Var är Voyager 1 om 5 miljarder år?

Vad synd, det är så man skulle vilja skicka efter en ny Voyager som kunde ligga som slavsändare och skicka vidare signalerna till oss så vi fick följa hennes öde. Men å andra sidan är det väl ett rätt händelselöst öde att följa..?

I motsats till vad de flesta kan tro så kommer en sådan kollision att vara ganska händelselös, det allra mesta i en galax är bara tomrum, så de kommer att glida rakt igenom varandra ungefär som att man skjuter två hagelsvärmar med två hagelbössor mot varandra. Eventuellt beroende på vinkeln osv, så kan bägge galaxerna smälta ihop och bli till en enda stor galax. Denna process lär dock ta mycket lång tid. Vid det laget så kommer vår stjärnhimmel att se helt annorlunda ut. Huruvida de eventuella svarta hålen i mitten av galaxerna skulle slås ihop - ja det blir ju bara gissningar, Även om vi har väldigt exakta koordinater för alla objekt så på så lång tid så blir felet alltför stort för att ens kunna gissa hur det går. Ungefär som att spå vädret ?


Ja om den skulle stöta på någon tung kropp, alltså fångas in i kroppens gravitationsfält så kan man tänka sig att den får en annan bana och så småningom vänder tillbaks in emot Solen. Det är ju dock extremt osannolikt, men när det gäller astronomiska tidsrymder så kan ju i princip allt hända, oavsett sannolikhet.


Ja, man kunde ju nu skicka iväg en ny Voyager med större sändareffekt som dessutom skulle ha lite högre hastighet så den kommer ikapp. Den skulle ju kunna reläa signalen vidare hit. Att den bör ha högre hastighet är pga att vi vet att sändareffekten kommer att avta hos V1, vi måste ju göra något för att kompensera för den bristen.

Innan vi deppar ihop så ska vi veta att stopp 2018 gällde bara sändning av data som mellanlagrats på bandminnet. Tydligen kan inte det läsas ut saktare än 1,4 kb/s och sänder man så "fort" så blir signalen för svag för 70 m antennen som tar emot signalerna på jorden. Den kan dock fortsätta sända data i lägre hastighet med bättre räckvidd ytterligare några år efter att man blivit tvungen att sluta använda bandminnet. Vilka instrument som kan fortsätta användas vet jag inte men det ska vara några stycken i alla fall.

Det låter ju bra - men när den väl passerat heliosfären, finns det något av intresse då att följa (inom några tusen år alltså)?

Det stämmer, men kollisionen kommer dra igång en ordentlig stjärnbildning.
Här finns lite att läsa om kollisionen:

http://arxiv.org/pdf/0705.1170v2.pdf

På sida 9 ser du en plot på avstånd (Mpc) vs tid (Gyr).

Mikrometeoriter eroderar ungefär en millimeter av Månens yta per miljon år. 5 miljarder år blir då 5 meter som pulveriserats, joniserats och sublimerat. Alltså hela Voyager. Mikrometeoriter är så klart mindre frekventa interstellärt än inom solsystemet, men den kosmiska strålningen är desto värre utanför solens magnetfält och vind. Tunga metallkärnor kolliderar med sonden i nära ljusets hastighet med samma kraft som en baseball slås.

Väldigt många lyckade omständigheter ska stämma in om V1 någonsin ska fångas upp av E.T. Tänk er själva att vi människor skulle upptäcka ett par meter stort föremål i hela vårt solsystem som inte drivs av någonting, som inte ger ifrån sig några signaler. Chansen för det är mikroskopisk. Den civilisation som ska lyckas med det måste vara mer intelligenta än vi människor är idag. Dom måste ha utvecklat instrument som med kraftfulla datorer scannar av varje litet föremål i deras solsystem. Den civilisationen måste dessutom råka befinna sig på just det evolutionära stadium att dom är så intelligenta just när V1 av en ohygglig slump råkar passera just detta bebodda solsystem.

Nu ska du inte vara sån....

Så på sin höjd 500 år före oss i sin tekniska utveckling med andra ord.

Om vårt solsystem snurrar runt galaxens centrum så borde det väl vara fullt möjligt att V1 skär genom galaxen och träffar oss i framtiden om det råder gynnsamma förhållanden.