*** 500ug syra trip ****************
Förord; erfarenhet innan på lsd har endast varit 2 gånger då med en gång på 100ug och yttligare en på runt 200.
Tiderna är heller ej exakta även om det gick väldigt snabbt, så självklart har jag agerat lite gissningslek ^^.
Set; Glad, förväntansfull, frånsett från dem andra gångerna kände jag mig beredd på vad som skulle hända vilket resulterade i en alldeles för laid back stil i tanken om hur mycket vi tillslut skulle ta.
Setting; Jag och X tar det i min lägenhet vid middagstid och planerar att låta hela trippen utspela sig hemma i trygg miljö.
Trippen; Jag och X sitter hemma och chillar när vi hör posten ramla ner i brevinkastet... X går för att undersöka, mycket riktigt så har lapparna kommit.
Öppnar kuvertet för att stämma överens så allting stämmer. mycket riktigt ligger det 4 st ala 240 ug vardera. Jag och x chillar en stund till och förbereder oss för vad som skall komma.
00:00 Jag och X lägger en och en halv lapp under tungan var (360ug) och sätter oss för att spela lite playstation.
00:05 5min går och jag börjar tycka spelskärmen lyser oerhört starkt och ser även att ljuset i min vy blir "mjukare". Jag och X stänger av tvn och byter till lite musik istället. Efter att vi satt oss i soffan ser vi den sista lappen stirra tillbaka på oss...X kollar på mig och sedan på lappen... "ska vi ej ta den sista med då? Det är väl inget att spara på?".
Jag tvekar i 0.6 sekunder innan jag hakar på, sagt och gjort. Nu med så nära 500 ug vi kan komma under tungan sitter vi och försöker känna efter samtidigt som vi håller nåt samtal vid liv.
00:10 X lägger märke till krypande skuggor och vi båda sitter förväntansfulla och tittar på hur skuggor från diverse saker i hemmet börjar vrida på sig själva lätt. Jag får känslan av ett stopp..som uppehållet innan nästa växel går i. Jag märker inte hur hela mitt tankesätt sakta sakta börjar bryta ner sig själv. Det enda jag vet med mig själv är att detta kommer stjuta på som aldrig förr.
00:15 syret i rummet har försvunnit, allting i synfältet är plötsligt i fokus.. ultra hd, det börjar stjuta på ordentligt..jag tillkännager detta för X och han instämmer. Efter ett utbyte av några lugnande ord så bestämmer vi oss för att byta miljö en sväng och samtidigt dela på en spliff. Vi bestämmer oss för köket.. efter en segartad promenad innåt köket så sitter x och rullar en spliff.
00:20 köket är inte längre köket.. allting pulserar och flyter ihop och ifrån varandra.. aldrig i hela mitt liv trodde jag det visuella kunde bli så här starkt, dem andra gångerna har jag mer eller mindre behövt fokusera för att se det lilla visuella jag sett. I läget jag befinner mig i nu gör jag allt i min makt för att kunna ens förstå vad som händer. Helt plötsligt så blir synen "warpad" och allting annat förutom det jag direkt kollar på blir till brus, när jag väl fokuserar på något så känns det som jag försvinner in i vad jag än kollar på som att jag tappar fästet och faller in i objekt.
Tankarna rusar, jag kan inte behålla fokus på en tanke längre, vad jag än kommer på att göra så är tanken borta innan jag hinner utföra den och en ny dyker upp. Jag vill gå på toaletten och sätta mig en sväng, jag tar 2 steg mot utgången och upptäcker att jag är lite små skraj.. jag vänder mig mot x och säger nåt i stil med " det är lite läskigt att gå ifrån varandra.. nästan som att man har en nödlina imellan oss så man ej ska vandra bort i trippen " medans jag skrattar och ler.
00.35 jag vacklar runt hörnet på köket mot tolettdörren, öppnar, går in och sätter mig, lägger huvudet i händerna och försvinner, härefter är det lite vagt men jag får känslan av att jag vaknar till på toan och det känns som jag varit där inne för evigt. Jag ställer mig upp och undermedvetet undviker spegeln framför mig, vänder mig om för att spola när jag ser att nån redan ockuperar toan, jag får känslan av att nåt inte stämmer medans jag tittar på mig själv sitta på toan.
