Vilken tanke är mest skrämmande?

Att på något sätt lida, eller att de närmaste lider är den värsta tanken.

Lida kan man ju göra på så många sätt, till exempel genom att leva vodare och sakna sin döde anhörige... Eller att veta att man själv kommer ha en utragen plågsam död. Eller att veta att ens anhöriga kommer sakna en och lida när man är död.

Så att leva vidare är enbart positivt om man själv och alla omkring en slipper lida. Dvs att de också lever vidare utan krämpor och mår psykiskt bra.
Att dö kommer vi ju alla göra, med allt lidande för en själv eller för anhöriga och vad det innebär. Så det alternativet kan knappast vara det bättre av de två i alla fall.

Då man insett att den eviga tiden är evig, att man faktiskt oavsett religion är fånge i denna a priori fakta så förbleknar alla andra skrämmande tankar. Döden spelar ingen roll, vi är fast.

Jag skulle absolut hellre dö på här och nu än att dricka ett evighetselixir (så att jag inte på något sätt kommer att dö någonsin). Jag tror inte att ni greppar hur länge evigheten är. Den tar aldrig slut! Förr eller senare kommer jorden och alla människor ha dött ut (förutom dig då), då svävar du runt där i ingenting för evigt. FÖR EVIGT. Fatta hur drygt det skulle vara att sväva runt ensam i bara 3 timmar. Tänk då 10 år. Eller varför inte, 10000000000000000000000000000000000000000000000000 00000000000000000000000000000000000000000000000000 00000000000000000000000000000000000000000000000000 00000000000000000000000000000000000000000000000000 00000000000000000000000000000000 år. Då har du fortfarande bara börjat, det är en försvinnande liten del av lidandet som väntar.

Utan tvekan att leva för alltid. Hemsk tanke. Tanken på döden är förvisso ganska skrämmande, men när man väl dött så är döden nog inget att vara rädd för.

evigt liv däremot, då ska man vara medveten i all evighet. Hemskt

Hej vänner.

Vanligtvis gillar jag inte folk som bara skyfflar in en oneliner, men på denna fråga kan jag bara svara:

NEGRER!



MVH/Gnomegirl

Det är en bra fråga, jag tänker en del på all död man dör i samtliga universum. Men å andra sidan behövs död för att analsex ska kunna existera. Är det värt det? Ja.

min värsta var när folk försökte pracka på en att man inte ska ha sex och tjejer inte ska gå i utbildning eller ha vänner, och tvinga mig att gå med i det... det var min mardröms tanke... sen också den andra var när en idiot lurade folk att jag gjort en massa saker och en massa var emot mig när jag redan var så skadad och bara mådde dåligt... och att de skulle tysta ner det för att få idioten att verka som att han inte gjort något, jag fick inte ens prata.

Jag mår dåligt av tanken att man kommer göra ingenting för all evig tid efter man har dött. Oerhört komplext att tänka då "all evig tid" är så svårt att föreställa sig. Det är helt onödigt att tänka på det, jag tror man mår bäst av att acceptera att man en dag är död, men alla andra dagar är till för att leva.

Oändligt liv och man är lycklig. Kör på. Oändligt liv med tysthet och depression.. No way.

Alltså, kommer du ihåg hur det var innan du föddes? Så kommer det vara när du dör. Det är ju knappast så att du "inte kommer göra något" i all evighet. Du existerar ju inte ens!

att leva för evigt vore värst döden skrämmer inte mej i alla fall

Absolut värst att leva för alltid. Livet skulle bara bli en upprepning. Säkert befriande att sova mycket i så fall. Alternativt somna in för gott.