Jag behöver en filosof som kan få mig på rätta spår angående min pessimistisk livssyn

Jag blir glad av att läsa all god respons! Fick mig faktiskt att tänka lite annorlunda. Hahah förutom att jag skulle skjuta mig i huvudet..

Från jag till vi till.......jaa, men du, då?
ALLA andra har funnit sin nisch, sin existens, medan du avundsjukt(?!?) sneglar på dessa de andra medan du samtidigt vill taga billig del av då dessa andra och som funnit kanske inte sig själva men i vart fall då detta "något".
Men du, då? När skall du sluta med att finna detta något i någon annan för att i stället, du med då, finna något inom dig själv? När skall DU finna DIG själv?
Ja, men det går alltid bra att skjuta sig själv, i då huvudet och som du själv skriver och beskriver just din prekära situation som, men varför gör då inte de allra flesta detta?

Du påpekar att jag inte är helt i freds med mig själv. Det är i stort sett vad det hela första inlägget handlar om. Hur kan anse att dessa jag sneglar på funnit "något?" Omöjligt för någon att säga, personen jag sneglar på kanske kan vara helt död på insidan.

Ja när ska jag finna mig själv? Det är det som är poängen med tråden.. att förändra min negativa inställning och finna ro inom mig själv.

Precis. Sluta att snegla på dessa alla andra för där har du ju redan funnit finns inget att hämta.

Poängen med mitt svar är att du liksom och likväl som alla andra även DU måste finna dig själv.
Nej, dessa alla andra är faktiskt inte döda inuti, men väl så goda skådespelare.
Ditt problem är inte att finna dig själv utan ditt problem är att finna din egen roll/ din egen skådespelarroll i detta spelet, det sociala, och som är. Du måste helt enkelt skilja på dig/ dig själv och alla andra här. Därför kan du både lita på och inte lita på alla dessa alla andra.
Då du postade i "Filosofi" så utgår jag kallt från att du förstår svaren här och som du får.

Roligt inlägg.
Undrar om det är så att du har mer kunskap än du har erfarenheter. I så fall är mitt svar mer relevant till dig. Jag vill även meddela att jag inte är jätte bildad inom det här ämnet, men det intresserar mig. Jag är öppen för argument och hoppas på att bli motbevisad så att jag må lära mig något nytt...


Oavsett hur mycket information du må ha om världen eller psykologi kommer det inte att föra dig till någon insikt. Inte av sig självt. Precis som kunskap inte är makt, utan är potentiell makt. Mellanslaget mellan kunskap och makt är: Rätt användning av kunskap. Dom rationella, logiska tankarna sker i Tallkottkörteln. Finns inget syfte i att leva endast i den delen av hjärnan när du har fler.

Spirit är/betyder livskraft/energi. Spiritualitet är alltså inte woo-woo, utan är saker som berör det inre. Det som finns i din kropp. Känslor, tankar, mål... Inget konstigare än så. Det är så jävla typiskt att ämnet associeras med larviga saker, det ligger otroligt mycket okunskap bakom dem felaktiga associationerna.
Buddhism är inte allt för motsägande av dagens vetenskap. Sättet man praktiserar på är alltså inte i konflikt med våra väst Europeiska liv. Så det finns djupa insikter där som du kan absorbera.
Mainstream religioners syfte är bland annat att leda folk till hälsosamma livsstilar istället för att existera i vilsenhet. Man kan bli vilse av allt, För mycket information, för lite kunskap, list goes on.

Hoppas det varit någon till hjälp.

Kan varmt rekommendera Alan Watts The Wisdom of Insecurity:

http://www.bokus.com/bok/97803077412...of-insecurity/

Den tar bland annat upp vad man kan och inte kan veta, det är då det finns substans i kunskapen. Veta är att göra.

Man skall icke tro på något över huvud taget – hur ser världen ut när man blickar ut genom ett färgat fönster?

Är och har också varit väldigt pessimistisk över livet, men har börjat skratta istället för att gråta över det – det är så absurt ibland.

Jag gillar inte när man säger att "allting blir svart" när man dör – det blir ingenting då, men det går inte att föreställa sig då det inte finns något att föreställa sig. Påstår inte att du inte menar så, men när jag brukade tänka så, så tänkte jag på något/någon slags tillstånd/upplevelse, därför är det så läskigt, tror jag.

