Citat:
Ursprungligen postat av
Tobiaslundin
Efter David, Salomon, de andra kungarna och deras kungariken finns knappt ett spår kvar. Några inskriptioner på stenbitar som eventuellt nämner Davids namn finns det och förra året hittades det någon slags sigill men jag har inte läst på om det fyndet. Historikerna är för det mesta överens om att bibelns beskrivningar av det gamla israelitiska kungadömena inte är tillförlitliga.
Davids existens går väl att jämföra med typ Sigurd Ring eller någon liknande halvmytologisk sveakung.
Moses och judarnas flykt från Egypten anses allmänt vara helt litterära skapelser då det inte finns ett enda spår av händelsen bevarat utanför bibeln.
Ja, gamla historier kan broderas ut, och t.o.m. förändras helt och hållet.
Men däremot är det inte lika vanligt att Namnen försvinner eller förändras märkbart.
Dvs namn på personer eller på områden, eller stora slag.
Sådant har en tendens att vara bestående, medan själva innehållet blir hur galet som helst.
I synnerhet när man har försökt göra "legend" över det hela, då var det populärt att lägga till ett antal övernaturliga egenskaper och händelser, för att ge "tyngd" åt det hela. Helgonberättelserna visar ju det mer än något annat.
Och även de "sagokungar" du tar upp.
Oftast brukar man avfärda även namnen, men det är att kasta ut barnet med vattnet. För bara för att berättelserna beskriver en "övernaturlig" egenskap eller så, så säger det ju inget om personen eller händelsen.
Tex det trojanska kriget var ju en historisk händelse.
Men de gudar och de övernaturligheter som beskrivs av Homerus, de är ju litterära tillägg.
Så att kasta bort sagokungarna och sagoslagen bara för att de blivit mytologiserade är en allt för överdriven handling.
Och just pga av att man avfärdat de gamla sagoslagen och -kungarna så har man också avfärdat hela idén om förhistoriska större slag.
Man trodde alltså att det inte bedrevs krig under förhistorisk tid - dels eftersom berättelserna var kraftigt mytologiserade, och dels eftersom få, om ens några, arkeologiska spår av större krigsskådeplatser hittats.
Men nu har man faktiskt hittat sådana spår.
I norra Eorupa.
Bla spåren av ett stort slag av episka proportioner i norra Tyskland, vid Östersjön. Flera hundra slagna krigare, med vapen och annan militär parafernelia kvar.
Dvs ett stort militärt slag i samma skala som de gamla grekiska slagen som beskrev av antikens författare och krönikörer.
Men detta var i bronsålderns Nordeuropa - där man trodde attbara primitiva vildar bodde, utan samarbete eller samhörighet.
Så ni har fått omvärdera våra kunskaper.
Det är samma med de bibliska berättelserna, som kung David tex.
Mycket är mytologiserat och överdrivet, men det som består över tiden är oftast namnen. På person och händelser.
Bibeln är ju trots allt tt av de äldsta historieskrifterna vi har, som sträcker sig långt, långt tillbaka till bronsålder och Gud vet egentligen hur långt tillbaka.
Vad var tex Sodom och Gomorrah, och vad handlade egentligen deras förstörelse om.
Berättades det egentligen om en "gud" eller var det en förhistorisk väldigt mäktig hövding/härskare/erövrare?
Och tänk även på Gilgamesh-eposet.
Den återspeglar ju det alrla tidigaste bronsålderssamhället.
Dvs tänk i stil med "Conan the Barbarian" för att få en bild av det.
Glöm sånt som "gudar" och andra övernaturligheter och se istället det som beskrivs. Och vad i det som är spår av ännu äldre minnen ...
Då kommer vi låååångt tillbaka i tiden ...
