Om den här tråden ligger fel så får mod gärna flytta på den!
Jag startar främst den här tråden för att jag är så trött på att bråka om alkohol med min mamma. Det känns också vettigt att få höra en anonym åsikt gällande om hon har rätt i sina gliringar, eller om problemet i själva verket ligger hos henne.
För att ge lite bakgrundsfakta så är jag en 23-årig tjej som är bosatt i Paris. Jag har precis blivit klar med min kandidat och söker nu arbete samtidigt som jag också sköter mitt egna företag. Det finns med andra ord många bollar i luften och jag är ingen direkt slacker. Min mamma jobbar extremt mycket hon med och bor kvar hemma i Sverige. Som ni kanske förstår så finner vi inte tid att ses särskilt ofta och när det sker endast i semestersammanhang.
Nu till själva problemet då. Jag är en person som helst spenderar min fritid med god mat, ett gott vin och trevligt sällskap. Jag drar mig heller inte från att gå till lite finare cocktailbarer för att dricka gott, se på folk och höra lite bra musik. Detta vill jag självklart göra när min mor hälsar på mig i Paris också, eller om jag kommer hem till Sverige (kanske att det istället blir en middag hemma då). Barer och nattklubbar säger hon gång på gång att hon älskar och att hon gärna går till (nattklubb undviker jag att gå till med henne av anledning att jag känner mig obekväm med att dyka upp med mamma). Problemet nu då är att min mamma anser att jag har ett onormalt förhållande till alkohol då jag "blir allt för upprymd när det ska drickas" och att jag "fokuserar allt för mycket på själva drycken".
Jag är inte ute efter att skönmåla mig själv på något sätt, så jag kan absolut erkänna att jag skulle tycka livet var blekt utan fina viner, bubblig champagne och kreativa cocktails. Självklart så dricker jag också vissa kvällar bra mycket mer än vad jag borde (tillsammans med mina vänner, aldrig när jag är med mamma eller på något sätt som hon ser och tvingas ansvara över). Jag kan absolut ha det trevligt utan alkohol, men för mig är en bättre måltid inte komplett utan vin och visst är det lite tråkigt att beställa en juice när en av världens bästa bartenders står i baren. Ofta vill jag ha mer än ett glas, för att det smakar gott, för att fortsätta ha något att smutta på och för att kunna stanna längre på ett ställe. Det är väl också sant att jag alltsomoftast umgås med mina vänner i samband med alkohol, även om vi emellanåt även gör andra "nyktra" saker (utställningar, gym, promenader, kaffe, lunch, etc).
Det min mamma egentligen reagerar på och ger mig gliringar för är när jag beställer in ett glas vin till middagen när vi t ex äter ute hennes första kväll när hon hälsar på, särskilt om detta skulle råka vara en vardag. Om vi är någonstans en helgkväll och jag föreslår en flaska eller halvflaska för att jag tänker att man väl ändå vill ha mer än ett glas, så kan det bli riktiga bråk. När jag är med henne så dricker jag aldrig mer än två glas vin och möjligtvis en drink efter det om hon skulle vilja gå någonstans efter maten. Det har hänt att jag velat ha en drink till lite senare och kikat i menyn, men detta skapar nästan alltid bråk så jag väljer nuförtiden att låta bli. Det händer ofta att hon inte vill dricka alls, vilket är helt okej, men jag har slutat anpassa mig efter vad hon gör och beställer det jag vill ha utan att låta mig styras av hennes val.
Jag vet inte om de här konflikterna uppstår för att vi tillhör olika generationer, för att hon är väldigt konservativ, eller om det är för att jag faktiskt ser på alkohol alltför liberalt. En annan idé är att hon har svårt för att se mig dricka alls eftersom jag är hennes barn och att det inte spelar någon roll att jag är vuxen nu (dock så känner jag ingen annan som har föräldrar som känner så). Vad tror ni? Är det ett varningstecken att intressera sig för alkohol på det sättet jag gör? Är det i själva verket en flykt undan ett missbruk att vilja lära sig mer om olika vinsorter, områden och årgångar? Är all form av drickande i själva verket skamligt och något som man bör undvika i största mån?
