Dubbelgångare och eventuell sociopati

När jag var barn, i början på min andra grundskoleklass, då började en ny kille i klassen – som såg ut som mej. Han var klen typ, svagare, fysiskt sett än alla andra killar, och t.o.m. dom flesta tjejer, i klassen. Där kunde man tro att han var bara synd om.

Men han var antagligen nazist, upptäckte jag – på sätt och vis – en gång då vi några år senare provade att se oss som vänner. Det vill säga han sade ”Heil HItler” på ett sätt som togs på skämt, av mej (och, trodde jag åtminstone, även av den andre snubben som var med oss). Han förevisade även en porrtidning som han (eller möjligen någon annan) gömt i en stubbe i en skogsdunge nära där han bor. På något sätt verkade dessa saker höra samman, för han fick sitt Heilande att verka vara en lek – i och med det verkade det vara. Det fick det att verka legitimt att leka retlekar, tror jag, och Heilandet han höll på med verkade vara för att retas auktoriteter – och för att legitimera bus så som porr, tycktes han tycka. Det verkade även som att porren och heilandet legitimerade varandra.

För att han kränkte såna auktoriteter som verkade vettiga, genom att heilande, så reagerade jag – som inte var uppväxt med att se nazismen som mer än elak löjlighet, med att säga Heil och sen hans namn i stället. Det tyckte jag var att kränka honom. Hans (och även i någon mån den andre snubbens) reaktion (-er) var förvåning, snarast, och till synes oförstånd på vad jag menade. När jag klargjort att jag tyckte jag kunde lika gärna se honom som det där, så fann dom sej på ytan i det – och då tänkte jag naivt nog inte mer på saken. Men egentligen var deras reaktioner ganska tydliga om att dom inte hade fattat det att säga Heil honom som något retsamt mot honom, P*t*r (som han hette), precis. Han, och gissningsvis även den andre snubben (som tycktes vara en lite stadfäst kompis till honom), tycks därtill ha bestämt sej för att dölja sina nazistsympatier för mej, liksom säkert för många därtill.

Jag tror numera att det även fanns en helt annan djävulskap med honom som jag naivt inte tänkte färdigt om. Det verkade nämligen egentligen som att han nog även låtsades vara mej vid en del av sina förehavanden. Dessa kunde nog vara t.ex. att förödmjuka tjejer till att se sej som hans – fast per illusion mina – porrobjekt. Samtidigt, verkar det, så blandat frestade och förödmjukade han både tjejer och killar till att frossa i att inget berätta, måste jag anta – och kombinerade detta med att utnyttja att folk tog honom för en det var så synd om. ...

Har vi då ett samhälle som kanske skyddar sociopatier, genom att folk som lockas till att frossa på sätt dom kan inbilla sej är gångbara som moral, inte säger något om det? Han, P*t*r, tycktes ha lockat folk till frosseri i något man kan säga är den svage mannens upprättelse. Där inkluderar den upprättelsen ett frosseri i att skylla ifrån sej, som dom alla, tycks det, gått pinsamt med på - så att dom inte vågar prata mer om det än om andra frestelser som dom nog faller för. Är det kanske så att folk då inte tänker efter, så lätt som man vill tro, om att det döljs även problem som många av dom själva skulle kunna ta som självklart deras, också?

Eller är det så att såna här dubbelgångarlekar kan vara mycket smartare på att luras än man för det mesta tror? Kan det vara så att P*t*r P*nr*ll lyckades luras att jag blivit informerad? Kan han ha låtsats att jag är med på det hela?

Namnet maskat. * = E /Mod

Problemet med P*t*r spred sej så att en och annan dubbelgångare till, tycks det, lekte på samma sätt. För mej har det haft det ödesdigra i sej att om jag begär att någon annan person är konsekvent med sej själv, så jämställs detta med att vederbörande begär att jag är konsekvent med dubbelgångaren. Jag får därför ibland kritik jag inte nödvändigtvis alls är förtjänt av. Jag har därmed anledning att tro att kritiker av mej är skumma om dom inte är rejält tydliga med vad dom menar, och tror dessutom att det lätt hänt är så att dom som inte klandrar mej öppet som inkonsekvent gör det i smyg. Och det dom vill att jag ska vara konsekvent med tycks dom ibland öppet hata mej för att vara konsekvent med det (eftersom dubbelgångardjäveln ofta porträtterar mej som nåt slags rötägg, får jag förmoda) samtidigt som dom hatar om jag inte är konsekvent med detsamma!

Namnet maskat. * = E /mod

Under min rättså svåra uppväxt i Sollentuna bland annat blev bland annat jag trakasserad, på ett sätt som gjorde mej orolig. Det i sin tur bidrog till att göra mej paranoid så småningom. Jag är därför inte säker på alls allt om hur jag uppfattat den P*t*r jag beskrivit nedan. Jag hade bara ett problem med att han verkade skum som flyttade dit där jag bodde, och verkade benägen till att orsaka att jag missförstods lätt. Jag skrev därför tidigare inlägget nedan, vilket jag inte väntade att det skulle bli lättfunnet med sökmotorer. Vederbörande har sagt till mej att det var lättfunnet med Google, vilket jag testade och befann vara sant. Jag har därför i detta svar till mej själv dels inte med hans fulla namn, och dels nu även kommenterat att jag är osäkrare på det som står här än att jag menar att det ska stå som en trolig sak - för det är bara en spekulation, menad som en tankeställare, från min sida.


Namnet maskat. * = E /mod

Detta är ej ett diskussionsämne för Socialantropologi, etnologi och sociologi. Vi testar Psykologi istället.

/Moderator

På grundval av det så har det utvecklats en s.k. "ansvarsförening," verkar det, som egentligen är satt på piedestal som det, för att dölja att dom är en omogenhetskult, eller - ännu värre - en kult mot att erkänna värdet av att på var och en vill se sanningar i vitögat.

Det jag hade emot mej, och som verkar bero på honom, är att folk tycks då och då förvänta sej att jag straffar den/dom som anger sej själva som skyldiga - vilket jag absolut inte brukar göra! Men folk verkar frossa i att förvänta sej det av mej. I P*t*r P*nr*lls beteende fanns en sån attityd, ibland, kommer jag ihåg från grundskolan.

Det är verkligt farliga folk blir mot mej med att dölja sina försåt - och se det som oskyldigt att spela oskyldigare än dom möjligt kan vara! Det är inte möjligt jag har dragit detta på mej själv!