Är den svenska modellen en typ av libertarianism?

Massa finfina retoriska frågor. Här är en till dig:

Hur kan man läsa nationalekonomi och fortfarande inte fatta skillnaden mellan att slå en pling till polisen för att ett företag har brutit mot lagen eller att behöva dra igång det fackliga maskineriet?

Därför att man vet om att lagar är det viktiga, d.v.s. vilka regler som människor kan få andra att följa. Om en förening upprätthåller en regel genom ett bojkottsystem (vilken är möjlig tack vare staten), som är likadan som en regel som upprätthålls främst med hjälp av statens tvångssystem, så kan vi se att regeln är densamma, även om metoderna för att upprätthålla den är olika.

Skulle det vara något dåligt? Den svenska modellen ger utrymme för - i teorin - en ytterst nyanserad lönesättning. Det skulle alltså kunna gå att sänka skatterna på lönearbete och ändå behålla modellen med kollektivavtal osv. Det näringslivstöntarna tror är att man kan ändra systemet genom att snacka skit om fackföreningar som koncept så löser allt sig automatiskt. (Samtidigt som de aaaldrig skulle strunta i att vara med i sina motsvarigheter till fackföreningar.)

Detta är alltså något helt annorlunda mot att man i Amerikat stiftar lagar om lönerna. Helt omöjligt att kunna justera lönerna på en årlig basis.

Så snälla, sluta titta så mycket på amerikansk teve och tro att det handlar om Sverige.

Nej, det är i grunden samma syfte precis som daemon3.14 mycket riktig påpekar, att stänga vissa grupper av lågkvalificerade utanför arbetsmarknaden.
Glöm inte att SAP och fackföreningsrörelsen är en ohelig allians med varsitt uttalat uppdrag att klia varandra på ryggen - det är den svenska modellen.