Skammen att vara sångare

Hur hanterar man skammen av att vara en populärmusiksångare? Jag är född med en bra röst, det vet jag och det säger folk till mig. Det är en tur som jag haft, det är ju inte speciellt mycket arbete bakom. Jag ogillar på något vis sättet som folk nästintill avgudar sångare... När dom inte ens gör speciellt mycket, hajjar ni? Jag sjunger ju mycket men det är inte alls samma sak som att bemästra ett instrument. Huvudsaken är ju att det låter bra, förstår jag. Men berätta hur jag ska kunna stå ut med mig själv?

Sorry för virrig text, orkar inte organisera och skyckeindela skiten.

Rösten är också ett instrument.

Det finns extremt mycket teknik och saker att förbättra inom sång. En annan sak som skiljer sig är att DU är instrumentet, dvs du har en direkt påverkan. Ifall en gitarrist är jätteförkyld så kan han spela live även om han har medelmåttig teknik medans en medelmåttig sångare påverkas hårt.

Det är mycket arbete bakom: bra magstöd som ska slappna av vid inandning, öppen strupe-teknik, "sjunga på gäspningen" likt operasångare, slappna av rätt muskler, anchoring, twang, false chord distortion, fry distortion, vokalmodifieringar i olika register, blanda/utesluta tex chest voice eller head voice, falsettoteknik, speech, hyperglottal komprimering, styra luftflödet för luftig eller klar ton, visslingsregistret, thrills, gå från ett register till ett annat utan målbrottsljudet, vara tonsäker, mickteknik och såvidare.

Om du tex vill dista rösten så måste du vara väldigt försiktig och det kan ta månader eller år att bli bra på, en gitarrist går in på thomann och beställer en pedal.

Så känn ingen skam! Var stolt och jobba rätt med rösten.

Påpekas bör aven att folk som "föds" med bra röst behöver öva med. Se Celine Dion som måste öva varje dag shania twain som fick lite problem med stämmbanden och fick hårdöva i över 6 månader innan hon ens kunde spela in. För att inte tala om folk som Pavarotti och Bocelli som har övat bra mer än 10.000 timmars regeln. Näst intill alla professionella sångare övar utan problem i samma grad som vilken instrumentalist som helst.

Ingen skam att vara sångare - om du är bra.
Är själv född närmast tondöv och kommer aldrig kunna lära mig sjunga. Pga denna tondövhet spelar jag instrument istället.

Intressant ämne! Blev lite lättad då jag funderat på detta själv. Är själv musiker.

Man har olika preferenser och folk tolkar musik på skilda sätt. Att det du gör upplevs som grandiost i andras ögon behöver ju inte, som du skriver, göra det för dig. Men en duktig sångare eller musiker har den effekten, och i slutändan får man acceptera att flera sanningar råder än ens egna. Man får ta ett steg bort från sig själv. Men det är lättare sagt än gjort.

Jag har väldiga problem med att ta till mig komplimanger. Speciellt om de kommer från folk som inte lirar själv eller har någon märkbar musikalisk begåvning. Med det sagt menar jag ju såklart inte på något vis att jag ser ner på någon bara för att den inte spelar eller förstår på samma sätt. Det är snarare en oundviklig känsla av att jag är en bluff. En bluff i den meningen att dom inte förstår att musiken jag spelar inte är märkvärdig på något sätt. Det är en barnlek för mig. (i vissa fall då förstås)

Jag förstår ju nu i efterhand att man MÅSTE ha principen om personers skilda synsätt och sanningar i åtanke. Även om jag normaliserar mig själv som musiker så har tanken med musiken alltid varit att ge något av mig själv till andra. Och kan en person få ut något av det jag spelar så sluts cirkeln där. Punkt slut liksom. Oavsett vad jag tycker och tänker.

Man kan revidera sig själv som musiker i all oändlighet. Och att döma sig själv är ju något vi musiker är bra på. Lite för bra

Har inte kommit så mycket längre än såhär i mina tankar kring det. Jag försöker släppa på allt negativt som uppstår i huvudet när man granskar sig själv. Försöker njuta av att spela och ge folk positiva vibbar istället. Det är det allt handlar om. Förutsatt att man vill ta det av allt vad offentligt musicerande innebär.

Fyll gärna på med tankar och idéer ni som känner likadant. Vi kan ju faktiskt hjälpa varandra lite. För det måste väl finnas fler av oss?

Var tacksam över din gåva, något många drömmer om att kunna göra inklusive jag själv, måste vara sjukt befriande och renande att kunna sjunga och även så att det låter fint. Bara köra på, det är din tur att få sjunga så skäms inte över det, sen behöver du ju inte bli en produkt av samhället för det om du inte vill. Det är väl mer där skammen ligger isåfall att vi alltid ska hylla vissa saker mer än andra och betala sjuka pengar för det. Men även där borde skammen ligga i människorna som hela tiden uppmuntrar detta beteendet och inte i personen som besitter gåvan.