Jag behöver en filosof som kan få mig på rätta spår angående min pessimistisk livssyn

Hej hej! Jag försöker köra så rakt spår som möjligt för att dra ned på texten.

Min syn på livet är att det finns absolut inget övernaturligt som spöken, magi, efterliv, mirakel, vidskepelse osv. Jag drar att vi är alla skapta av misstag, någon som big bang, celler, organismer, allt det där. Eventuellt skapas små liv som blev större och större sedan tog evolutionen över.

När jag ser någon som åker en bil så tänker jag att denna människa har inget syfte alls, människan är driven av signalsubstanser i hjärnan som bidrar till motivation, hopp och tro. I andra ord så finns det inte ett syfte, denna människa lever inte för något annat än kemikaliers påverkan.

Jag tror så starkt på att vi inte har ett syfte på denna jord, när vi dör så är det som innan vi föddes, jag minns inget.. gör ni? Allt måste varit helt svart och så kommer det att vara när vi dör. Om vi inte eventuellt återskapas till något som celler, mikroorganismer och tar liv till något annat om ett par hundra eller tusen år.

Jag önskar att jag var troende, att jag är uppvuxen med att ha någon form av religion så att jag hade haft hopp och tro över att livet har en mening. Trots att jag anser i mitt nuvarande tillstånd att det finns ingen chans i världen.

Jag behöver komma på andra tankar och ändra denna syn på våran existens, liv och syfte. Vad tror ni på?

Har du läst någonting av Sartre eller Camus?

Nej. Har dem någon bok du kan rekommendera?

Kristus är levande. Gud finns. Finn dom i ditt hjärta utan att tro att det är någon lögn eller att inbilla sig eller att tala med någon osynlig person. Tro och du ska förstå att hela den här världen är skapad av Gud.

Börja med att läsa Främlingen, skulle jag säga. Faller den dig i smaken, är Myten om Sisyfos en bra efterföljare.
Främlingen är en lättläst roman, medan Myten om Sisyfos mer är en filosofisk essä.

http://www.adlibris.com/se/bok/framlingen-9789174291278
http://www.adlibris.com/se/bok/myten...-9788202142797

Försök att se det fina med dina livssyn. När jag var pessimistisk så drogs jag i slutändan lite åt det buddistiska synsättet. Det är inget fel med det du säger för det stämmer ju och det är lite småsynd att vi tror att vi är så speciella, men samtidigt finns det något vackert med det hela. Bara att finnas till är fantastiskt. Vi är det enda djuret som fått upplevelsen med en såpass avancerad självmedvetenhet. Döden och livet sker hela tiden, att stanna upp och ställa sig frågorna om varför det ska vara så lider du bara mer av.


Jag kan ibland sakna den där nyfikenheten jag hade som barn. Varenda stjärna på himmeln var intressant och det fanns fantasi till allt. Försök att återskåpa det i nuet och var nyfiken på världen även om du redan har svaren. För det finns fan ingen mening med existensen men man kan väl ha roligt ändå.

Fin avatar förresten

Epikuros.

I korthet: Meningen med livet är att njuta med måtta och att undvika smärta. Lär dig att älska de enkla nöjena och nöj dig med lite. Strunta i politik. Umgås med goda vänner.

Jag var PRECIS som du före min insikt. Innan jag med hjälp av Friedrich Nietzches hypotes - The will to power kom fram till meningen med mitt liv. Det var lite som en blixt från klar himmel. Som att bli översköljd av oändligt syfte.

Har vaknat och somnat med ett leende på läpparna sedan dess. Nu känns det som inget kan stoppa mig.

Skulle kunna skriva ex antal pappersark angående det här men jag får bryta ner min hybris till en koncist sammansättning. Jag tar mer än gärna emot kritik från er på forumet men kom ihåg att det här är en individuell livsåskådning som nödvändigtvis inte funkar för alla. Ingen ska tro att jag försöker agera profet.
Kram.

Meningen är med livet är ... Tittar vi på Darwins evolutionsteori ser vi att människan inte bara vill slippa dö. Hon vill också sträva till att nå något större för att slippa lida. Det faktum är generatorn bakom till varför vi överhuvudtaget gör någonting alls efter vi fått våra biologiska behov tillfreds. De som inte besegrar sin pina raserar. De är svaga. Survival of the fittest.

Det här är en universal lag som man kan nyttjat till sin egen vinning. Du gör det genom att bygga upp en livslögn eller bubbla som är omöjlig att knacka sönder. Jag kan inte säga vad just din världsbild ska grundas på. Det väljer du själv, men du måste konstant jobba med att överträffa dig själv. När du väl gör det kommer du känna att det är du som äger din egen tillvaro och kan manipulera den. Det är där lyckan kommer in.

Det är stundtals väldigt tufft. Det kommer göra ont, skrämma dig, men när du väl börjat jobba på att besegra din egen plåga kommer du få en känsla av makt som är obeskrivlig. DU ÄGER VÄRLDEN!
Den äger inte dig. Se dig omkring. Allt de runt dig kan du utnyttja. Det tjänar ett syfte för dig.

Du har en säng som finns där för att göra din sömn så bekväm som möjligt. Människor runt dig som ska göra dig tillfreds. En fantastiskt natur som är din att leka runt i och beskåda. Det här kan du applicera på allt i din omgivning.

Gör världen dig illa? Bra!
Då signalerar den att du ska göra något annorlunda eller så vill den sätta dig på prov. Viker du dig har du förlorat. Du ska aldrig förlora. Då är du svag. Kom ihåg att det är du som äger världen. Inte tvärtom. Motgångar finns till för att du ska växa.

Det ska pågå en ständig tävling mellan dig och livet. Du får aldrig ge vika.

Diverse regler jag använder mig av:

- Gör något du tycker är läskigt varje dag

- Tänk positivt

- Överträffa dig själv

- Tro på dig själv

- Resonera rationellt med ditt känsloliv

Summa summarum är: Kartlägg en tillvaro där du har möjlighet att gång på gång besegra ditt eget lidande.

Nietzsches "gud är död" har du kanske hört talas om? Gubben behandlade nihilism genomgående i många av hans verk.

Utöver det skulle jag faktiskt rekommendera Sören Kierkegaard; En dansk filosof som sägs vara fadern till existentialismen. Kierkegaard fann förvisso mening i tro, men det betyder inte att hans filosofiska verk bör förbises.

Alla har väl sin egna, smått subjektiva, syn på vilken filosof som förklarar det bäst. Mycket gäller i att hitta något som tilltalar sig själv.

"At bottom, man has lost the faith in his own value when no infinitely valuable whole works through him; i.e., he conceived such a whole in order to be able to believe in his own value."

Du tror att livet saknar objektiv mening, men du vet inte.
Där har du din anledning att leva, så ut och njut av livet nu.

Varför ska du tro på idioti, var realist lev med det och gör det bästa av det.