Jag sitter i en ganska knepig situation. För ett tag sedan blev jag misstänkt för ett brott och min respektive lämnade mig. Har ej gjort mig skyldig till brottet, men det är egentligen irrelevant då det inte är detta jag vill ha hjälp med. I vilket fall så bestämde jag mig för att förändra mitt liv och har sedan dess varit på resande fot. Gjort massa saker för min egen skull och försökt komma vidare från allt.
Har helt enkelt försökt må så bra jag bara kan, men så upptäckte jag att jag var gravid och det var självklart jobbigt pga situationen. Dessutom har jag aldrig velat ha barn så först var det självklart att jag skulle göra en abort. Behövde inte ens reflektera över det utan det var bara så. Men då jag fortfarande är skriven i min hemstad så är det där det måste göras och jag var just då en bra bit hemifrån. Fick tid på mig att fundera helt enkelt och jag insåg att det inte alls är självklart... Jag blir lycklig över tanken på ett litet barn, jag älskar det som vilar i min mage..
Är väldigt förvirrad och jag inser att den här situationen är långt ifrån ideal för ett barn att födas i, samtidigt så är jag rädd för att det är just pga allt som hänt som jag faktiskt vill ha det här barnet, att det inte är det jag vill egentligen, bara just nu. I dagsläget har jag inget fast hem, är dock inte hemlös och jobb finns. Fadern till barnet vet ingenting.
Min fråga är väll.. Hur skulle du göra i min situation?
Samt, vad finns det för förutsättningar för det här barnet om det föds?
Jag är så rädd för att jag ska förstöra barnets liv innan det ens är fött pga min nuvarande situation.
Har helt enkelt försökt må så bra jag bara kan, men så upptäckte jag att jag var gravid och det var självklart jobbigt pga situationen. Dessutom har jag aldrig velat ha barn så först var det självklart att jag skulle göra en abort. Behövde inte ens reflektera över det utan det var bara så. Men då jag fortfarande är skriven i min hemstad så är det där det måste göras och jag var just då en bra bit hemifrån. Fick tid på mig att fundera helt enkelt och jag insåg att det inte alls är självklart... Jag blir lycklig över tanken på ett litet barn, jag älskar det som vilar i min mage..
Är väldigt förvirrad och jag inser att den här situationen är långt ifrån ideal för ett barn att födas i, samtidigt så är jag rädd för att det är just pga allt som hänt som jag faktiskt vill ha det här barnet, att det inte är det jag vill egentligen, bara just nu. I dagsläget har jag inget fast hem, är dock inte hemlös och jobb finns. Fadern till barnet vet ingenting.
Min fråga är väll.. Hur skulle du göra i min situation?
Samt, vad finns det för förutsättningar för det här barnet om det föds?
Jag är så rädd för att jag ska förstöra barnets liv innan det ens är fött pga min nuvarande situation.