Är ni rädda för att drabbas av IS terrorism?

Är ni rädda för att drabbas av IS-terrorism? Man läser ibland i tidningen att terroristerna vill att vi ska vara rädda. Min fråga är varför terroristerna vill det? Faktum är väl att ju fler terrordåd som IS begår desto större blir motståndet mot dem och desto större blir sannolikheten att västländerna och Ryssland gör gemensam sak och sätter in marktrupper och slutgiltigt slår sönder IS dröm om ett Kalifat. Eller hur?

Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att jag är rädd. Jag vet exempelvis att Sverige hyser väldigt många IS-sympatisörer. Det finns "hemvändande" IS-terrorister i Sverige. Deras ideologi försvinner knappast för att de bytt mark. I deras värld är alla västländer legitima måltavlor. Vi hade terroristen på Drottninggatan för några år sedan. Det var bara tur att det inte blev värre. Jag bor i Stockholm och kan ärligt säga att jag drar mig för att åka tunnelbana. Jag "ser" terrorister precis överallt! Så har jag säkert känt över 1 år nu och den känslan har inte precis minskat efter senaste tidens terrordåd i Paris och Bryssel. Sedan har det blivit så enormt mycket invandrare precis överallt!

När jag besökte LA för en tid sedan blev jag också lite nojig. Läste någon skylt om att man ska tipsa säkerhetsvakter om man upptäcker oövervakat bagage, eller bagage som är lämnat. När jag satt i vänthallen i LA såg jag en bagagevagn med väskor, men jag såg ingen resenär. Tiden gick. Kanske gick 5-10 minuter. Jag började ärligt talat bli nervös. Tittade mig omkring och funderade på om jag skulle ta kontakt med någon vakt...
Till sist reste jag mig och gick en bit bort. Väntade bakom en tjock betongstolpe istället. Säkert helsjukt, men tänkte att den ger visst skydd. Tänkte att jag är säkert bara nojig..., till sist kom faktiskt resenären och hämtade sin vagn. Vet inte om jag agerade rätt eller fel? Mot självmordsbombare som är beredda att spränga sig själva i luften hjälper ju knappast uppmaningar kring att vara vaksamma mot oövervakat bagage...?

Helst vill jag inte vistas på offentliga platser eller i och runt stora folksamlingar. Går ogärna på bio. När frun ville ta med sig dottern på Disney on ice i Globen ville jag först inte att hon skulle göra det. Hon viftade bort det med att det bara är strunt. Jag är medveten om att jag säkerligen överreagerar, men jag tycker ärligt talat att det känns mycket olustigt. Man kan säkert säga att jag är rädd, eller bara är nojig? Samtidigt kan jag inte släppa tanken.

Hur känner ni andra och hur agerar ni?

Det är väl lite som flygrädsla; oddsen är försvinnande små att just du ska drabbas, men när det väl smäller är det dramatiskt så det förslår. Vanliga bilolyckor, som statistiskt sett smiskar både IS attacker och flygkrasher hela vägen in i nästa vecka, är trots detta vardagliga och framkallar sällan några större känslovall.

Med det sagt är det dock inte en icke-fråga. Terror-risken finns med i ekvationen t.ex. vid val av semestermål. Jag var i Istanbul med familjen för några år sedan, men med tanke på utvecklingen där hade jag nog valt Spanien eller annat land idag. Av samma anledning kanske jag väljer att åka till Väla i god tid innan jul, för att undvika de mest kundtäta dagarna = tid med störst ROI för en terrorist att hitta på något jävelskap.

Som sagt, en mycket liten faktor och inget att förlora sömn över, men ändock en faktor som ska tas med i beräkningarna. Ungefär som att dubbelkolla så bilbältet sitter ordentligt innan man kör iväg.

Japp, tänkte på det när jag åkte hem med bil idag. Betydligt fler människor omkommer i biltrafiken än i samtliga IS-terrordåd. Tom alla 3000 dödsoffer vid 11 sep-attackerna motsvarar ju "bara" de som under en månad blir mördade i USA i snitt. Så kan man resonera, men det avhjälper inte min rädsla. Jag skulle aldrig komma på tanken att ta med mig min familj på resa till Turkiet eller Egypten nu för tiden. Känner att det också bara är en tidsfråga innan något riktigt hemskt inträffar i Sverige. T-centralen, Arlanda eller något stort shoppingcentrum.

