Citat:
EU har ju en väldigt svag förhandlingssituation så det är nog bara att tugga i sig turkiets krav. Och turkiet kan ju mycket väl ha rätt i att den nya högre summan är mer rätt än den gamla. Men principfrågan att avtal ska följas tror jag man får överse med i vilket fall.
Men den är egentligen inte det.
Här är min helt egna hemkokta syn/analys av Mellanöstern, för vad det är värt. Det finns fyra maktsfärer, tillika kultursfärer, som dominerar området. Det är Turkiet, Iran, Israel och arabländerna. Iran är shiitiskt. Israel judiskt och Turkiet och en majoritet araber sunni. Naturligtvis finns en uppsjö etniska och religiösa minoriteter, men de har underordnad betydelse.
Israel lämnar vi därhän. De övriga tre har vissa viktiga skillnader. Till att börja med är de arabiska länderna fullständigt odugliga på allt som har med industri, modernisering och teknik att göra. Orsaken till det är förmodligen kulturell och kanske även IQ-relaterad. Samhället är helt enkelt organiserat på ett sådant sätt, hela vägen ned på familjenivå, att framsteg är något som sällan görs.
Turkiet och Iran är väsentligt annorlunda. Där finns en helt annan intelligens och ffa ambition. (Man ser dessa skillnader i kollektivet invandrare i Sverige). Både Turkiet och Iran har både tekniska och vetenskapliga ambitioner. De vill ha det väst har och är beredda att själva arbeta för det. Men de styrande vill inte ha de sociala och kulturella förhållanden som råder i Väst. I Iran pågår (liksom i Turkiet skulle jag tro) en urbanisering. Storstadsmänniskorna är inte alls överlag glada i den religiösa diktaturen, medans landsbygdsbefolkningen är (religiöst) konservativ. Vi såg detta under halvupproret för några år sedan. Iran är en fullfjädrad religiös diktatur, där de styrande förmodligen är beredda att avrätta hela sin egen befolkning om så krävs för att upprätthålla ett religiöst styre. Kniper det är man också beredd att offra teknikutvecklingen.
Turkiet är annorlunda. Även om sunniislam erövrat mycken mark i Turkiet, som för inte så länge sedan var sekulärt, så är man inte där Iran är idag. Erdogan vill ha både ekonomisk, militär, teknisk, vetenskaplig och religiös (stor)makt. Jag är mycket skeptisk till tanken att han skulle kunna offra tekniken, vetenskapen och ekonomin, för att endast behålla det religiösa (och sin egen makt).
Därför är förhandlingsläget gott: Hota helt enkelt att stänga Europa mot Turkiet på alla sätt som går. Det skulle vara förödande för Erdogan.
Om man som jag ser Turkiet som ett tusenårigt hot, där det finns en institutionaliserad fascism inneboende i själva kulturen, så är t.o.m. den uppkomna situationen en möjlighet. Ty Erdogan har hösten 2015 gett Europa precis det motiv vi behöver för att sluta oss mot Turkiet - militärt, ekonomiskt och forskningsmässigt.
Europa skulle alltså kunna gripa initiativet. vilket förmodligen inte kommer att ske. Anledningen är svaghet och den svagheten beror på EU. Det finns ingen förmåga och dådkraft i ett byråkratbygge som EU. Och nationalstaterna har EU, eller delar av EU, effektivt brutit ned. Om det hade funnits stake och ryggrad kvar i Grekland, så hade inte en enda centralasiat eller arab fått landstiga i den grekiska arkipelagen. Och de som ändå lyckats smita förbi hade inte släppts över tröskeln i andra Balkanländer.
Förmodligen tar det ytterligare två mandatperioder i Frankrike och Tyskland innan någon ändring kan börja komma till stånd. Jag vet inte hur långa deras perioder är, men säg 10 år eller så (2 år till nästa val, 4 års perioder). Varför? Jo, de nationalistiska alternativen kommer då ha en reell chans att ta makten i öppna val.