Citat:
Ursprungligen postat av
Grumbo
Pasolini var en djupt bildad och lärd intellektuell, det han menar i filmen är att skurken som säger detta menar att de, fascisterna, och deras totalitära godtyckliga makt är absolut och hos de med makten uppstår ju en laglöshet. Anarki menar han metaforiskt. Alltså, Pasolini sa att fascismen är helt kulturlös (med ALLT vad det innebär) och dess styre är inget annat än en gangsterliga som kommit till makten och styr med girig korruption och sjuklig kriminalitet (dess prat om folkgemenskap, ära och nationen kan ses som lika "värdefullt" som när gängledare pratar om "broderskap" eller "lojalitet" för att få deras folk att lyda). Se t.ex Banda Koch eller morden i Fosse Ardeatine, sånt han syftar på. De använder folket för sina ihåliga föreställningar (marschera, dyrka ledaren, parader, öva krig, m.m hjärndött/själlöst). Pasolini var masochistisk och identifierade sig med offer, orättvisors offer. Han menade att de härskande fascisternas maktfullkomlighet var anti-civilisation. Han talar ur sin som vanligt existentiella filosofiska vinkel. För att förstå Saló och karaktärerna i den måste man förstå filosofi, Pasolinis livsverk och vad makt innebär. Pasolini pratade om the anarchy of power. Hans kritik var mot all makt, kapitalismen som fascismen och särskilt konsumtionssamhället, var några av hans måltavlor i Saló. Han var ju poet och längtade nästan efter en slags antikosmisk frihet. "Jag tror aldrig det kommer uppstå ett samhälle där människan är fri på riktigt". Han satte handlingen i Saló 1944 som en allegori, för att där sågs tydligast fascismens totala makt och koreografi, men bajsätandet och lydnaden/tvånget/våldet menar han förekommer i kapitalismen med. Alltså, vi äter maktens skit idag som igår. Den sena fascismen valdes pga Saló var en hyperkriminell avgrundsfascism (där det laglöst brändes inne folk i lador, våldtogs, plundrade och dödade oskyldiga och samma dag går förövarna i parader som maktens upprätthållare). Anarkin i makten som han syftar på är nåt helt annat än det du tänker. Du måste förstå Pasolinis sätt att uttrycka och tolka. "Makten kan göra vad den vill". Men förutom maktens anarki är filmen också om icke-existensen i historien som sådan, som han förklarade, att empirism och rationalitet här i väst kan vara en illusion. Men även är det en enda metafor för den historiska relationen mellan makten och de som utsätts för den.
Tips är att se Pasolinis intervju om Sabaudia för att förstå Saló bättre.
Den som inte läst/studerat filosofi eller kulturhistoria kommer inte förstå nånting av Saló eller Pasolini i övrigt. Men tråden hör hemma i filosofiforumet och inte politik, då Pasolini syftar på mycket djupare meningar än ideologier.
Jag tror det är missförstånd att: 1. Tro att man behöver vara filosofiskt bildad för att förstå poängen. 2. Att kastrera filmen genom att sätta den i en biografisk och historisk kontext.
För det första så har Passolini helt fel. Makten idag handlar inte om tvång. Genom demokratin har det visat sig att folket faktiskt inte behöver tvingas till att äta skit, det räcker med att man släpar fram de i flocken som har böjelsen att gilla att äta skit, och att spela hög musik under ritualen, för att skapa social acceptans och rent av dyrkan av skitätandet.
För det andra så sätter det här hela maktförfarandet ur funktion. Passolini är själv ett rövknullande socialt missfoster, som av naturen står i antipati till flockens dagliga beteende, och det är hans "sida" som har vunnit. Det där organiserade våldet som flockmänniskan står maktlöst inför, och som Passolini smutskastar, är i själva verket motsatsen till den skitskyfflande litenhet som växer av att idka hämnd, och som det tvång den anser sig utsatt för. Orsaken är en smula komplicerad, men låt oss sammanfatta den med att mänsklighetens avskrap är dömd att betrakta ordning som tvång och våld som social makt - båda synsätten är en konsekvens av ressentiments öga och möte med makten.
För det tredje så är det uppenbart för alla som lever idag, och då menar jag inte den moderna demokratiska skitätare som älskar att plåga folk, att skiten på skeden består av HBTQ, semitism, antirasism, feminism - det är uppenbart för alla med minsta lilla ryggrad att slöddret som ägnar sig åt ovanstående till väsentliga delar använder det som ett sätt att skada det i människan som de anser vilja vara fritt och leva - alltså motsatsen till vad filmen vill påstå.
Det ironiska är att Passolinis egen sodomi är vad idag verkar som tvång, och skeden skyfflas av det historiskt och religiöst oändliga offret juden.
Eftersom Passolini gjorde filmen långt efter att boljevikjudarna använt medlidande som ursäkt för slakta miljoner, så kan vi säga att han i dess kölvatten antingen var idiot eller korrupt.
Det är dock politiskt en av de viktigaste filmer som gjorts under nittonhundratalet, om än stilistiskt stark i magen.