Såg filmen igår. Och tycker att den fyllde sin funktion på ett alldeles utmärkt sätt. Bättre än de flesta "formulär 1A"-filmer på sistone. Mycket bättre till och med. Det är väl knappast meningen att detta ska vara en film som man ska bära med sig genom livet. Men jag skrattade väldigt mycket och hyfsat ofta. Hade inte räknat med mer än fyra skitnödiga garv, men det blev mer, även om jag är fullt införstådd i att det var väldigt lättköpta skratt.
För att tycka att filmen ska vara så pinsam att man inte vill se den så krävs nog att man kan identifiera sig lite väl mycket med huvudrollsinnehavaren.
Men, upplägget (tittarens) inför en film är minst lika viktigt som filmens kvalitet. Jag hade inte velat se Palindromes igår. Hade varit alldeles för mycket. Även om jag tycker att det är en alldeles utmärkt film. Så, upplägget som gäller är:
1. Vakna ganska sent på söndagsförmiddagen.
2. Ha lite sex med din partner.
3. Ät frukost.
4. Bege dig ut på stan. Promenera, träffa en kompis, drick kaffe.
5. Bli hungrig.
6. Ät en burgare på Texas Burger Co.
7. Köp godis.
8. Ät godis.
9. Se filmen.
(Jag vill framför allt påpeka att godisätande under filmen är under all kritik. Detta gäller vilken film som helst. Godis äts under reklamen. Sedan ställs allt prasslande bort. Det mest tragiska i detta sammanhang skedde för någon vecka sedan då jag såg A history of violence. Wasa har någon drive med knäckebröd som snacks och sådana delades ut inne i biografen. Herrejistanes. Här låter inte endast prassliga påsar utan även krasandet medelst ätande. Förbjud. Jag vill samtidigt passa på att slå ett slag för amerikanska bio-godis-förpackningar. Dessa är gjorda av tunn kartong-papp och prasslar därmed inte alls.)
För den som vill spara 85:- som det kostar att se filmen på bio så funkar den säkert väl så bra i annat format. Det är liksom inte en bio-upplevelse per se. Men sånt struntar jag rätt så mycket i och chansar hej vilt när det gäller biofilmer. Eftersom både jag och flickvännen gillar bio. Så det blir 2-4 biobesök i veckan.
(För er som undrar hur man kan vara fyrtio år och oskuld fast man ser bra ut har jag två svar:
1. Eh... det är en film. Och det är inte direkt socialrealism.
2. Jag har några vänner som ser hur bra ut som helst, men garanterat är oskulder i alla fall. (De är förvisso inte 40 år ännu, men på mycket god väg.) Det där har med helt andra saker att göra. )