Hjälp! Socialen agerar inte korrekt.

Du får nog börja på hemmaplan. Jag är seriös i detta: se till att de blir av med sina datorer. Försök umgås med din syster och locka ut henne och göra roliga saker. Ta ett nappatag med modern, inte systern.

Vad tror du hon vinner på all uppståndelse med Granskning osv? Ingenting, visa att du bryr dig om din syster och vill spendera tid med henne.

Just nu har hon nog lågt förtroende för alla som vill pressa sig på henne.

Hmm, ett komplext fall det här. Är det "bara" depression som modern har?
(varför pratar vi om dom i 3e person förresten? Dom är ju din familj?)

En sak med sådana här neuropsykiatriska eller klassiskt psykiatriska störningar (dom senaste datan visar att många psykossjukdomar faktiskt antagligen är mer som neuropsykiatriska störningar än vad man trott - man föds m ao med Schizofreni, tar bara längre för det att bryta ut - men förändringarna som leder till sjukdomsförloppet är där vid födseln) är att dom faktiskt kan vara svåra för omgivningen att uppfatta eller förstå, ganska ofta.

Jag själv har flertalet neuropsykiatriska diagnoser, som alla gick helt obemärkta igenom hela min skolgång - likaså så känner jag en dambekant som har Atypisk Bipolär sjukdom, som missuppfattades av vården som klassisk kronisk depression. Samma dam har nu börjat utredas för Schizoid Personlighetsstörning också, vilket tydligen missades i hennes tidigare, multipla utredningar.

Det gick även bra för mig i skolan, gick ut med hyfsade betyg, men direkt efter grundskolan så började problemen, då det kommer nya förväntningar på en - så att det gått bra för henne förut behöver inte heller betyda något - hon kan ha begåvningar som kan maskera hennes svårigheter när situationen är den rätta.

Sen tror jag även att det finns en risk för att modern kanske inte är den bästa källan att gå på, eftersom hon har haft egna problem länge, och dessa har så klart haft fokus i hennes liv, både psykologiskt, men även rent neurologiskt så kan man få sämre uppmärksamhet och minne av vanlig depression - så det är inte så säkert att hon verkligen kan märka om något är fel med dottern. Betyder inte att hon är dum, men om man inte har utbildning om psykiatri och dessutom mår dåligt själv så kan det vara ett stort hinder att bedöma situationen.

Jag funderar... finns det möjligen någon sorts specialist som kan hjälpa er med att verkligen gräva fram vad som kan vara fel?
Tänker på Stefan Branth, som figurerat i media och sysslat en hel del med svårlösta medicinska fall. Det här är inte riktigt hans gebitt, men möjligen kan han tipsa dig om hur du kan få tag i någon som är expert på liknande fall?

Han verkar vara anställd av Uppsala Universitet nu för tiden.

http://katalog.uu.se/empinfo/?id=N96-5152


Måste dock ge en eloge till dig för att du verkar ha lyckats komma förbi det här hårda sociala arvet, fått dig en gedigen utbildning och överlag verkar ha en bra, problemlösande inställning till livet. = )

Hej! Fallet är onekligen svårt, framförallt för att modern inte själv fungerar socialt och det är den människan systern hade kunnat blivit vägledd av. Har kontaktat Bris som även de hänvisade till socialen igen. Och socialen står mest å stampar (även anmärkningsvärt av socialens håll att man inte anlitat hjälp som arbetar med just hemmasittare om de själva känner sig maktlösa.) men det är väl som allt annat, en fråga om ekonomiska prioriteringar. Hon blir inte misshandlad, det råder ingen akut situation som så att hon brukar tabletter, alkohol eller självskadar sig (mer än socialt).
Men jag vet hur hennes liv kan komma att fortlöpa om hon inte får och tar emot lämpligt stöd vid ett tidigt skede. Kanske är skadan nu redan för stor å hon aldrig kommer kunna anpassa sig till en vanlig tillvaro igen? Min största rädsla är att hon till följd av detta, precis som modern- utvecklar ett socialt utanförskap. Det är så svårt att komma tillbaka, om det ens går.

Att försöka hitta folk som är inriktade på just denna problematik för unga är vad jag gör nu. Samt ska sätta mer press på kommunen och säga att de är anmälda, då brukar ibland saker hända. Helt sjukt att man ska behöva hota en kommun för att de ska göra sitt jobb å ta hand om en unge som far illa.. Men det är en annan diskussion. Det viktiga nu är väl att inte försöka tränga in flickan i ett hörn, att hitta en kommunikationsväg till henne tipsade bris om men hon stänger av helt. Man kan inte smsa/ringa/maila/chatta/hälsa på henne. Hon vill inte ta emot kontakt. Mycket frustrerande. Då hon är så ung (o kanske även sjuk) förstår hon ju inte heller konsekvenserna av denna isolering på sikt.


Specialisten du talade om där är något jag genast skall kolla upp! Tack för tipset.

