasta mig med en ytterligare börda då de var väldigt oroliga för mitt psykiska mående då.

Har sen detta hänt inte köpt något annat än matvaror och hygienartiklar till mig själv och har inte alltid råd med det heller och nu har jag absolut ingenting alls längre. Har ändå varit tacksam var dag jag har varit fri från dessa plågoandar. Jag blev extremt paranoid och tom konstig/lite otrevlig mot vänner som tog med någon okänd person till mig, även om det är bra vänner jag vet alltid har mitt bästa i intresse. Detta har jag kunnat träna bort helt och hållet nu dock.

Varje bil, varje vespa, varje konversation utanför fönstret eller bara ett dörrljud var nog för att ibland få mig att stirra hur länge som helst ut på gatan eller ut i mörkret. Nu har det nästan försvunnit helt, men inte när folk är i närheten av min dörr.
Går fortfarande och kollar ibland fast jag alltid skäms efteråt.

Så vad gör man i detta läge? Jag har betalat av ungefär 85 000 av mina skulder på ett år och har 45 000 kvar. Observera att delar av skulden kommer från vårdräkningar etc och är inte relaterad till rånet som utgör ca 30 000 av grundskulden men vars ränta på ränta snabbt nästan fördubblades. Behöver akut ca 25 000 för att inte bli vräkt och hamna hos kronofogden for life då jag kommit i fas med/betalat av det mesta som sagt men bla ej tre hyror.

Kan man få skulder hävda om man kan påvisa att man vid lånetillfället var psykiskt sjuk eller befann sig under hot? Jag kan nämligen checka av båda, men vet inte hur man lämpligast bör gå till väga, eller om det ens är möjligt. Jag tänker inte vittna mot dem i någon rättegång och kan inte tänka mig att anmäla utan någon form av vittnesskydd vilket ju inte går vad jag förstår.

Även om jag, pga sårade känslor/ilska/hat etc ofta drabbas av en enorm vilja att vittna ner dom alla och sen fogligt finna mig i att få skjuts ut i skogen och bli brottsstatistik, så kan jag inte göra så mot alla mina nära och kära. Det vore för själviskt, kortsiktigt, idiotiskt, PTSDigt osv. Jag vet som tur bättre än att lyssna på mina skadade känslor.

Finns det typ nån god samarit där ute med starkt rättspatos som kan rädda mig med något? Jag slavar gärna livslångt för vem som än räddar mig från att på riktigt få mitt liv totalförstört av det som har hänt. Jag har hållit vänner och familj utanför så mycket som möjligt av säkerhetsskäl.

Extremt stor risk även att någon av välvilja anmäler, men utan att förstå konsekvenserna. Min familj har haft väldigt svårt att förstå att Bullerbysverige inte är kvar och att övergrepp i rättssak inte är ett skämt och att folk kan bli allvarligt skadade på riktigt hur ”rätt” man än må anse sig ha agerat.

Jag är som sagt var tacksam över att de fysiska trakasserierna sedan länge upphört, men effekterna och konsekvenserna håller på att slå ut mig ur samhället helt nu om jag inte lyckas lösa denna glappmånad.

Jag skriver i ren desperation och kan således oavsiktligt ha förbisett forumregler, men i så fall inte med vilja. Jag har ärligt ingen aning om hur jag ska ta mig ur denna kvicksand. Jag har dagligen kämpat ensam i över ett år nu mot skulder, mardrömmar, PTSD, depression och mediciner som bara gjorde mig sjukare. Men jag har kommit långt och är så sjukt nära att få rätsida på livet igen.

Finns det någon som på något vis kan hjälpa mig?

Hjälp liksom! Hjälp på riktigt!

Ta kontakt med polisen omedelbart, igen tvekan kom igen!
Citera
2016-04-04, 15:52
  #6
Medlem
Du har val, antingen går du till polisen och förklarar allt i detalj och ber om någon typ av hjälp.
Alternativ två är att du slutar beté dig som en kvinna och faktist står upp för dig själv och ditt boende, fixa en pistol och nästa gång horungarna försöker ta sig in hos dig så skjuter du dem, självförsvar och det är bara i filmer som deras "vänner" kommer hämnas på dig, dom vill sitta inne lika lite som dig, finns ingen heder för dessa människor, dom gör det för överlevnad, precis som du ska skydda dig själv.

Alternativ tre är att du flyttar så slipper du dem, dom lever för dagen och du är bortglömd inom en vecka om du flyttar.

Jag personligen är skyldig en snubbe 20 000 som inte är speciellt rolig, ingen idé att få panik över, det som händer det händer, Va en man och visa att du inte tänker vika ner dig, och killen som påstår att han är orädd för att dö, det är ett maktspel och en känsla han känner just för stunden när han är hög, Det kommer bli bättre, låt dem inte bryta ner dig bara.
Citera
2016-04-04, 17:00
  #7
Medlem
NickSonnys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Brigadgeneralen
Finns det någon som på något vis kan hjälpa mig?

