Citat:
Ursprungligen postat av
Turistparadiset
Nej, det blir värre. Med reservation för att jag tänker helt fel.
Med någon snitsig manöver runt månen eller annan himlakropp är det kanske möjligt att komma in i omloppsbana.
Även trekroppsproblemet har en Poincaré-period (vilket det är vad vi egentligen talar om här), viiket innebär att efter en viss tid så kommer systemet tillbaka till ursprungsläget, om än efter väldigt lång tid, med tre kroppar inblandade. Grejen som jag ser det är att Poincarés sats (mig veterligen) inte kommer att gälla om man har hastighetsberoende krafter, och eftersom dessa hastighetsberoende krafter (som dessutom beror icke-linjärt på hastigheten) endast är påtagliga nära jordens yta, så skulle man kanske eventuellt med rätt utgångshastighet och riktning kunna hamna i en omloppsbana där perigeum inte är lika med gevärspipans höjd (på grund av tidigare inbromsningar i trajektorian). Om t ex den vertikala hastighetskomposanten påverkas i större utsträckning än den horisontella (på grund av icke-linjäritet), så kan jag tänka mig en sådan lösning.
Jag skulle dock behöva skriva ett datorprogram för att testa detta, för en analytisk lösning för den gevärskulan lär knappast gå att få fram.