När var första gången ni kände er gamla?

När suget för att gå ut och "klubba" försvann, vilket hände för cirka 4 år sedan.
Nu om man mot all förmodan måste ut o dricka öl, så sker detta uteslutande på en folktom bar

vid begynnande gubbljud när man kliver i/ur bilen

Ja, det var ett bra beskrivet symtom.

När jag blev sjuk i en kraftig influensa som tog riktigt hårt på min kropp och jag tuppade av. Låg på vardagsrumsgolvet ett bra tag, kroppen hade gett upp och jag stirrade stint i taket och kände mig som en pensionär som trillat omkull orkeslös med billigaste-larmknappen-made-in-china som inte fungerar. Min tanke var wow är det här som väntar när jag blir pensionär. Så kände jag mig riktigt gammal.

Var på besök hos en bekant. Vi i 35-års åldern. Han hade gjort ett barnarov och flyttat ihop med en fräsch 20-åring. Jag blev bjuden på kaffe och de hade köpt muggar på loppis med motiv från TV-serien Dallas Kompisen och jag började genast prata om Sue Ellen, JR och Cliff Barnes. Kompisens nybadade tjugoåring undrade om det slagit över fullständigt på oss och vad sjutton vi yrade om.

Det är samma tugg överallt som för 15 år sedan, folk knarkar, vissa spelar tv spel fast nya då, det är mer knark nu än vad det var då tycker jag. Jag brukar hälsa på en vän som jobbar i en kiosk och där säljs ocb med filter såklart, som smör.

Jag är 53 och känner inte det. Min breakpoint är soldatprovet på Lv2 1983. 25kg/3.5 km på tid. Vägrar träna men laddar fortfarande omkring med en 30kg dotter och två ryggsäckar varannan helg på axlarna. 53 och bär fortfarande pianon bättre än de flesta. Legionprovet var jobbigt, 270km/3dygn. Klarade men stack dagen efter. Klarar mer nu. Slåss Fan bättre också. Kan lägga tyngd och tanke bakom. Mår Fan bättre än för 20-30 år sedan.

När jag hytte åt kidz som var ivägen på cykelbanan. Jag hytte väl inte med ha den & sa "Förgrymmade ungar" men känslan var åt det hållet. Då visste jag att döden var närmre än någonsin.

När jag ser kidsen på lokala ICA-butiken medan de köper wienerbröd, sportdrycker, Cola, billig choklad såsom det "alltid" har gjorts. Jag minns tillbaka när jag och andra i min ålder gjorde samma sak... Bara det att jag nu är mer än dubbelt så gammal

När jag började prata om "förr i tiden" och "när jag var ung..."

Det blev tydligt när jag märkte att mina yngre arbetskollegor betraktade mig så som att jag inte tillhörde dom, utan jag tillhörde nästa åldersgrupp, dom där tråkiga medelåldersmänniskorna
'Nej nej, jag är med er, inte med dom där trista mellanmjölksmänniskorna med sina reflexer i jackfickorna, som äter en halv banan, viker den och sen lägger den i kylen!' tänkte jag och förstod direkt, tecken 2: att tro sig vara yngre än man är.
Jag funderade över vad jag själv tyckte om människor som var 15 år äldre när jag var runt 20.
Kände mig inte gammal, men förstod att jag tagit ett steg uppåt.
När jag började på mitt jobb för 5 år sedan så ansågs jag höra till ungdomarna så det blev extra tydligt nu när jag märkte att jag hoppat upp ett pinnhål.

Dessutom slutade jag festa för en handfull år sedan. Innan kunde jag inte låta bli att gå ut, nu vill jag absolut inte. Inte värt pengarna och 15 års spring på krogen med samma resultat - full, farligt att gå hem, massa pengar slösade och på det bakis vilket resulterar i bortkastad dagen efter är inte kul längre. Om jag går ut så går vi och käkar och tar några öl vid bordet liksom. Gillar mest att vara hemma, laga mat medan jag lyssnar på nån podcast och tar några hof