Jag kan absolut förstå att hon reagerar på att jag verkar dricka ofta, men detta är ju för att jag endast träffar henne när jag har semester och vill slappna av. Det kan absolut hända att jag dricker nästan varje dag under en vecka som vi ses, men då aldrig mer än vad beskrivet ovan. Några gånger har jag velat ha ett glas till för att det känns tråkigt att gå hem tidigt, men det brukar sluta med att hon blir ledsen och gråter en skvätt för att hennes dotter är en alkoholist. Vi har också bråkat många gånger när hon velat att vi ska gå och jag har halva drinken kvar och jag säger att jag vill dricka upp först (har man lagt dyra pengar så tycker jag det är ett slöseri). Detta är enligt henne också ett sätt att prioritera alkoholen högre än allt annat.
Jag vet inte längre vad som är rätt och fel. Vad är ett normalt förhållande till alkohol? Låter det som om jag tycker om det för mycket? Ingen annan i min närhet har någonsin kommenterat mitt drickande eller sagt att jag borde dra ner.
Vad tror Flashback? Jag känner alltid en enorm stress när jag är med henne på en restaurang eller om vi ska göra något festligt och jag frågar vad vi ska dricka. Säger hon att hon inte vill ha något eller att det är onödigt så gör det mig ibland också irriterad. Åtminstone om vi inte setts på flera månader och sitter på en restaurang, eller har någon annan anledning att "fira". Jag köpte med mig en fin champagne en gång på nyår, vilket jag var väldigt glad över och såg fram emot att öppna den (jag hade verkligen valt flaska med omsorg och fått en hel del hjälp i butiken). Detta var obehagligt det med för henne, då jag verkade alltför upprymd när jag tänkte på alkohol.
Ja Flashback, jag vill ha er ärliga bedömning. Är min förkärlek för dryck aningen överdriven och onormal för någon i min ålder? Har jag blivit påverkad av Frankrike för mycket och är det därför det skär sig med min mor? Jag har som sagt inte det här problemet med någon annan, men kanske är det för att jag umgås med andra människor med abnormala vanor. Det känns som om jag inte vet längre vad som är rätt och fel.
Förlåt för lång post...
Jag startar främst den här tråden för att jag är så trött på att bråka om alkohol med min mamma. Det känns också vettigt att få höra en anonym åsikt gällande om hon har rätt i sina gliringar, eller om problemet i själva verket ligger hos henne.
För att ge lite bakgrundsfakta så är jag en 23-årig tjej som är bosatt i Paris. Jag har precis blivit klar med min kandidat och söker nu arbete samtidigt som jag också sköter mitt egna företag. Det finns med andra ord många bollar i luften och jag är ingen direkt slacker. Min mamma jobbar extremt mycket hon med och bor kvar hemma i Sverige. Som ni kanske förstår så finner vi inte tid att ses särskilt ofta och när det sker endast i semestersammanhang.
Nu till själva problemet då. Jag är en person som helst spenderar min fritid med god mat, ett gott vin och trevligt sällskap. Jag drar mig heller inte från att gå till lite finare cocktailbarer för att dricka gott, se på folk och höra lite bra musik. Detta vill jag självklart göra när min mor hälsar på mig i Paris också, eller om jag kommer hem till Sverige (kanske att det istället blir en middag hemma då). Barer och nattklubbar säger hon gång på gång att hon älskar och att hon gärna går till (nattklubb undviker jag att gå till med henne av anledning att jag känner mig obekväm med att dyka upp med mamma). Problemet nu då är att min mamma anser att jag har ett onormalt förhållande till alkohol då jag "blir allt för upprymd när det ska drickas" och att jag "fokuserar allt för mycket på själva drycken".
Jag är inte ute efter att skönmåla mig själv på något sätt, så jag kan absolut erkänna att jag skulle tycka livet var blekt utan fina viner, bubblig champagne och kreativa cocktails. Självklart så dricker jag också vissa kvällar bra mycket mer än vad jag borde (tillsammans med mina vänner, aldrig när jag är med mamma eller på något sätt som hon ser och tvingas ansvara över). Jag kan absolut ha det trevligt utan alkohol, men för mig är en bättre måltid inte komplett utan vin och visst är det lite tråkigt att beställa en juice när en av världens bästa bartenders står i baren. Ofta vill jag ha mer än ett glas, för att det smakar gott, för att fortsätta ha något att smutta på och för att kunna stanna längre på ett ställe. Det är väl också sant att jag alltsomoftast umgås med mina vänner i samband med alkohol, även om vi emellanåt även gör andra "nyktra" saker (utställningar, gym, promenader, kaffe, lunch, etc).