Hjälp liksom! Hjälp på riktigt!
Hade jag varit du så hade jag haft ihjäl dem allihop. Skaffa en pistol. På riktigt. Du måste inse att du måste anpassa dig till det nya Sverige där polismakten fortfarande är inställd på att arbeta i det gamla Sverige. Vill du vara trygg så får du ta och fixa det själv. Eller så skriver du ut namn och adress till denne Gollum så kanske det finns folk som orkar lösa problemet åt dig.
Citera
2016-04-04, 17:03
  #8
Avstängd
Mercifuls avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NickSonny
Hade jag varit du så hade jag haft ihjäl dem allihop. Skaffa en pistol. På riktigt. Du måste inse att du måste anpassa dig till det nya Sverige där polismakten fortfarande är inställd på att arbeta i det gamla Sverige. Vill du vara trygg så får du ta och fixa det själv. Eller så skriver du ut namn och adress till denne Gollum så kanske det finns folk som orkar lösa problemet åt dig.

Precis. Eftersom TS menar att hans plågoandar har dödsfiender så borde någon av dom ha mer info och kan ev hjälpa honom.
Citera
2016-04-04, 17:37
  #9
Medlem
bezmenovs avatar
Din historia berörde mig något oerhört måste jag säga, fyfan vad otrygga vi är i detta samhälle pga den verklighetsfrånvända uppfostran vi ges och vilken värdelös rättsapparat vi har. Vi får inte ens beskydda oss själva. Likheten mellan en fårflock där vi är fåren, vargar kommer och tar oss som de vill och de fårhundar(poliser) som finns ägnar sig mest åt att skälla på och bita oss.

Det är som i naturen, om en galen varg attackerar dig så slåss du tills du eller vargen är död (eller tills den drar). Det du har gjort genom att falla för deras hot är att visa att de tjänar på att vara på dig, positiv återkoppling, du svalde deras hot samt var inte man nog att bemöta dem med direkt våld med ditt egna liv som ev risk (pga din situation 100% förståeligt, jag förklarar bara). Du var för feg för att vara levnadsduglig helt enkelt. Tror du de hade gått på dina kompisar om du slagits mot dem och till sist dött? Helt verklighetsfrånvänt, deras ord betyder inget, de säger saker för att få fram ett konkret resultat i stunden och de MYSER när du tror på allt och de inte ens behöver göra någonting, det är som att stjäla godis från ett småbarn.

De kommer nu aldrig ge sig innan du är död, x antal mil bort eller du har skrämt bort dem eller rent av likviderat dem, att du ska lyckas skrämma bort dem i detta läget är fullständigt omöjligt skulle jag säga.

De är äckliga djur, lågbegåvade från en mänsklig synpunkt men otroligt intelligenta i den logiska och hårda verkligheten.

Så dina alternativ i nuläget är alltså flytta och börja om eller försöka ha ihjäl dem. Lyckas du med nr 2 är du en hjälte.
Citera
2016-04-04, 17:49
  #10
Medlem
Du har två val antingen dödar du dom eller så går du till polisen. Såna människor släpper aldrig ett svagt offer som dom kan mjölka på pengar.
Citera
2016-04-04, 18:34
  #11
Medlem
snivlems avatar
när dom dyker upp nästan gång så inled mötet med att lugnt och stilla placera en morakniv mitt bröstkorgen, gärna in till handtaget
Citera
2016-04-04, 18:42
  #12
Medlem
Om nu denna story är sann och ingen dålig scam att försöka suga ut folk på pengar så blir jag ändå lite fundersam. Men nu utgår jag ifrån att det är sant.

För det första låter det som du bor i ett tvivelaktigt område, men jag antar att det är normalt med pundare och annat löst folk i "vanliga" trappuppgångar Sverige idag?

För det andra: varför i helvete började du ens prata med "grannen" från början?! Vanligt folk undviker pundare och berättar definitivt inte om sina familjeproblem för dem. Jag tippar på att de tror att du har ett fett arv de vill åt. Man väljer hur som helst sin bekantskapskrets. Även de man är tjenis med på gatan.

För det tredje: varför låter du dem behandla dig som deras bitch?! Du har underkastat dig precis till den nivån de vill. Jag gissar på att du har visat dig så pass svag tidigt, att du hjälpt dem flitigt att bli ett offer på egen hand.

Du hade endast två relevanta val som jag ser det:

1. Folk som ibland väljer fel sida av lagen hade oftast skaffat dig ett vapen, att försvara sig med, eller markera att de bråkar med fel person och riskerar att få en kula i sig. Det vill inte ens kriminella. Jag vet inte vilken sida du står på.

2. Normalbegåvade kontaktar polisen omedelbart vid sådana här allvarliga incidenter. Fortsätter sedan om och om igen. Allt är inte som på film. Det är knappast värt för dem att lägga energi på en påhittad skuld som ständigt leder till arresteringar och förhör, men utan pengar.

Du har inte valt nått av alternativen. Du har gjort allt fel.

Men någonting säger mig att du inte berättar hela sanningen.
__________________
Senast redigerad av redlineoffside 2016-04-04 kl. 18:48.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback