Antifeministisk analys av tantsnusk

Det vore bra om ni kunde knyta an dessa resonemang till topic. Ge exempel på en bok där ni tycker jämställdheten är åt helvete (inte 50sog för feminister har kritiserat den boken at lenght) och varför.

Fiktion används för att säga saker om verkligheten. Alltså ej två olika saker.

Så något som är ojämställt i verkligheten kan vara jämställt i fiktion?

En relation exempelvis där mannen våldtar kvinnan behöver inte vara ojämställd om den är fiktiv?

Självfallet säger fiktion mycket om vår samtid; men det blir lite svårt att diskutera med er om hur det ser ut när ni verkar veta så lite om genren. Som sagt; det finns gott om saker att kritisera i genren - våldtäkt var otroligt vanlig i dessa böcker för 20 år sen, t ex. Jag kan kritisera grepp i genren tills jag blir blå i ansiktet - men om jag gör det med någon som inte läst en enda rad så faller det lite till föga - kom med exempel på böcker, karaktärer och skeenden ni finner problematiska så blir det genast mycket enklare.

För genren är ENORM. Ja, klassskillnadert är ett grepp i flera subgenres, men detta är inte fallet när du byter till modern romance, t ex. Brandmän och poliser är poppis där. Det är inga krösusar, direkt.

Det är inte dåligt ändå, 17 sidor i en tråd där de vars uppfattning efterfrågas aldrig läst nåt i genren.

Haha, men hoppet är det sista som överger en!

Jag gör mina empiriska studier i verkligheten. Kräktes ibland i munnen en smula, när jag låg sjuk som yngre och bara hade Harlekinböcker att tillgå. Tråden handlar om tantsnusk och om den har jag inga åsikter. Kan det få det att pirra till lite och kanske även öka suget så är jag helt klart för.
Om fantasin däremot ska ersätta äkta vara så är jag emot. Inte fantiserandet utan bristen på praktiserandet. Vi har alldeles för lite sex och alldeles för inrutat, så det blir tråkigt i det här landet jämfört med t.ex 70-talet.

Fyfan för fredagsmys och heja snabbisar i tvättstugan!

"vill se sig själva nästan som en form av sexleksak"
Leksak.

Då skulle man kunna säga, insåg jag just, att dom vill tillbaka till dockhemmet, Ibsens "Ett dockhem".

Ett dockhem slutar med att Nora lämnar hemmet, man och barn, för att kunna bli en människa, och inte bara den docka hon tidigare varit.

Nora måste ha varit överklass, annars hade hon nog inte känt sig som en docka.

Om det är så att dessa kvinnor vill tillbaka till dockhemmet, så skulle vi ju kunna ordna det.
Om det inte vore för det icke-svenska dököttet.

Inte jag själv, men en väninna säger att jag skulle gilla Simona Ahrnstedt. Jag är svag för romance och erotiska noveller, och det lär vara kvinnorna som bestämmer i Ahrnstedts böcker. Med andra ord är böckerna nordiskt realistiska.

Analys och analys; jag är hobbyförfattare själv och anser att människors konsumption av fiktion är offantligt intressant i sökandet efter vad de - må det vara en ofta undangömd del utav de själva - egentligen vill ha.

Verkligheten är ju offantligt begränsande. Det som är intressant med just kvinnor är att det tycks mig finnas en tydlig skärningspunkt i feminismens "politiska ideal" för vad en man bör vara, och fiktionens "sensuella ideal" för vad en man bör vara. Tror inte att det går att jämföras med tex konservativas politiska ideal av traditionella och något submissiva kvinnor med att de söker med förstoringsglas efter sådana kvinnor inom landet och utanför rikets gränser.

I fallet erotisk fiktion för kvinnor har jag intresserad mig för den ständigt repeterande erotiska temat om kvinnan som tämjer besten i erotisk material riktad till kvinnor. Enda sedan Lady Chatterlay älskare har detta fortgått, och äldre myter om sensuella vampyrer och varulvar har ju varit egentligen fyllda med symbolismer om den spännande och farliga mannen som avgränsar till ren psykopati. Djävulen är ju själv en oemotståndlig sensuell karaktär i alla hans reinkarnationer i fiktiva Världar.

Vem är jag att döma? Livet är en brutal kamp om tillvaron, och tanken att kunna tämja en drake och få del av hans makt måste ju tyckas mycket kittlande. Men denna idealisering av mannens mörkaste sidor, som något oemotståndligt, får liksom konsekvenser för feminismens andra "ideal" om vad en man "bör vara", den som inte har något alls med sex utan är löst uttryckt "moraliserande" om vad män bör vara.

Moraliska ideal formas främst i prefrontal cortex, där abstrakta tråkiga idealiseringar får blomma fritt och samtidigt så sitter reptilhjärnan och formar underströmningar, mer basala behov som aldrig riktigt kan tämjas av moralen, som hela tiden kokar därunder.

Här är kruxet:

Betalningen för att anpassa sig till feminismens allt mer snäva moraliska ideal på vad en man ska vara är ganska oklart, några kan givetvis få politisk karriär (typ Gustav Fridolin, mm) eller journalistkarriär (Fredrik Virtanen och otaliga andra), till och med karriär inom polisen (Kapten Klänning); men för gemene man - som inte kan få politisk eller akademisk karriär på att gå runt och låtsas vara en kastrerad mannequin till feminismen - så finns mycket lite att vinna på anpassningen. Han kommer givetvis gå över till att läsa typ böcker som "The Game", eller bli en sur celibat MGTOW som inte kan komma över att kvinnans natur är så motsägelsefull, eller söka fruimport alternativet, osv.

Kom ihåg...betalningen att anpassa sig till kvinnans sensuella ideal på vad en man bör vara, det kommer i den mest värdefulla valuta som existerar för en man: sex med vackra kvinnor som kan räcka långt in i medelåldern.

Män är inte dumma, det finns ju en hel del internationell konkurrens numera dessutom från män från bredgrader där de är inlärda att vara fullt naturliga män och inte har minsta svårt att få svenska kvinnor. Sex är främsta valutan och vi går mot tider då stenhårda machoideal bubblar upp inom kulturen (jämför dagens rapstjärnor med typ Beatles på 60-talet), samtidigt som man talar illa om machoism i akademiska och politiska bubblor omkring i landet.

För att sammanfatta: Kvinnors fiktiva snuskideal kan alltså inte särskiljas från politiska ideal. Det existerar ingen självklar skiljelinje där de två Världarna kan sägas inte ha något med varandra att göra.
Vi lever i tider där den offantligt komplexa lustdynamiken i samhället blir direkt till politik, men ingen vågar säga det. Sexuellt frustrerade unga män söker sig högerut, relationsfrustrerade unga kvinnor söker sig till extremvänstern.

Idealen från porr och erotiska noveller blir samtidigt allt mer omöjliga att tillfredställa i den riktiga Världen. Feminismen problematiserar vad porr gör med unga män (ofta med offantliga överdrifter) men återigen är den egna kvinnliga lusten ett svart hål där få kvinnor vågar söka efter problem - troligen för att du aldrig kan återvända till ytan när du väl faller in i ett svart hål.