Helvete vad min lilla dotter slår sig hela tiden!

Kör skumgummihjälm, men om du tar bilder på henne då så visa dom för guds skull inte för henne förrän hon själv får barn.
Den av mina jag hade sån på känner sig fortfarande förnedrad när han ser dom bilderna och hans syskon skrattar rått.

Det förstår jag.
Eller led denna din son av Epilepsi?
Eller led han bara av en lat förälder? Lite för krävande och inte så värst lydig a la mamma så vips hos BUP en diagnos DAMP/ ADHD?
En diagnos som f. ö inte är någon naturlag och därför och därmed förbehållet just den av manligt kön?

Av din läsförståelse att döma har du kanske fått några smällar för mycket. Jo tack, jag förstår precis och det var just därför han hade hjälm de första veckorna han började gå. Stengolv i vissa delar av huset osv. Tror du jag hellre spänner fast honom och hindrar den naturliga utvecklingen?

Släpper man ut en ettåring att gå på asfalt så ska föräldern vara 10cm från barnet och förhindra att det slår sig. 100% fokus på barnet utomhus hela tiden.
Inomhus kan en skumgummi hjälm vara till hjälp så att föräldrarna kan få släppa gardet lite.
Att vara förälder är ett tungt ansvar.

Hur du tar hand om ditt egna barn som har med ditt egna samvete att göra.
Liksom det har att göra med TS, själva frågeställningen, här.
Men lycka till du lilla och stapplande barn?

Mitt samvete mår alldeles utmärkt, barnet likaså. Stapplande är en underdrift, nuförtiden springer han.

Du är där för att förhindra att hon slår i huvudet! Speciellt på asfalt. Nångång händer det att de slår i huvudet men det är såklart inte bra att det händer ofta.

Håll henne i handen när hon går på asfalt eller var beredd bakom. Inomhus håller man koll även om det är tidskrävande.

Kanske en skumgummihjälm också.

Fy, men så otäckt att du som förälder ska behöva "nojja" över ditt eget barn!
Men har du varit på BUP? För på BUP kan föräldrar få en diagnos på de egna barnen och genom då en diagnos så kan barnen få en massa hjälpmedel. I just ditt fall då så kan barnet ifråga ha möjlighet och chans på en personlig assistent.
Det vore ju helt perfekt om en PA här kunde gå mellan dig och ditt barn och stödja/ stötta ditt barn?! Detta då både på promenader utomhus liksom när barnet rör på sig i det egna hemmet För FAN fucking inte meningen att en förälder ska behöva passa på sitt eget barn inte!
Ditt barn verkar utvecklingsstört? Kanske lider av Asperger?
Har du låtit utreda din ettåring? Låter misstänkt lika ADHD, en diagnos som blivit allt vanligare bland just flickor................... se upp där, TS, bevaka diagnosen och ffa bevaka möjligheten till HVB- hem för ditt framtida onormala barn.
ja, kan även förväxlas med Psykopati denna diagnosen ADHD så jag förstår TS att du "nojjar".
SÅ himla jobbigt att ha ett barn utöver det normala. Men stryekram TS!!!
Men en gummihjälm och tills att en diagnos satts på ditt barn?
Lider med dig TS, fy men så jobbigt du måste ha det.
Och en ettåring och som själv väljer att slå i skallen både här och där och både där och nu får faktiskt skylla sig själv.
Det är inte föräldrarnas fel!!!1
KRÄV EN PA!!11

Vad är det för fel på dig som envisas med att tro att folk slänger en hjälm på ungen för att slippa passa den? Du tror inte mer att hjälmarna är ett slags extraskydd som tar vid där mänskliga faktorn kommer in (dvs de tillfällen föräldern helt enkelt inte hinner ta emot etc)? Eller så hade du stålmannen som förälder.

Av ren nyfikenhet. Hur går ett syntest till på ett litet barn som inte kan kommunicera?
När jag gjorde syntest fick jag sitta och glo i en "kamera" där skärpan ändrades hela tiden efter min åsikt.

Misstänker att du inte har barn eller att dina var väldigt passiva och stillsamma

Ha! Du skulle sett mina vilddjur när de var små. Konstanta blåmärken, skrubbsår och fläskläppar. Och nej, du är ingen dålig förälder för att ditt barn ramlar och slår sig, alla barn ramlar och slår sig. Min yngsta kunde ramla helt åt tjotahejti när hon var i ett-tvåårsåldern. Precis som din så var det tårar en liten stund och sen frid och fröjd.

När den äldsta var liten satte vi på honom ensån där mjukhjälm som man kan köpa åt småttingar men med den andra var vi lite mer luttrade.

Och jag kan säga att trots alla smällar i huvud och diverse kroppsdelar är min femåring en fullkomligt frisk och normal tjej. Hon är fullständigt galen men frisk. Vänta bara till sexårsåldern då de växer som galningar och har noll koll på armar och ben. Dom går rakt in i väggar, snubblar på sig själva och ramlar stillasittandes ner från stolar...