I samband med 30-årsdagen av mordet på Olof Palme fylls svenska medier i sedvanlig ordning av långa hyllningsreportage. En fråga som särskilt brukar lyftas fram i positiva ordalag är Palmes hållning i internationella frågor, där Palme brukar framställas som någon som stod upp för de förtryckta folken i tredje världen mot västvärldens kolonialism. Palme uttalade också, som de flesta säkert känner till, hård kritik mot USA (i Vietnamfrågan) och mot olika högerinriktade diktaturregimer (apartheidregimen i Sydafrika, Francos Spanien, Pinochets Chile etc.). Något som däremot sällan lyfts fram är Palmes hållning till olika socialistiska diktaturer.
En som skrivit mycket om detta är Per Ahlmark, bland annat i sina böcker Vänstern och tyranniet och Det öppna såret. Där redogörs för en mängd exempel på hur Palme gång på gång relativiserade eller t.o.m. försvarade socialistiska regimer som byggde sin makt på politiskt förtryck.
Till de mörkare kapitlen hör Palmes besök på Kuba 1975. Under detta besök framfördes inte någon kritik mot den kommunistiska regimen, som inte tillät någon opposition och där även Palmes egna socialdemokratiska partivänner fängslades. Istället hyllade Palme öppet Castros regim.
I samband med besöket på Kuba passade Palme även på att hylla Röda khmerernas maktövertagande i Kambodja. Detta beskrevs som "en stor seger för folkets rätt att bestämma sitt eget öde". Detta var alltså strax innan Pol Pot-regimen inledde det folkmord i vilket nära två miljoner människor mördades.
Palme angrep vid flera tillfällen borgerliga politiker som uttalat hård kritik mot Sovjetunionen. De anklagades för att teckna "djävulsbilder" och bedriva "hets mot Sovjet". I riksdagen 1983 anklagade Palme moderaterna för att hemfalla åt ”den korstågsanda i syfte att befria Östeuropa som härskade på konservativt håll i väst under det kalla kriget”. Vid socialdemokraternas partikongress 1984 förklarade Palme att "vi sysslar inte med antisovjetism".
Det är inte känt att Palme någonsin fördömde Maos regim i Kina, trots att denna regim sannolikt är den som mördat flest människor i historien och detta mördande pågick aktivt under den tid Palme var statsminister.
Palme yttrade också positiva omdömen om några av arabvärldens värsta terrorregimer. När premiärministern i Khaddafis Libyen, Abd as-Salam Jalloud, besökte Sverige 1974 beskrev Palme honom som "min vän Jalloud". 1980, ett år efter den islamiska revolutionen i Iran, hävdade Palme att Khomeinis regim "med pedantisk noggrannhet försöker bygga upp sina demokratiska institutioner".
Fler exempel på uttalanden av Palme i denna fråga finns i böckerna ovan.
Diskussionsfrågor:
- Hur kan Olof Palmes hållning till olika socialistiska diktaturer förklaras?
- Varför diskuteras detta så lite i dagens offentliga diskussion om Palmes politiska gärning?
En som skrivit mycket om detta är Per Ahlmark, bland annat i sina böcker Vänstern och tyranniet och Det öppna såret. Där redogörs för en mängd exempel på hur Palme gång på gång relativiserade eller t.o.m. försvarade socialistiska regimer som byggde sin makt på politiskt förtryck.
Till de mörkare kapitlen hör Palmes besök på Kuba 1975. Under detta besök framfördes inte någon kritik mot den kommunistiska regimen, som inte tillät någon opposition och där även Palmes egna socialdemokratiska partivänner fängslades. Istället hyllade Palme öppet Castros regim.
I samband med besöket på Kuba passade Palme även på att hylla Röda khmerernas maktövertagande i Kambodja. Detta beskrevs som "en stor seger för folkets rätt att bestämma sitt eget öde". Detta var alltså strax innan Pol Pot-regimen inledde det folkmord i vilket nära två miljoner människor mördades.
Palme angrep vid flera tillfällen borgerliga politiker som uttalat hård kritik mot Sovjetunionen. De anklagades för att teckna "djävulsbilder" och bedriva "hets mot Sovjet". I riksdagen 1983 anklagade Palme moderaterna för att hemfalla åt ”den korstågsanda i syfte att befria Östeuropa som härskade på konservativt håll i väst under det kalla kriget”. Vid socialdemokraternas partikongress 1984 förklarade Palme att "vi sysslar inte med antisovjetism".
Det är inte känt att Palme någonsin fördömde Maos regim i Kina, trots att denna regim sannolikt är den som mördat flest människor i historien och detta mördande pågick aktivt under den tid Palme var statsminister.
Palme yttrade också positiva omdömen om några av arabvärldens värsta terrorregimer. När premiärministern i Khaddafis Libyen, Abd as-Salam Jalloud, besökte Sverige 1974 beskrev Palme honom som "min vän Jalloud". 1980, ett år efter den islamiska revolutionen i Iran, hävdade Palme att Khomeinis regim "med pedantisk noggrannhet försöker bygga upp sina demokratiska institutioner".
Fler exempel på uttalanden av Palme i denna fråga finns i böckerna ovan.
Diskussionsfrågor:
- Hur kan Olof Palmes hållning till olika socialistiska diktaturer förklaras?
- Varför diskuteras detta så lite i dagens offentliga diskussion om Palmes politiska gärning?