Det min mamma egentligen reagerar på och ger mig gliringar för är när jag beställer in ett glas vin till middagen när vi t ex äter ute hennes första kväll när hon hälsar på, särskilt om detta skulle råka vara en vardag. Om vi är någonstans en helgkväll och jag föreslår en flaska eller halvflaska för att jag tänker att man väl ändå vill ha mer än ett glas, så kan det bli riktiga bråk. När jag är med henne så dricker jag aldrig mer än två glas vin och möjligtvis en drink efter det om hon skulle vilja gå någonstans efter maten. Det har hänt att jag velat ha en drink till lite senare och kikat i menyn, men detta skapar nästan alltid bråk så jag väljer nuförtiden att låta bli. Det händer ofta att hon inte vill dricka alls, vilket är helt okej, men jag har slutat anpassa mig efter vad hon gör och beställer det jag vill ha utan att låta mig styras av hennes val.
Jag vet inte om de här konflikterna uppstår för att vi tillhör olika generationer, för att hon är väldigt konservativ, eller om det är för att jag faktiskt ser på alkohol alltför liberalt. En annan idé är att hon har svårt för att se mig dricka alls eftersom jag är hennes barn och att det inte spelar någon roll att jag är vuxen nu (dock så känner jag ingen annan som har föräldrar som känner så). Vad tror ni? Är det ett varningstecken att intressera sig för alkohol på det sättet jag gör? Är det i själva verket en flykt undan ett missbruk att vilja lära sig mer om olika vinsorter, områden och årgångar? Är all form av drickande i själva verket skamligt och något som man bör undvika i största mån?
Jag kan absolut förstå att hon reagerar på att jag verkar dricka ofta, men detta är ju för att jag endast träffar henne när jag har semester och vill slappna av. Det kan absolut hända att jag dricker nästan varje dag under en vecka som vi ses, men då aldrig mer än vad beskrivet ovan. Några gånger har jag velat ha ett glas till för att det känns tråkigt att gå hem tidigt, men det brukar sluta med att hon blir ledsen och gråter en skvätt för att hennes dotter är en alkoholist. Vi har också bråkat många gånger när hon velat att vi ska gå och jag har halva drinken kvar och jag säger att jag vill dricka upp först (har man lagt dyra pengar så tycker jag det är ett slöseri). Detta är enligt henne också ett sätt att prioritera alkoholen högre än allt annat.
Jag vet inte längre vad som är rätt och fel. Vad är ett normalt förhållande till alkohol? Låter det som om jag tycker om det för mycket? Ingen annan i min närhet har någonsin kommenterat mitt drickande eller sagt att jag borde dra ner.
Vad tror Flashback? Jag känner alltid en enorm stress när jag är med henne på en restaurang eller om vi ska göra något festligt och jag frågar vad vi ska dricka. Säger hon att hon inte vill ha något eller att det är onödigt så gör det mig ibland också irriterad. Åtminstone om vi inte setts på flera månader och sitter på en restaurang, eller har någon annan anledning att "fira". Jag köpte med mig en fin champagne en gång på nyår, vilket jag var väldigt glad över och såg fram emot att öppna den (jag hade verkligen valt flaska med omsorg och fått en hel del hjälp i butiken). Detta var obehagligt det med för henne, då jag verkade alltför upprymd när jag tänkte på alkohol.
Ja Flashback, jag vill ha er ärliga bedömning. Är min förkärlek för dryck aningen överdriven och onormal för någon i min ålder? Har jag blivit påverkad av Frankrike för mycket och är det därför det skär sig med min mor? Jag har som sagt inte det här problemet med någon annan, men kanske är det för att jag umgås med andra människor med abnormala vanor. Det känns som om jag inte vet längre vad som är rätt och fel.
Förlåt för lång post...