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Absurditeten' Earle31

Du har som många andra - inkl. mig själv - fallit offer för existentialism. Personligen är jag fortfarande i en sorts utvecklingsfas där jag steg för steg testar och undersöker vart min filosofi bäst passar in. Våra ursprungstillstånd är med stor sannolikhet mycket annorlunda och hur långt du kommit nu i denna stund, hur mycket du känner att du förändrat dig eller är på väg mot en förbättring, vet jag ej. Jag tänker därför starta varsamt och inte slänga ur mig massa text. Istället tycker jag det kan vara intressant för oss båda vad du tycker om Albert Camus filosofi Absurdismen, det är nämligen något som jag fastnat för ett bra antal månader nu. Har även sett honom nämnas ett par gånger i tråden redan vilket jag klart samtycker till. Hursomhelst började allt för mig med den här korta koncisa videon som jag rekommenderar att du tar en titt på och lyssnar med öppna öron på. Och varför inte utforska andra videos från samma kanal medans du håller på. Det kan vara mycket givande att utsätta sig för nya idéer och tankesätt.

Ska bli spännande att se om du har några anmärkningar.

Om du tänker för mycket kanske det är nyttigt att sluta reflektera över saker som du kan tänka dig skulle kunna vara roliga och faktiskt ta reda på om de är något för dig. Släpp hämningarna lite grann och se hur du reagerar. Chockstarta livet genom att göra någonting som tvingar dig att omvärdera ditt eget liv och vad du gör här.

Om du nu bara ser meningslöshet i livet, fundera på exakt vad det är som gör att själva meningslösheten uppstår. Måste ett till synes strikt och tillintetsägande mönster vara meningslöst? Kan du finna mönstret någon annanstans? Studera mekanismer som genererar meningslöshet helt enkelt. Grotta ned dig i grunden till din egen meningslöshet och försök ha roligt på vägen. Skriv en bok om hur meningslöst ditt liv är och skratta åt ironin. Sök inspiration hos andra men bli din egen filosof.

Jag skulle också vilja hitta en filosofi som får mig att ändra min syn på framförallt människor.
Jag har nämligen under de senaste fyra åren utvecklat en väldigt cynisk och misantropisk världsåskådning.

Jag har inte läst alla svar, så kan hända att du redan fått något liknande.
Nåväl, jag svarar efter hur jag ser på det.
För det första så tror jag att ifall man verkligen ska tro på någonting, så behöver det komma från ens egna tankar. En tro behöver heller inte ha något med liv före eller efter döden att göra. Du kan tro på livet.
Ingen vet ju helt säkert vad som händer när man dör, även om man kan känna sig väldigt säker på sin egen tro. Vad tro gör är att forma hur vi lever våra liv, och det är nog det som är meningen, tror jag.
Det spelar ingen roll ifall man tror på en gud, flera gudar, energier, satan, vetenskapen. Men vart du riktar dina tankar under livets gång kommer påverka ditt sätt att vara.

Jag tror att en bra början för en person som vill tänka annorlunda är att helt enkelt börja fundera på hur man skulle kunna se sig själv som en bättre människa.
Den hypotetiska personen som kör bil till exempel, han kanske kommer dö och hamna i ett svart inte, men innan dess kommer han skratta, gråta och uppleva saker här i världen vi lever i. Han kommer få andra människor glada, göra andra ledsna, och som jag ser det kan han styra detta själv så länge han blir medveten om att han besitter denna förmåga. Detsamma gäller dig.

Världen är en hemsk, men också otroligt vacker plats. Allting du kan tänka dig existerar, du kan alltså forma världen genom att rikta dina tankar på vad du mår bra av.
Personligen tänker jag mycket på fina saker. Människans godhet, fåglarnas frihet, hur perfekt naturen är uppbyggd. Oavsett det är medvetet eller tillfälligt att saker ser ut som det gör, så är världen en extremt intressant och häftig plats att vara på. Så tiden vi spenderar här kan vi antingen ägna åt att vara imponerade av livet, eller förundrade av döden. Det är vårt egna val.

Kan du första att ingen annan människa kan överbevisa dig i det "övernaturliga"
genom att vara pedagogisk? Jag tror faktiskt inte din mor hade kunnat få dig
troende på detta, om hon så säger att hon sett spöken sedan hon föddes.

Jag tror det finns en anledning till denna spärren också.

Mitt bästa råd är väl att du talar direkt till gud och medhjälpare via
tanken eller rösten. (Rösten blir dock konstigt).

Kan mycket väl vara så att vi inte skall ha möjligheten till att dela våra övertygelser.

Men det samma tror jag gäller de döda, och andra entiteter. De behöver på ett vis
"tillstånd" för att faktiskt övertyga oss medans vi lever här.

Ta upp det med dörrvakten?

Just det ja.

Bygg ditt liv istället kanske?