Finns det något internationellt program för att städa upp omloppsbanan?

Ja, det här är något som jag läser om då och då, om hur allt rymdskrot från diverse trasiga satelliter, rymdfärjor, etc snurrar runt i omloppsbana och gör rymdfarten osäker.

Men har ingen börjat fundera på något sätt att rensa upp i omloppsbanan? M ao, att samla in allt materialet och få ner det till jorden igen.

Kan personligen tänka mig en specialmodul kopplad till ISS, som förs ut ibland och fäller ut ett stort magnetiserat vajernät - som sedan plockar upp en del material. Materialet kan sedan studeras, för att se hur olika material förändras i rymden efter en traumatisk händelse, t ex. Eller bara skickas ner på något vis - så att omloppsbanan bryts och atmosfären gör resten.

Hur ser det ut på den här fronten just nu?

Vad jag vet så kommer det mesta ner förr eller senare

Hittade det här på NASA:s hemsida här bl.a.


Samt här finns 7 andra förslag.

Så det kluras ju åtminstone på det.

Den här topicen är alltid intressant. Man kommer på häftiga idéer om olika tekniska lösningar som ska bromsa ned befintligt skrot. Det enda man egentligen behöver göra är att sluta skräpa ned så löser sig problemet av sig själv tillslut.

Men man måste göra det pronto. Amerikanska Europeiska och ryska launch providers borde börja försvara framtiden för sin egen marknad. Se till att allt man skjuter upp har en lösning för att ta sig ned igen inom en rimlig tidsram, säg ett till två år för banor med hög energi och kortare för lägre banor.

Kräv att satellittillverkare öronmärker lite reaktionsmassa för att bromsa. Det är vettigt ur affärssynpunkt för alla.

Tack för länken! = ) Verkar ju som om att det pågår en del här ändå.

Jäkligt smart det där med gaserna som man sprutar ut - enklare och elegantare än magnetiska nät och grejor som jag funderade på.


Skulle ju absolut förbättra situationen, men olyckor sker ju - den mänskliga faktorn går ju egentligen inte att få bort, ens om det bara är maskiner som sköter allt - för människor har ju byggt dom.

Logiskt sett så borde man ha ett program för att rensa upp också, som kanske inte behöver vara årligt och permanent, men mer som ett "Städa upp Rymden 2020" -projekt så att säga.

Dock, det är kanske inte nödvändigt - om alla nybyggda farkoster har ett system för att mota bort rymdskrot, möjligen med utfällbara gaskanoner - så borde det ganska snabbt bli betydligt mindre skrot uppe i rymden. Möjligen att ISS skulle kunna få en ny modul som sysslar specifikt med skrotkartläggning?

Tänker mig ett dedikerat datasystem som använder någon sorts kombinerad avsökning... Kanske något som det här, faktiskt:

https://www.sbir.gov/sbirsearch/detail/10373

Tror systemet ovan som använder en kombo av Radar och Lidar skulle kunna vara något! =) Tydligen framtaget för att snabbt och effektivt få koll på olika oväntade projektiler som kan komma farande i krig, m ao improviserade bazookas av olika slag, tydligen. Låter ju jävligt likt faktiskt!

Om alla nya farkoster har ett system för att få färska "prognoser" om kartlagt rymdskrot, och sedan överför dom med samma teknik också, så skulle rymdfärjor, raketer och satelliter ha kontinuerlig koll på vad som är på väg ut, vilken hastighet, storlek, ja fan till och med hur dom ser ut! : D Sen är det bara att gasa skiten när dom kommer för nära, så är det bye-bye...

Intressant fråga!
En sak jag funderat på, som nog inte är allt för OT, är hur lång tid det skulle ta innan allt större bråte är borta om man bara lät det vara utan att skicka upp nytt eller påverka deras banor.
Antar att de närmsta satelliterna störtar först.
Hur hade det gått får de geostationära?

Vad jag läst så i LEO kan det ta upp till år att komma ner tillräckligt lågt för att det ska kunna komma tillbaka till jorden. Längre bort än, runt 1000 km, så kan det ta upp till flera hundra år enligt dom siffror jag stött på.

