Grupparbete - någon mer som känner som jag?

Grupparbete är egentligen skit. Men samtidigt en bra förberedelse inför yrkeslivet.
Det handlar om att kunna arbeta o kommunicera i grupp. Exakt samma sak som i arbetslivet.
I den riktiga världen kommer man till en redan fungerande grupp o där är det enkelt att bara ta sin roll.

Här är det värre.
Helt klart hade ni en gruppledare som även skötte kommunikationen o då funkade det. När hon försvann fick ni andra nya roller o tillsammans misslyckades ni att ersätta ledaren i gruppen.
Detta är lika mkt ditt fel som de övrigas o något ni måste fixa gemensamt.

Jag håller med dig angående hur söndercurlade vissa 90-talister är. Många av mina kursare är 90-talister, precis som jag, och har aldrig jobbat en sekund i deras liv. Bor fortfarande hemma hos föräldrarna ett stenkast från skolan och behöver inte lyfta ett finger hemma. Det är klart att de har tid att köra järnet i 10 h dagen innan inlämning. Jag har inte möjligheten att vara i skolan till 21:00 på kvällen utan förvarning, men det är något som för vissa är svårt att förstå...

Jag har nu börjat med uppgiften på egen hand och hoppas att jag hinner klart innan torsdag klockan 12.00. Fick svar på mitt SMS precis - sex timmar efter att jag skickat det. Det här med planering är inte allas starka sida...

Samtidigt får man ha förståelse för kursledaren också. Det förväntas av de att man ska kunna göra en inlämning tillsammans med andra och jag tycker det är tragiskt att många har så pass dålig självdisciplin. Tack och lov kan man bara få godkänt i kursen.

Jag har nu fått påbörja inlämningsuppgiften på egen hand. Blir den inte klar i tid får jag själv komplettera den. Underkänt baserat på deras dåliga samarbetsförmåga tänker jag faktiskt inte få.

Vår ambition från början var att göra allting tillsammans för att ingen skulle missa något resonemang eller dylikt. När vi väl har träffats har allting funkat, men det är vägen dit som har varit en aning kurvig. Jag ska nog faktiskt ta del av ditt förslag och hänga ut personen som inte gör något eller säga att personen kan ta bort sitt namn från pappret, om personen inte slutar med detta vidriga beteende.

Jag har försökt sätta ner foten innan, men varken Lisa eller Kalle har tagit det på allvar. Det har varit svar i stil med "lugna ner dig, så farligt är det inte". Hur kan man inte bli arg när de prioriterar sömn, jobbintervjuer och allmänt chillande framför något vi ska göra tillsammans? Givetvis åker jag och jobbar som det var tänkt, men det är jobbigt att behöva ändra i mitt tidsschema bara för att de inte kan planera.

Det som jag kan tycka är lite märkligt är att de blir sura på mig när jag inte kan stanna hur länge som helst efter skolan utan någon förvarning. Övriga dagar när de inte "känner" för att stanna kvar efter föreläsningen ska det accepteras att de går raka vägen hem. Hade de varit i min situation med 3 h pendling varje dag och uppstigning 5:15 varje morgon, ja, då hade det varit en annan sak.

Min egna inlämning är påbörjad och ska imorgon meddela kursledaren om hur det har blivit och varför. Otroligt tråkigt att människor som inte ens tar studierna på allvar och samtidigt roffar åt sig av statens pengar...

Inte speciellt höga antagningskrav, då jag läser ett naturvetenskapligt kandidatprogram tillsammans med folk som läser delar av det och vi är en blandad mix av fysiker, kemister osv. Det som förvånar mig är att merparten av folket där har haft bra betyg och till synes motiverade människor. Jag tycker det är tragiskt att unga vuxna människor inte ens klarar av att planera sin arbetsvecka i god tid

Jag gillar er ambition men som du märkt så är det tyvärr sällan så det fungerar i praktiken. Förmodligen hade det varit enklare om ni kanske träffats en eller ett par gånger och sen tagit resten över nätet/telefon. Typ en träff i början av uppgiften och så kanske en träff på slutet för att stämma av och gå igenom allt. Men kör på den planen du, tycker inte läraren kan ge dig underkänt iallafall om det framgår att andra inte gjort det de ska.

Märkligt ja men absolut inget som förvånar mig, bristande självinsikt och en oförmåga att sätta sig in i andras situation verkar vara vad som präglar vårt samhälle idag, stött på liknande attityder otaliga gånger. Man måste inte alltid bli tvärarg för att sätta ner foten utan det viktiga är att man markerar när någonting inte är okej. Får du ingen respons kör du ditt eget race. Så i ditt fall t ex hade jag bara sagt åt dem att min tid är lika viktig som deras och klarar de inte av att hålla tider eller tycker det är viktigare att lalla runt hemma finns det inte en chans att jag kommer rucka på någonting jag har planerat för deras skull. Sen hade jag antagligen också blivit förbannad på dem för att de surade över att jag var sjuk osv men det är en annan femma. När folk ser att du inte backar bak utan menar vad du säger så brukar de skärpa till sig.

Jag kan inte förstå att grupparbete är en så vanligt förekommande arbetsform som det trots allt är på universitetet. Det är överskattat och i många fall ineffektivt för pluggandet. Så som det ser ut idag med allt sämre undervisning och prestationer från studenter så finns det all anledning att dra ner på grupparbete och istället satsa mer på individuella examinationsformer.

Att man skulle behöva dessa för att man annars inte skulle fungera bra när man kommer ut i arbetslivet är kanske inte rent trams, men för oväsentligt för att det ska läggas sådan fokus på som det görs idag. Särskilt när det krävs höjda krav på den enskilde för att vända förfallet som fortgår på universitet och högskolor.

Den som snackar skit om grupparbete har antagligen inte förstått poängen. Men någon gång lär ni inse att man klarar inte allting ensam och input ifrån andra kan vara guld värt utifall att man tänkt fel. Vilket är lätt hänt om man är för säker på sin sak.