Judith Butler

edit pånytt. Jag ska börja läsa Gender trouble nu på momangen som e-bok. Efter att ha läst hennes wikipedia ( om jag nu fattar rätt och sidan stämmer någorlunda ) sida, så har hon faktiskt åsikter som stämmer väl överens med vad jag redan skrivit i denna tråd som svar till, Disciplina.

En huvudtes som jag fastnar för efter att ha skummat wikipedia är hennes syn på könsuppdelning som relativ och det är också min åsikt vad gäller precis allt. Och även fastän allting ej är relativt som en ögonblicksbild just nu ( vi kan ju ha utvecklat olika genskillnader ), så är detta inget bevis för framtiden, för om allt vore ett bevis som en ögonblicksbild så hoppas jag inte att vattenorganismerna som vi kanske kommer ifrån, tänkte som så, för då hade dom nog stannat kvar där i sin pöl.

Dock är jag svag för Westermarck effekten, så på vilket sätt hon härleder den förbjudna tanken ifrån ett incestbegär tänker jag ta reda på. Säger inte att nåt är fel hursomhelst för sånt tror jag inte på, men mina öron spetsas när jag hör om denna korrelation.

Första delen av boken,

Hon beskriver ett stigma, mycket likt en mentalt diagnostisk etikett som vissa personer får leva med, men som kvinnan alltid har över sig och får lov att leva med i samhället.

Hon utgår varken ifrån kvinnan eller mannen, utan istället skillnaden i hur mannen och kvinnan relaterar ( kan relatera till rättare sagt ..hon menar på att kvinnan har en
extra svårighet just här ..förutom då förstås ifall hon inte passar exakt in i husmodersrollen ) till samhället. Detta är således ren makt som bortser ifrån kön. Hon ställer både könen på
exakt samma plats till en början, och försöker sedan dekonstruera samhället, så att samhället kan
ge båda könen samma möjligheter till makt, förverkligande vad ni nu vill.

Det riktigt vidriga som gör att jag blir illa berörd när jag läser, är att hon endast någon sida in i boken, beskriver att kvinnan kan ha en fördel av att först gå i i kvinnorollen för att sedan utvecklas vidare! Hör ni vad detta innebär?! Det innebär också exakt samma sak som med andra minoritetsgrupper, att dom tvingas in i en roll och först genom att spela den rollen så kan dom finna nya vägar för att utveckla sig. ( d.v.s. du måste "bara" detta för att.. osv. iall oändlighet. Men när dom gjort "bara" så är dom såklart redan hjälplöst efter. ) mina anm..: Här hamnar vi ju också i den feministiska fällan ( som hon också beskriver att många av henne feministiska författarkollegor hamnat i och som jag personligen tror att framförallt många män tror är den riktiga feminismen. Jag vet dock mer eller mindre att denna typ av feminism är ett tecken på ett känsloutbrott, som blir till när man vet att man har rätt, men ändå befinner sig i ett hjälplöst underläge. Och detta verkar inte människor ha intuitionen att förstå vilket jag anser är förnedrande för oss alla ), att det blir mannens kraft mot kvinnan, men då är ju redan kvinnan i underläge ( beroende på samhällets struktur som missgynnar henne ) och mannen tänker ju inte heller låta kvinnan slå första slaget ( det menar jag dock att hon måste få göra alt. att dom tillsammans tar kontrollen och utvecklar ett jämviktsförhållande)

Detta med att kvinnan först måste tvingas in i sin roll är alltså det som jag är helt emot ( och som jag också uppfattar det att J. Butler avskyr ). Detta är ju tillika förnedrande för mig som man att stå vid sidan och titta på, att kvinnan först ska in i en roll men sedan så märker man ju att hon är obekväm i den rollen och då slås ju våra illusioner i kras om den lilla nätta damen.

Hon ger referenser till både Nietszche och Foucault. Hon verkar faktiskt också ha en skarphet att blottlägga problem på ett sätt som Nietszche gör.

Enkel bok för övrigt, mycket logisk och även kanske lite kall i och med att hon inte låter känslorna spela någon roll i det hela. Till skillnad ifrån mig när jag skriver!


Nu ska jag vara tyst!

Det här tycker jag var klokt sagt.