Har också läst siffror från NASA att det beräknas vara runt en halv miljon "delar" som är omlopp. Där dom flesta är väldigt små, men dom är ju knappast ute och söndagsåker. Kan ju gå upp till runt 28,000 km/h om jag inte är helt ute och cyklar här.

Hmm tror att det här med att "gasa" ner skräpet låter som en fantasiprojekt som aldrig kommer att fungera. Man måste komma ihåg att det råder ju ett nära perfekt vakuum i rymden och gasen sprids ut på ett ögonblick, det kommer att gå åt enorma mängder av gas - inbromsningen/banändringen kommer bara att vara i ett kort ögonblick i sekunder räknat.

Men med en större kärnvapenexplosion i övre atmosfären så kan man få en "gasbubbla" att sticka ut ifrån atmosfären och på så vis bromsa ner det skräp som finns där, en sådan kommer dock att påverka alla satelliter som passerar området.

Det är väl klart att den länkade metoden kan fungera i LEO i att få ner skräpet i en lägre bana, Har dock skräpet en högre bana så måste man nog hitta på någon annan metod. Fisknät kan nog bli väldigt knepigt eftersom det är lätt att trassla till det, och fullständigt hopplöst att reda ut. Dessutom så går de flesta skrotpartiklar bara rakt igenom nätet utan att att bromsas in nämnvärt.

Själv tror jag på en bemannad farkost med robotarm som kan "kroka i" skräpet och föra det till en reentry-bana, men det kommer att gå åt mycket bränsle för varje "sopvända" eller sweeps man måste göra, bränsleåtgången blir även beroende på vilken vikt som skräpet har.

Jag tror inte alls på solsegel - det blir nog i största laget och att veckla ut det blir inte lätt, sen är det relativt oförutsägbart eftersom banorna påverkas av annat skrot också mm.


Nej jag tror de ligger för långt borta för att det alls ska vara värt besväret att hämta dem, troligen är det bra mycket bättre bränslemässigt att skicka ut dem i en helt annan parkeringsbana.

Ja det är tråkigt nog de tidsrymderna det handlar om och hastigheten är i sig både ett problem och en tillgång, men det blir en komplicerad banuträkning för att hämta in skrotet, där man bara kan göra XX antal uppdrag per resa. Jag är ganska säker på att det måste vara bemannade resor för att göra en så komplicerad inkrokningsoperation som det kan vara att manövrera en robotarm..

Just det stora antalet av skrot som snurrar runt gör att det blir ett mycket stort projekt. Om man skulle kunna skicka upp en kub utav typ 1 kubikkilometer aerogel så skulle en sådan kunna svepa rent ganska bra, nackdelen blir ju att när större skrotbitar träffar denna så blir det gott om splitter och en ännu värre situation kan tro ?

Finns inga planer på att städa upp rymdskrot. Inga alls någonstans. En massa självfinansierade amatörer har massor med konstiga idéer om hur det skulle kunna göras, men ingen investerar någonting i att bekämpa rymdskrot. Det viktigaste och enklaste är att bogsera bort de tyngsta rymdskroten. Det är inte så värst svårt att göra idag med all god erfarenhet med att docka med rymdstationer och med solelektrisk jondrift. Det är viktigt därför att om de tunga objekten kolliderar så har de potential att skapa desto mer splitter. En stor andel av skrotmassan finns i ett hanterligt antal föremål.

Saturnus ringar tros ha funnits minst hundra miljoner år, enligt äldre antaganden kanske ända sedan Saturnus formades. Eftersom mycket av rymdskrotet har skickats upp i polära banor så är jag inte säker på att det kommer att forma en fin ring runt ekvatorn såsom Saturnus kolliderande och tidvattenkrossade månar har gjort.

Det är mycket dyrt i termer av bränsleförbrukning att ändra en satellits inklination, dess vinkel över ekvatorn. De geostationära satelliterna är nära varandra i termer av hur en rymdfarkost skulle kunna vandra mellan dem. Men alla andra (alla jordobserverande och GPS) har rätt så hopplöst olika banor så att det skulle krävas en unik uppskjutning per skrotsatellit att ta hand om.

Japanska Hitomi (röntgenteleskopet) havererade härom dagen i Jordens omloppsbana efter uppskjutning. Om den hade haft en deorbiting module så hade den bara haft mer massa som skrot i omloppsbana. När det går fel så går det fel.