Har jag eller min familj fel?

Dina föräldrar har antagligen passat upp dig, tvättat dina kläder, lagat din mat, skjutsat dig till olika aktiviteter, diskat efter dig och även torkat dig i stjärten.

Nu är du vuxen, du skall återgälda de tjänsterna.
Jag handlar alltid till min morsa, skjutsar henne till vårdcentral, sjukhus osv.
Även om det betyder jag måste ta ledig från jobbet, det är tryggare att ha någon med sig på sjukan etc.
Inget konstigt med det, hon och farsan gjorde allt sånt för mig när jag behövde det.

Bror är väl lite så att.. säger du nej så säger han nej när du behöver hjälp, fair deal

Ja, som sagt, det gör alla normala människor. Trodde det framgick ganska tydligt av mitt förra inlägg.


Ber någon snällt och säger t ex "Ååh, jag är så trött, kan inte du vara snäll och fixa X?". Då kan jag tänka mig att göra det, så länge liknande saker sker på lika villkor.


Och det ligger i min uppfostran att man rent generellt inte ber om hjälp såvida man inte behöver det.


Det är respektlöst att öppet värdera din egen tid och energi högre än min. Det är faktiskt helt obegripligt hur det kan vara svårt att förstå.


Jag ber inte någon att göra skitsaker åt mig, så det är knappast ett problem. Vill jag ha något gjort, så gör jag det själv. Jag räknar med att bli bemött likadant, vilket är varför jag förväntar mig att inte bli ombedd att göra saker personen lika enkelt kan göra själv. Komplicerat va?

Han har ju faktiskt rätt. Denna situation handlar inte enbart om det praktiska i form av fysiska lyft. Han har varit borta säger du. Är du inte intresserad av att snacka lite skit med honom samtidigt som du gör honom en tjänst? Jag menar, om det är så enkelt att han lika gärna kan göra det själv. Hur ansträngande kan det vara för dig att hjälpa till? Han har rätt som ber dig rannsaka dig som person. Jag tror inte att det enbart gäller mot dina familjemedlemmar han menar.

När jag bodde hemma ringde min mor ofta när hon var på väg hem från jobbet så jag kunde möta upp henne så passade jag på att ta ut familjens hund och ge henne bärhjälp. Samma sak när jag bodde med två kompisar. det var väl klart att vi alla tre hjälptes åt om någon av oss skulle flytta något. Är ju dumt att inte utnyttja att man bor tre starka karlar under samma tak.

En gång skulle en tredje kompis få/låna min gamla soffa. Han bodde ca 2 km ifrån oss. Vi alla fyra tog varsitt hörn på soffan och gick dit med soffan. Ingen som klagade där. Det kallas att ställa upp. Ge och ta.
Utskällning är ju onödigt från hennes sida. Jag känner dock på mig att dina familjemedlemmar stör sig på ditt beteende i mer än dessa situationer vilket leder till att du kan få en utskällning vid fel tillfälle när bägaren rinner över. Hon kanske rent utav har problem med att öppna bagageluckan? Hon tycker kanske att det är en självklarhet att en ung gentleman ska hjälpa sin mor? Uppfostring kallas det.
Denna situationen kan jag medge att din pappa har fel. Då utgår jag ifrån att du är vuxen och betalar hyra. Men även om så är fallet är den bistra sanningen att du bor i hans hus. Om han säger att du ska diska upp efter dig ska du ta och göra det utan att bry dig om hur han gör. Om han hade bett dig vara diskansvarig för all disk hade du också behövt överväga det i relation till vad de andra gör.

Ja, jag tycker att du krånglar till saker.
Om någon ber dig om saker, så startar genast en tankegång hos dig om ifall att vederbörande är respektlös och hur denne värderar sin tid? Har jag förstått dig rätt då?

Är det så, så måste det vara jobbigt för dig att hela tiden vara på sin vakt, så att du inte blir/känner dig utnyttjad.

Och det här med tid. Hur lång tid tar det att ta ut en väska ur bilen? 30 sek.
Att bära några kassar kan högst ta ett par minuter.
Vad är det ni gör, som är så viktigt att ni inte kan undvara denna tid för er familj?