Det är ganska konstigt det där, det är ju så klart väldigt liten risk man råkar ut för det,men den finns ju helt klart, men det är det som är det sjuka, det var ju någon som överlevde bostonbomberna som var närvarande vid terrorattentatet i Bryssel också, han var väl rätt svårt skadad men verkar klara sig ändå, samma vid Parisdådet var någon snubbe som överlevt både 9/11 och Parisdådet, vad är oddsen liksom?
sen var det en som hade riktigt otur denna gången, överlevde flygplatsbomberna men gick åt i tunnelbanan.
Ibland är det som att det är meningen på nå vis.

uuh jag känner exakt samma sak.. alla människor på tåget ser ut som terrorister.
Jag var till och med tvungen att gå av tåget för jag blev så rädd för alla.
Känns som att alla tittar på varandra eller tittar runtomkring sig på tågen, blir jätte nojig.
Tror btw också att det kommer smälla när som helst i sthlm, "kul" att åka till jobbet tider som dessa..

Visst är det så? Inte bara jag som nojig då? Skulle aldrig vilja arbetspendla med T-bana nu för tiden. Säkerhetstänket är obefintligt inom kollektivtrafiken. Flygplatser känns ändå som de har viss kontroll, men tyvärr hjälpte det ju inte i Bryssel. Störst fokus ligger ju kring säkerhetskontrollerna, men det här skedde ju redan innan dessa hade passerats.

Fast följden efter terrordåd brukar ju bli att säkerheten förbättras, nu kommer det ju säkert något som försvårar att attacker kan uttföras likt den på flygplatsen i Bryssel.

Ödets ironi är att det i Sverige är lättare att omkomma på 7/11* än vad det var i USA 9/11 (* ifall man käkar för mycket av allt det där hemskt onyttiga som erbjuds där).

Terrordåd - som det i Bryssel häromdagen - är vardagsmat i en annan del av vår värld. Människor flyr faktiskt till Sverige för att slippa sprängas i småbitar, även om terrorism bara står för en bråkdel av det våld som årligen berövar hundratusentals människor livet.

Och åter igen. Risken för att man i Sverige dör på soffan med chipspåsen i ena näven är astronomiskt mycket större än att komma i närheten av att mördas av galningar som skräckexemplet i vårt grannland Norge.

Så är det ju. Skillnaden är ju bara den att man själv kan styra över sitt liv. Det är ingen som tvingar dig eller mig att lägga mig på sofflocket och tvångsäta chips tills vi får en hjärtinfarkt.
Terrordåd är det svårare att värja sig emot. Man kan visserligen minska risken genom att undvika "terrorvänliga" platser mer frekvent. De stora talens lag eller vad man vill kalla det.

Inte rädd. Snarare arg eftersom man själv inte kan göra mycket medan politikerna till stor del fortsätter på samma sätt. Dessutom hjälpte de till att skapa den här situationen.
Om det händer, tja, jag kan inte påverka det. Fast helst väldigt nära bomben i så fall, istället för tillräckligt nära så jag blir av med armar/ben etc.

Och den här killen : han var med om attentatet i Boston, Paris och Bryssel : http://www.dailymail.co.uk/news/arti...s-attacks.html
Bra med hans "blessing from god". Fast det vore kanske ännu bättre om gud förhindrade dådet, eller?

Inte särskilt rädd till vardags trots att jag fn är bosatt i terrorns Paris, men skulle man hamna mitt i ett bombdrama skulle väl adrenalinet rinna till. Är mest bekymrad över att förlora ett ben eller två då jag kör mycket bil och har behov av fungerande ben. Armar också för den delen. Bor alltså utomlands med massor av muzzlor, tittar snett på salafisterna (klädseln avslöjar) Hatar islam btw men man får gilla läget och bekämpa islam med alla medel som står till buds. Islam har inte framtiden för sig.

Inte rädd men tänker ändå att det kan hända.
Värre om man vill resa utomlands då ökar risken rejält.