Jag nära ursäktar mig själv innan jag går ut igen för att hitta tillbaka till x. X står fortfarande och kämpar med spliffen i köket. Nånting sidoliggande i synfältet fångar min uppmärksamhet.. paniken griper tag i mig, kryp.. massa kryp.. över hela köksbänken, x ser mina ögon spärras upp och frågar vad som händer, jag ser nu att det inte alls är kryp.. det är haschet som ständigt förflyttar sig.. jag kollar runt och inser att jag inte ens lagt märke till hur ännu mycket mer trippigt allt blivit, jag står förtrollat och kollar med en gnutta tanke av att jag håller på att loose my shit. Haschet sprider ut sig innan det drar ihop sig och försvinner helt från köksbänken och rinner ut från väggen brevid. Jag kollar klockan..
00:55 snart en timme har gått sen vi tog det intalar jag mig själv medans jag ser siffrorna på mobilen falla ifrån varandra. Det börjar nästan bli för mycket, har peaken varit? Vad är klockan? 1 sekund kunde lika gärna vara 2 timmar.. ingen aning längre. X och jag har tydligen slagit oss ner i soffan i vardagsrummet igen...tänk...hur kom du hit? Vad har hänt... blankt, jag inser att jag antagligen går runt på auto pilot imellanåt i lägenheten. Jag märker att jag skrattar hysteriskt men vet ej varför. Jag kollar upp av nån anledning och upptäcker att taket har sjunkit ner till bara några få cm ifrån mitt ansikte.. andas in.....uuuuut.. iiiin..... uuuut. Vi sätter på lite standup komedi men redan efter 1 min eller 2 när dave chapelles röst morphade till nån slags slow motion talande demon och en massa små monster gjorda av skuggor började springa runt på tvn bad jag x stänga av. Jag slänger en blick på x som har lagt ett täcke över sig för att han fryser..hans tatueringar på halsen kryper upp över hela ansiktet, allting börjar vibrera okontrollerat jag kollar utemot balkongen och lägger märke till att heeela väggen som skiljer insidan från balkongen bygger upp och ner sig själv... hela jävla väggen löser upp sig i små små block som sakta lyfter upp till himlen och försvinner, det blir mörkt runt x och hans täcke blir till en stor djurhud .. snön börjar falla omkring och jag inser att jag måste vara i kontakt med nån slags krigar gud.. jag blickar stort mot x och förklarar att han ser ut som en gud. Här nånstans börjar jag verkligen tappa greppet och börjar loopa okontrollerbart. Jag kommer tillbaka efter vad som känns som en livstid endast för att se x sitta och skratta för sig själv, nu är vi i köket igen. Jag blir rädd och försöker få x uppmärksam på att jag tror det börjar bli för mycket innan jag börjar loopa igen... detta skedde om och om igen tills jag mer eller mindre kom tillbaka i ren panik och det enda jag kunde uttala var "benzo"... "benzo!".
01:50 På nåt mirakalöst sätt har jag fått x att ringa en av mina närmaste vänner för att kunna agera trip vakt, jag lugnade ner mig något...
Tiden är inte ens existerande längre i vår bubbla, jag känner mig nersänkt på botten av havet och när jag kollar bortanför den bubblan av syre vi lever i så spolas tiden surealistiskt snabbt.. jag kollar ut från fönstret.. är det natt?, dag? Det går inte att urskilja längre. Plötsligt kommer jag ihåg att min polare skulle komma för att passa oss.. har vi missat han? Vart är han?!. Jag frågar x fall han ringt han säger att han nyss ringde, jag kollar mobilen för att se så jag inte hallucinerar allt detta.. det stämmer han ringde han nyss... varför känns det som dagar sen? Varför?!..timmar går ( igentligen min ) dörren ringer..