(Ber om ursäkt för att jag inte kan dela upp citat, lika fint som du. Har hängt här sedan -06, och ännu inte begripit hur man gör. )

Nej, bara om det är helt uppenbart att det är lika enkelt för dig att göra det som för mig. Som i exemplet där båda sitter i soffan och den ena ber den andra hämta något.

Det är som sagt inget problem för mig, för människor i min närhet beter sig inte på det viset.



Poängen är återigen att det tar lika lång tid för dig. Om du vill ha något gjort så är det väl rimligt att du också gör det? Det är inte tidsåtgången i sig det handlar om.

Ber någon mig om hjälp att flytta, och det tar 10 h, så hjälper jag till. Står vi båda bredvid bilen och du ber mig ta ut din väska, så talar jag om för dig att det kan du göra själv.


Du kopierar och flyttar runt QUOTE taggarna där du vill öppna och stänga citat bara. [QUOTE namn...] för att öppna, [/QUOTE) för att stänga (bytte ut lite tecken för att den inte ska tolka det som riktiga taggar).

Jag fattar inte, varken hur du tänker angående ämnet eller hur man citerar.
Så jag gör som jag alltid har gjort, det har funkat bra. Men tack i alla fall (övar kanske lite, när tillfälle ges)

Exempel 1.
Jag sitter vid datorn, min partner sitter vid tv:n. Han frågar om jag kan göra en macka till honom. Jag svarar, ja eller nej, eller jag gör det om liten stund. Jag funderar aldrig på om han värderar sin tv-tid högre än min datortid. Eller om han är lat och utnyttjar mig.

Exempel 2.
Sonen sitter på sitt rum och spelar.
Jag kollar på tv, eller gör något annat.
Han kallar på mig. Jag kommer. Han frågar om vi har något gott eller att han vill ha något att dricka. Jag svarar på frågan, och servar honom med det.

Exempel 3.
Jag är sugen på pizza. Partnern tittar på fotboll. Frågar om han kan hämta pizza. Visst, hämtar i pausen.

Exempel 4.
Har storhandlat.
Ringer sonen när jag kommer hem och ber honom komma ut och hjälpa mig med kassarna. Han sitter vid datorn. Nemas problemas.

Exempel 5.
Pappsen behöver hjälp med något. Är egentligen upptagen den dagen. Avbokar. Hjälper pappsen. Family first.

Sedan finns det vanligt folkvett, som tydligen håller på att dö ut?
Män hjälper kvinnor med kassar/väskor, låter dem gå först, håller upp dörrar och är gentlemän.
Kvinnor tar i gengäld hand om sina män, familjen och hemmet. Och gör det de är bäst på.
(insåg precis på att jag har en väldig gammeldags syn på hur en kvinna och man ska vara , men jag gillar den. Feministerna skulle gå i taket. Men våra respektive roller är åt helvete. Vi behöver ju inte varandra längre?! Mycket tråkigt utveckling, enligt mig.)

Uppenbarligen värderar han sin TV-tid högre än din datortid, åtminstone vid det tillfället. Alternativt så är han lat och tycker att det är bättre att be sin betjänt att bre en macka. Det är väl ganska uppenbart.


Jag har aldrig varit så bortskämd att jag skulle bett mina föräldrar om något liknande, åtminstone inte efter jag nått skolålder. Tycker du att det verkar vara en vettig livslektion att: "Vill du ha något, så ber du bara någon annan att göra det"?


Jag förmodar att båda ska äta pizza. Märkligt exempel.


Du har köpt mat till det gemensamma hemmet och ber om hjälp att bära in matkassar. Ganska mycket jobbigare att åka och handla än att bära in kassar. Jag hade aldrig bett om hjälp att bära in kassar om jag handlat, men jag tycker inte att det är orimligt på nåt sätt.


Ja, det beror väl på vad det är och hur gammal din pappa är. Jag tog nyligen ledigt från jobbet för att köra en kompis till ett sjukhus, där han skulle operera axeln, 25 mil härifrån för att han skulle slippa åka buss dit. Jag hade däremot inte tagit ledigt om det vore något mer trivialt och han själv helt enkelt inte kände för att köra själv. Nyanser.


För mig är det vanligt folkvett att man inte ber andra göra saker man lika väl kan göra själv. Man behandlar inte människor som sina betjänter.

