Berusa sig med måtta

Beroende eller sjukdom, svagt psyke eller inte. För mig spelar det ingen roll vad man kallar detta för. Problemet är att det existerar och torterar, jag ser det som en ilsksint och lömsk "parasit" som är svår att bli av med, oavsett vem det handlar om. Jag vet många med enormt starka psyken och disciplin som ändå inte kan hantera eller bli fri från parasiten. Dessa människor har ofta bra kontroll och disciplin på allt utöver just detta, även under tider de är utan substanserna de missbrukar. Under de perioder man inte märker av parasiten så verkar det som att det finns en liten långdragen parasit som sakta/fort förökar sig och gör sig beredd att slå till igen. Därför vet jag att det är mycket viktigt att hålla koll på alla tecken på att parasiterna förökar sig. Att vara nykter narkoman/alkoholist är som att vara heltidsanställd hos sig själv där det råder nolltolerans mot slarv och ledighet. Sköter man sig galant under en tillräckligt lång period så skulle jag nog personligen känna mig som en relativt fri kvinna där jag lyckats koppla parasiten och har den helt under kontroll utan att den gör minsta försök till att streta emot. Alla har sin egen tolkning av vad ett missbruk innebär och det råder alltid delade meningar mellan människor. Vissa har full förståelse och andra inte. Det beror ofta på egna erfarenheter vad jag märkt.

Vet inte riktigt varför jag skrev detta, tror det mest handlar om att jag inte vill att det ska diskuteras vad som är rätt och fel här angående själva ordet missbruk/beroende. Kan bli oändliga diskussioner, jag vill bara höra vad folk anser om just berusa sig med måtta och om det finns någon som vill dela med sig av erfarenheter/åsikter angående det.

Nu är den jag citerar avstängd, resonemanget ovan är från någon som gett upp tanken om att fortsätta kämpa för sitt liv. När man drar saker till din spets som denne gör är man antingen fanatisk eller ointelligent.

Är man drogfri så ska man inte vara s jävla säker på att det är den enda rätta vägen, trots att det gått åt helvete gång på gång när man berusat sig. Berusar man sig ibland ska man även då aldrig vara säker på att det är det enda rätta.

Jag tror att ju roligare man gör det för sig i vardagen desto mer kan man kosta på sig att ta en berusning då och då. Har man en grå och trist vardag utan mening har man inte råd att berusa sig i huvudtaget.

Alltså, att ha en trist vardag är långt ifrån ett statiskt tillstånd som det inte går att göra något åt, precis som att en rolig och stimulerande vardag inte är nåt som väl uppnått inte kan gå till en trist tillvaro. Det fina i kråksången är att set faktiskt är svårare att göra en stimulerade tillvaro tråkig än tvärt om. Det är dock inte alltid lätt att få till en bra och kul vardag, men det går i de flesta fallen. Så jag tycker "en gång missbrukare - alltid missbrukare" är en otroligt dum tumregel, en tumregel som är för de dom gett upp.

Jag har "missbrukat" i snart 30 år och visst tänker jag ofta på om absolut avhållsamhet kanske skulle vara det enda rätta och medans jag gör det så går livet vidare, det är bara en av mina många dagliga reflektioner över saker jag inte ha en aning om. Vem vet, det kanske är det rätta. Eller inte. Jag har ingen som helst aning.

Fan vad skön du är,gynstolen... du rör verkligen om i grytan du... troll eller alkis,kanske både och? Mycket att lära har Du,som Yoda skulle ha sagt...

Jag är faktiskt inne lite på samma spår. Jag menar, tänk dig en vanlig jävla svensson, aldrig haft problem med spriten, snusar eller röker inte. Plötsligt dör hans dotter hastigt, frugan och han klarar inte av det hela och de skiljer sig straxt efter. Skulle någon introducera honom för bensodiazepiner, opiater/opioider eller någon annan drog som bankar fram massa signalsubstanser tror jag banne mig att den stackarn skulle bli beroende rätt fort.

Alltså: Vem som helst kan bli beroende bara de introduceras för "rätt" drog under "rätt" omständigheter. Innebär det att varenda människa är beroendesjuk? Nej, eftersom sjukdom är en avvikelse.

Jag är varken ett troll eller en alkoholberoende. Jag har varit alkoholberoende tidigare, men det är slut med det sedan ganska länge.

Jag har varit blandmissbrukare förut.
Dagligt bruk av diverse preparat, benso & kokain och alkohol.

Har idag en fästmö och ett bra jobb.


Dock har jag inga problem längre med att ta någon öl en fredag hemma, 2-3st en fredagskväll eller berusa mig med måttligt hos tex svärföräldrarna.

Dock när man slirar med polarna så kan det lätt gå överstyr med tanke på gruppdynamiken som uppstår när man festar med sina vänner som alla ligger mellan 25-30år. Annan miljö helt enkelt.

Det går för mig. Men frågar du någon på NA så är vi helt förlorade själar.

Vad skönt att du lyckats få kontroll över det, var det svårt? Eller gick det enklare än vad du förväntat dig?

Ja jag har suttit på såna möten, och jag håller med om att de ser oss alla på det viset, därför har jag slutat gå för många gånger fick det mig att vilja ha skiten ännu mer.

Svårt och svårt... Ja i början var det då jag körde total nykterhet ett par månader.

Jag förstår att alla inte klarar det. Men jag har lärt mig hur jag ska göra i diverse situationer. Nu har jag tagit avstånu från slirandet till 8 på morgonen. Kan gå hem 23 från krogen om jag känner för det, har inte behovet kvar längre att jag MÅSTE köra tills jag fysiskt inte kan ta en klunk till.

Men om du ska börja dricka igen, så ta de lugnt i början. Testa en fredag hemma & sen vänta någon vecka och så. Sen efter ett tag så kan du ju testa dig fram mer med att gå ut eller bjuda över vänner på stryktipslördag (om du nu gillar fotboll.)

Ja det kan jag förstå, har själv gjort samma sak. Dom där första månaderna då allting kommer tillbaka, saker faller på plats och ångesten kommer ikapp på riktigt och man får inte göra något åt det.

Tycker du ska ha en klapp på axeln som klarar det, och vara ett stolt exempel på att det faktiskt går om viljan och disciplinen som krävs finns.

Nu är inte mitt fall så att jag varken dricker speciellt mycket alkohol och kollar varken fotboll eller bjuder över vänner. Jag har ägnat mig åt andra saker på ett annat sätt, men det ska inte göra det omöjligt för mig att klara det ändå

Kan nog hjälpa om du håller ett protokoll där dosering, datum och tid antecknas, samt ha ett schema vid sidan om som anger vilka dagar och doseringar du tillåter dig själv att berusa dig på. De gånger det spårar ur får du ha disciplin nog att en lite längre tids uppehåll, det vinner både din hälsa och ekonomi på

Funkar nog inte för alla, beror nog också på vilken anledning du tar en specifik substans. Meningen är inte att du ska bedöva dig med droger, utan se det som att du förgyller din vardag. Lite uppehåll kan vara bra emellanåt, toleransen går ned och man har något att se fram emot, som att längta till julafton som barn.