Har erfarenhet av människor med neuropsykiatriska diagnoser - å det kan mycket väl vara något som blossat upp nu/blivit påtagligt vid tonåren. Men att hon fungerat socialt tidigare pga hon vetat vad som förväntats av henne osv, medan nu vid sjuan då hon slutade gå till skolan- försvann hennes vänner å en betygspress smög sig in, samtidigt som då hon inte har verktyg att "spela med" i det sociala spelet som skolan representerar. Det svåra här är ju att få till en bedömning, ö h t. Då det inte går att få med henne på något alls.

Tack förresten, pluggar till socionom med förhoppning om att kunna stötta mänskor som hamnar i moment 22, som allt för ofta händer. Det finns alltid något som kan göras, även om byråkratin är hopplös och systemet defekt. Allt handlar tillsist om vem man möter, tips på vägen, oanade möjligheter och framförallt en insikt i ens faktiska potential. Alltför många begränsas och slås ned alltför hårt, å kan sedan inte återhämta sig.

Kanske läser du in saker som inte finns här?

Hoppas du sedan du startat tråden ts varit där på fika, bjudit in dig själv på middag, tagit med din syrra ut på något roligt. Umgåtts med henne för hennes skull utan att snacka om att hon måste gå till skolan eller öppna dörren för socialen.

Dessvärre så ses jag som utomstående, så hon stänger in sig även när jag är där
På besök. Hon vägrar all form av kontakt. Med modern å systern hon bor med är hon också undvikande.

Socialen menar idag på att man inte kan göra annat än frivilliga insatser och att deras personal minsann är kompetent, medan jag menar att man bör koppla in folk med erfarenhet av sk hemmasittande ungdomar.

Intressant, aldrig hört talas om termen hemmasittare, gäller det med vuxna också? Jag känner igen beskrivningen på en kompis men hon är 20-25år

Ursäkta att jag lånar tråden, TS.

Jag tror faktiskt av vad jag läst i tråden att din syster behöver genomgå en neuropsykiatrisk utredning för jag känner igen det från flera fall, att din systers beteende pekar på autusmspektrum störning.
Fick diagnos först som vuxen själv men var först i tonåren som min mamma sa att de var då jag började bli arg och problemen blev tydligare och även andra fall jag känner till verkar just pubertetsåldern vara då något händer, eller hur jag ska uttrycka det, hos oss som inte fått diagnos i tid.
Hoppas du kan få soc att gå på din väg så småningom, tycker allt du försökt hittills låter bra iaf.
Helt jävla rubbat att de bara låter det bli såhär under så lång tid
Du/ni är definitivt inte ensamma om frustrationen av att behöva stångas med myndigheter.

Men får din syster rätt diagnos tror jag möjligheterna för hjälp blir större, t. ex. hemundervisning kanske skulle vara bra för henne?


Om hon går i skolan så torde termen gälla även henne, hemmasittare syftar på barn och unga som går i skolan men inte går dit. Så har jag förstått det iaf

Nej hon går inte i skolan, hon har gjort olika praktiker men har hög närvaro och hon fick sparken från senaste praktiken pga hög närvaro och hon trivs hemma än att gå ut. Hon lämnar aldrig hemma även vi försöker få henne följa på våra aktiviteter men hon vägrar, är allmänt osocialt och saknar vänner, svarar inte på sms,chat osv. Vi har med till köpt henne en moped för locka henne att gå ut och köra men hon använder knappt mopeden.

Vad ska vi göra?

Återigen ursäkta för jag lånar tråden, trådskaparen.

Ok, svårt att säga exakt vad ni ska göra då jag inte känner henne.
Hon saknar vänner men har hon fler än dig som kompis? Eller är du enda vännen?
Bor hon hemma hos föräldrarna eller själv? Vad har hon för intressen och så?

Om det stör att tråden lånas kan vi fortsätta diskussion via PM.

Tycker att du ska skicka dit en vanlig tjej istället för en massa högutbildade idioter som inte fattar nåt. En tjej i 15-16-årsåldern som kan ta reda på hur din syster mår, och varför hon mår så.

Det bästa är nog om de kan ha kontakt på nätet först, så hon inte bara ringer på helt oväntat.

Bara 1 till än mig, 2 i total. Nej hon bor ensam med hennes pojkvän som är min vän men han försummar henne. Hon har inga intresse faktiskt. Förutom häst,videospel och drama. Hon sade att hon tänker skaffa barn med pojkvännen för få vänner på hennes barn istället. Jag tycker det är fel och hon kommer ångra sig. Alltså Hemmasittare the ultra.

Jag tycker mycket om henne och känner synd om henne men hon vill inte ha hjälp, vad ska vi göra?

Som sagt, sorry för att jag lånar din tråd, trådskaparen, vi kan det på PM men tycker det vore intressant information för andra som läser i tråden.

Låter som en väldigt besvärlig situation och förstår att det uppstår mycket frustration. Vill dock börja med att försvara socialen då som du redan beskrivit så krävs det att att personen accepterar insatserna. Då det inte låter som att hon riskerar att direkt skadas av sin familjesituation utan snarare "skadar" sig själv så kan det vara svårt för myndigheter att agera. Myndigheter har ingen rätt att kliva in med tvångsåtgärder hur som helst, utan hänvisar istället till att detta är ett problem för familjen och individen. Jag har svårt att förstå exakt hur din relation ser ut till familjen, men rent bryskt varför går inte du dit och sliter upp dörren?