Jag bär givetvis tunga kassar åt min flickvän utan att behöva bli ombedd att göra det, det är trots allt betydligt mindre jobbigt för mig att bära dem. Att bära saker för sakens skull, öppna bildörrar och annat trams gör jag däremot inte. Jag är inte någon passopp, och i gengäld så sitter jag inte som någon jävla furste med fötterna på bordet och ber om mat heller.

Jag är varken för "hen"-trams eller extremt gammaldags könsroller. Var och en gör det de är bäst på och, så gott som det går, delar på arbetsbördan.

Jag kan inte säga att dömer någon som föredrar gammaldags könsroller, till en viss gräns förstås. Däremot så dömer "hen"-idioter hårt. Män är män och kvinnor är kvinnor, trots allt.

Nä, det var bara jag som ville ha pizza.

Nåja, jag känner mig inte som någon "betjänt" eller tror att någon är det till mig. Jag gillar att man gör saker för varandra utan att för den saken skull ta illa upp eller känna sig utnyttjad. För mig, är det så det fungerar i livet. Man ger och man tar. Och man för inte protokoll över vem som gjort mest. Det jämnar ut sig i slutändan.

Jag tror att ts föräldrar vill att han ska bli en bra kille, helt enkelt.
Egoister och ouppfostrat folk är aldrig populära.
Han kommer att komma längre i livet, om han bjuder lite på sig själv.

Nej, man ska inte låta sig trampas på. Men ts och du har lagt tröskeln vääldigt lågt.
Jag har också en gräns. Men den handlar om helt andra saker än om sådana petitesser som ni regera på.

Då får du väl hämta den själv om du inte är upptagen med annat? Jag skulle aldrig komma på tanken ens att be någon hämta en pizza åt mig. Varenda människa jag känner skulle undra om jag blivit fullständigt dum i huvudet.


Det handlar fortfarande inte om att "göra saker för varandra", jag trodde vi var förbi detta. Men jag kan inte förklara tydligare, så jag ger upp.


Du verkar ju fullständigt virrig ärligt talat. Att be folk göra saker, för sakens skull, är egoistiskt. Att värdera min tid lägre än din, är egoistiskt. Att be folk om skitsaker man kan göra själv, är förbannat ouppfostrat.

Att hjälpa människor som behöver hjälp, är god uppfostran. Att erbjuda sin hjälp, även om den kanske inte behövs, är god uppfostran. Att lära sig klara sig själv, utan att be om hjälp att bli torkad i röven, är god uppfostran.

Men i din värld så förhåller det sig alltså tvärtom? Jag kan ärligt säga att jag aldrig någonsin träffat en människa som resonerat på det viset.

"Bjuda på sig själv"? Vad pratar du om? Det är ju total rappakalja.


Nej, det tycker jag inte att vi gjort faktiskt. Det är en principsak. Ungefär som att man av hövlighet inte nyser folk rakt i ansiktet, utan täcker munnen, så tycker jag inte att man ber folk att göra skitsaker åt en utan anledning.

Vi är väldigt olika, du och jag.
Mitt liv verkar dock mindre komplicerat, då jag aldrig behöver överväga saker såsom du och ts gör.
Jag grabbar tag i väskan min mor har i bagaget, och hjälper min bror med kassarna. Utan att tänka.
Du och ts tänker för mycket.

Ni blir kränkta (populärt nu) och opponerar er. Sån skit ska vi inte ta, tänker ni.
Vi andra är glada och tacksamma över att vi kan och får hjälpa våra anhöriga, och att de vill ha oss i sitt liv.

Ett stort +1.
Undrar om inte flashback borde höja åldersgränsen då många 20-åringar verkar vara mentalt 11.

Tack.

Men även när min son var 11 år, så tog han kassarna och var en sympatisk person.
Jag ska inte bekräfta mig själv här, det är lika mycket min sons förtjänst. Men, många verkar ha tagit till sig att de kan vara och är kränkta, i många situationer. Som förr var helt naturliga.

Mycket tråkig utveckling.

Men det är väl individualism och egoism som florerar nu, som är normen?

Har jag uppfostrat den sista generationen av anständiga människor?
Och hur klarar sig dessa, i den hårda värld som uppenbarligen är?