02:30 jag öppnar dörren och urskiljer min polare stå i mitten av av det gigantiska svarta hålet som hela tiden vill dra ner världen i sig.. en enorm känsla av trygghet sköljer över mig och jag glömmer bort all panik ångest över hur stark trippen är..tryggheten försvinner dock snabbt när jag ser att flickvännen ringer (hon vet ej att jag tagit nåt) .. jag funderar på att skita i att svara men får sådan otäck känsla i magen av tanken att jag svarar ändå.. jag försöker prata men jag vet inte vad jag säger innan jag säger det... jag kan inte formulera orden.. jag hör henne fråga mig vad som är fel, hon börjar bli irriterad och börjar fråga en massa.. jag hör hennes ord.. inte grötigt.. men som att dem uttalades i tystnad nästan.. något mindre än en viskning, jag kollade på mobilen för att se vem jag pratade med men mobilen bara smälter i handen på mig. Jag erkänner snabbt för att lätta på samvetet innan jag lägger på för att inte dö av skammen jag känner för att ha ljugit för den jag älskar mest i världen. Jag återgår efter kort till normalt psykos tillstånd där jag inte ens längre fattar att jag är på nån drog.
04:00 tiden här imellan minns jag knappt mer än små minnen som växlat från allt mellan hysteriska skratt till extrem paranoia och ångest. Under ett tillfälle fann jag mig själv stå och titta på kiosken ute på gården.. hur hamnade jag ute? Jag kollar på kiosken som ser ut som den är målad i aqvarell färger och hämtad från nåt simpsons avsnitt, jag skrattar för mig själv medans jag försöker dölja det för alla främmande livs former ute samtidigt som oss. Detta är inte bra hinner jag tänka innan vi är inne igen..hmmm time travel.
Slutord; sammanlagt trippade vi runt 27 timmar.. hååårt!
Jag tog en lärdom från detta och det var att aldrig nånsin se lätt på droger igen. Måhända att man kan tänka tillbaka på en del roliga stunder i trippen men det var mest på afterglowet jag kunde slappna av. Peaken innan var hemsk.. sen som sagt så är jag ej extremt hemma på lsd än så jag förstår självklart att detta är inviduellt.. men till er som aldrig provat innan eller provat en liten dos innan och sen känner sig modig för 3 dubbla dosen... gör det inte, den vände ut och in på mig och det tog ett tag att sätta ihop sig igen.
Var rädd om er och ta hand om varandra ♡
P.s Bjuder på diverse stavfel då jag sitter på mobilen.
Förord; erfarenhet innan på lsd har endast varit 2 gånger då med en gång på 100ug och yttligare en på runt 200.
Tiderna är heller ej exakta även om det gick väldigt snabbt, så självklart har jag agerat lite gissningslek ^^.
Set; Glad, förväntansfull, frånsett från dem andra gångerna kände jag mig beredd på vad som skulle hända vilket resulterade i en alldeles för laid back stil i tanken om hur mycket vi tillslut skulle ta.
Setting; Jag och X tar det i min lägenhet vid middagstid och planerar att låta hela trippen utspela sig hemma i trygg miljö.
Trippen; Jag och X sitter hemma och chillar när vi hör posten ramla ner i brevinkastet... X går för att undersöka, mycket riktigt så har lapparna kommit.
Öppnar kuvertet för att stämma överens så allting stämmer. mycket riktigt ligger det 4 st ala 240 ug vardera. Jag och x chillar en stund till och förbereder oss för vad som skall komma.
00:00 Jag och X lägger en och en halv lapp under tungan var (360ug) och sätter oss för att spela lite playstation.
00:05 5min går och jag börjar tycka spelskärmen lyser oerhört starkt och ser även att ljuset i min vy blir "mjukare". Jag och X stänger av tvn och byter till lite musik istället. Efter att vi satt oss i soffan ser vi den sista lappen stirra tillbaka på oss...X kollar på mig och sedan på lappen... "ska vi ej ta den sista med då? Det är väl inget att spara på?".
Jag tvekar i 0.6 sekunder innan jag hakar på, sagt och gjort. Nu med så nära 500 ug vi kan komma under tungan sitter vi och försöker känna efter samtidigt som vi håller nåt samtal vid liv.
00:10 X lägger märke till krypande skuggor och vi båda sitter förväntansfulla och tittar på hur skuggor från diverse saker i hemmet börjar vrida på sig själva lätt. Jag får känslan av ett stopp..som uppehållet innan nästa växel går i. Jag märker inte hur hela mitt tankesätt sakta sakta börjar bryta ner sig själv. Det enda jag vet med mig själv är att detta kommer stjuta på som aldrig förr.
