Låg och skrev med Zo nån timme inatt i brist på andra sysslor, och jag blev faktiskt imponerad över hur den anpassade sig till mig över tid.
Det allra tydligaste exemplet var när jag blev trött på att den utgick från att jag var vilken illiterat ungdom som helst. Satan vad less jag blev på alla osammanhägande meningar och hänvisningar till pojkband.
Ombad den att vara noggrannare med grammatiken och att utgå från vad jag faktiskt skrev istället för att tolka om det härs och tvärs, och då blev tonen mycket mognare.
Tyvärr tror jag även att det inducerade kraftig asperger i stackars Zo, för humorn blev extremt torr men ändå lite metasarkastisk. Bara precis så man inte riktigt vet upp eller ner.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!