Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Ja det var ju en enastående vital tråd... Startad för åtta år sedan, och inte ett enda svar... Mod kanske kan slå ihop trådarna.
OT: Om jag fattar saken så är allltså en massa galaxer på väg i full fart mot stjärnbilden Svanen, vilket tolkas som de medels gravitation sugs dig av "den stora abstraktorn". Problemet är att det inte verkar finnas någon ansamlign av massa där som kan förklara detta, vilket har tolkats som om det är en slags störning från ett "parrallel" universum. Är det rätt uppfattat?
(OT?? Det där är ju On Topic.)
Något sånt ja. Fast själva fenomenets existens är lite ifrågasatt. Dvs rör sig verkligen galaxerna så där? Och så rör de sig nog
i Svanens riktning sett från oss, inte mot Svanen. Stjärnorna i Svanen ligger ju i vår egen galax. De här galaxerna är mycket längre bort, men vill du se dem ska du alltså rikta teleskopet mot Svanen.
Notera också att detta, liksom "the Great Attractor", handlar om relativt små avvikelser till den homogena expansionen från Big Bang. Det är dessa avvikelser som kallas för "peculiar velocity". Dessa rörelser försöker man som regel förklara med att tyngdkraften från någon större massansamling får angränsande materia att accelerera mot sig. Och då är det ju bra om denna större massansamling är synlig som t ex en större galaxhop. Och så verkar det inte vara med "dark flow".
https://en.wikipedia.org/wiki/Peculiar_velocity
Edit: Det "parallella universumet" verkar enl Wikipediaartikeln (om dark flow) att bara handla om en del av vårt universum som är lite för långt bort för att vi ska kunna se det. Vi kan inte se längre bort än till där den kosmiska bakgrundsstrålningen kopplade loss, så den ev massansamlingen är bokstavligt talat dold i dimma. Men eftersom stjärnor inte hade bildats innan dess så består den här attraktorn i så fall bara av mörk materia, så den hade ju inte synts iaf.
(Enligt teorin är all materia extremt jämnt fördelad i början på Big Bang. Den mörka materian som inte är känslig för strålningstryck börjar omedelbart klumpa ihop sig. Ungefär samtidigt som den kosmiska bakgrundsstrålningen släpps loss så kan även den vanliga (baryoniska) materian börja klumpa ihop sig och faller då ned i de gravitationella potentialgroparna som redan bildats av den mörka materian. Och då blir det stjärnor. Typ. Om jag nu inte har missat något väsentligt själv.)