00:15 syret i rummet har försvunnit, allting i synfältet är plötsligt i fokus.. ultra hd, det börjar stjuta på ordentligt..jag tillkännager detta för X och han instämmer. Efter ett utbyte av några lugnande ord så bestämmer vi oss för att byta miljö en sväng och samtidigt dela på en spliff. Vi bestämmer oss för köket.. efter en segartad promenad innåt köket så sitter x och rullar en spliff.
00:20 köket är inte längre köket.. allting pulserar och flyter ihop och ifrån varandra.. aldrig i hela mitt liv trodde jag det visuella kunde bli så här starkt, dem andra gångerna har jag mer eller mindre behövt fokusera för att se det lilla visuella jag sett. I läget jag befinner mig i nu gör jag allt i min makt för att kunna ens förstå vad som händer. Helt plötsligt så blir synen "warpad" och allting annat förutom det jag direkt kollar på blir till brus, när jag väl fokuserar på något så känns det som jag försvinner in i vad jag än kollar på som att jag tappar fästet och faller in i objekt.
Tankarna rusar, jag kan inte behålla fokus på en tanke längre, vad jag än kommer på att göra så är tanken borta innan jag hinner utföra den och en ny dyker upp. Jag vill gå på toaletten och sätta mig en sväng, jag tar 2 steg mot utgången och upptäcker att jag är lite små skraj.. jag vänder mig mot x och säger nåt i stil med " det är lite läskigt att gå ifrån varandra.. nästan som att man har en nödlina imellan oss så man ej ska vandra bort i trippen " medans jag skrattar och ler.
00.35 jag vacklar runt hörnet på köket mot tolettdörren, öppnar, går in och sätter mig, lägger huvudet i händerna och försvinner, härefter är det lite vagt men jag får känslan av att jag vaknar till på toan och det känns som jag varit där inne för evigt. Jag ställer mig upp och undermedvetet undviker spegeln framför mig, vänder mig om för att spola när jag ser att nån redan ockuperar toan, jag får känslan av att nåt inte stämmer medans jag tittar på mig själv sitta på toan.
Jag nära ursäktar mig själv innan jag går ut igen för att hitta tillbaka till x. X står fortfarande och kämpar med spliffen i köket. Nånting sidoliggande i synfältet fångar min uppmärksamhet.. paniken griper tag i mig, kryp.. massa kryp.. över hela köksbänken, x ser mina ögon spärras upp och frågar vad som händer, jag ser nu att det inte alls är kryp.. det är haschet som ständigt förflyttar sig.. jag kollar runt och inser att jag inte ens lagt märke till hur ännu mycket mer trippigt allt blivit, jag står förtrollat och kollar med en gnutta tanke av att jag håller på att loose my shit. Haschet sprider ut sig innan det drar ihop sig och försvinner helt från köksbänken och rinner ut från väggen brevid. Jag kollar klockan..
00:55 snart en timme har gått sen vi tog det intalar jag mig själv medans jag ser siffrorna på mobilen falla ifrån varandra. Det börjar nästan bli för mycket, har peaken varit? Vad är klockan? 1 sekund kunde lika gärna vara 2 timmar.. ingen aning längre. X och jag har tydligen slagit oss ner i soffan i vardagsrummet igen...tänk...hur kom du hit? Vad har hänt... blankt, jag inser att jag antagligen går runt på auto pilot imellanåt i lägenheten. Jag märker att jag skrattar hysteriskt men vet ej varför. Jag kollar upp av nån anledning och upptäcker att taket har sjunkit ner till bara några få cm ifrån mitt ansikte.. andas in.....uuuuut.. iiiin..... uuuut. Vi sätter på lite standup komedi men redan efter 1 min eller 2 när dave chapelles röst morphade till nån slags slow motion talande demon och en massa små monster gjorda av skuggor började springa runt på tvn bad jag x stänga av. Jag slänger en blick på x som har lagt ett täcke över sig för att han fryser..hans tatueringar på halsen kryper upp över hela ansiktet, allting börjar vibrera okontrollerat jag kollar utemot balkongen och lägger märke till att heeela väggen som skiljer insidan från balkongen bygger upp och ner sig själv... hela jävla väggen löser upp sig i små små block som sakta lyfter upp till himlen och försvinner, det blir mörkt runt x och hans täcke blir till en stor djurhud .. snön börjar falla omkring och jag inser att jag måste vara i kontakt med nån slags krigar gud.. jag blickar stort mot x och förklarar att han ser ut som en gud. Här nånstans börjar jag verkligen tappa greppet och börjar loopa okontrollerbart. Jag kommer tillbaka efter vad som känns som en livstid endast för att se x sitta och skratta för sig själv, nu är vi i köket igen. Jag blir rädd och försöker få x uppmärksam på att jag tror det börjar bli för mycket innan jag börjar loopa igen... detta skedde om och om igen tills jag mer eller mindre kom tillbaka i ren panik och det enda jag kunde uttala var "benzo"... "benzo!".
01:50 På nåt mirakalöst sätt har jag fått x att ringa en av mina närmaste vänner för att kunna agera trip vakt, jag lugnade ner mig något...
Tiden är inte ens existerande längre i vår bubbla, jag känner mig nersänkt på botten av havet och när jag kollar bortanför den bubblan av syre vi lever i så spolas tiden surealistiskt snabbt.. jag kollar ut från fönstret.. är det natt?, dag? Det går inte att urskilja längre. Plötsligt kommer jag ihåg att min polare skulle komma för att passa oss.. har vi missat han? Vart är han?!. Jag frågar x fall han ringt han säger att han nyss ringde, jag kollar mobilen för att se så jag inte hallucinerar allt detta.. det stämmer han ringde han nyss... varför känns det som dagar sen? Varför?!..timmar går ( igentligen min ) dörren ringer..
02:30 jag öppnar dörren och urskiljer min polare stå i mitten av av det gigantiska svarta hålet som hela tiden vill dra ner världen i sig.. en enorm känsla av trygghet sköljer över mig och jag glömmer bort all panik ångest över hur stark trippen är..tryggheten försvinner dock snabbt när jag ser att flickvännen ringer (hon vet ej att jag tagit nåt) .. jag funderar på att skita i att svara men får sådan otäck känsla i magen av tanken att jag svarar ändå.. jag försöker prata men jag vet inte vad jag säger innan jag säger det... jag kan inte formulera orden.. jag hör henne fråga mig vad som är fel, hon börjar bli irriterad och börjar fråga en massa.. jag hör hennes ord.. inte grötigt.. men som att dem uttalades i tystnad nästan.. något mindre än en viskning, jag kollade på mobilen för att se vem jag pratade med men mobilen bara smälter i handen på mig. Jag erkänner snabbt för att lätta på samvetet innan jag lägger på för att inte dö av skammen jag känner för att ha ljugit för den jag älskar mest i världen. Jag återgår efter kort till normalt psykos tillstånd där jag inte ens längre fattar att jag är på nån drog.
04:00 tiden här imellan minns jag knappt mer än små minnen som växlat från allt mellan hysteriska skratt till extrem paranoia och ångest. Under ett tillfälle fann jag mig själv stå och titta på kiosken ute på gården.. hur hamnade jag ute? Jag kollar på kiosken som ser ut som den är målad i aqvarell färger och hämtad från nåt simpsons avsnitt, jag skrattar för mig själv medans jag försöker dölja det för alla främmande livs former ute samtidigt som oss. Detta är inte bra hinner jag tänka innan vi är inne igen..hmmm time travel.
Slutord; sammanlagt trippade vi runt 27 timmar.. hååårt!
Jag tog en lärdom från detta och det var att aldrig nånsin se lätt på droger igen. Måhända att man kan tänka tillbaka på en del roliga stunder i trippen men det var mest på afterglowet jag kunde slappna av. Peaken innan var hemsk.. sen som sagt så är jag ej extremt hemma på lsd än så jag förstår självklart att detta är inviduellt.. men till er som aldrig provat innan eller provat en liten dos innan och sen känner sig modig för 3 dubbla dosen... gör det inte, den vände ut och in på mig och det tog ett tag att sätta ihop sig igen.
Var rädd om er och ta hand om varandra ♡
P.s Bjuder på diverse stavfel då jag sitter på mobilen.
__________________
Senast redigerad av Sebbeoutlaw88 2016-03-26 kl. 20:43.
Senast redigerad av Sebbeoutlaw88 2016-03-26 kl. 20:43.
Bra skrivet!
