Citat:
Ursprungligen postat av
Vostalikas
men jag får jättedåligt samvete om jag låter den lille bebisen skrika...jag bara klarar inte av det. Som sagt bebisen (pojke) lugnar ner sig när man går fram och tillbaka och pratar...att bara hålla verkar inte ge samma resultat. Jag är man. Är det inte risk att barnet kommer skita i dig senare när den växer upp och den märker att skrika lönar sig inte...jag får klara mig själv?
Hej!
Å, den där tuffa tiden. Tyvärr är det helt normalt att barn skriker nattetid.

Men om bebisen verkar ha ont i magen skulle ni kunna prata med BVC om det kan vara någon typ av allergi. Det är rätt vanligt att småbarn är känsliga för mjölkprotein, det var min första. När jag slutade åta mjölkprodukter blev magen betydligt bättre!
Det där med att inte ta upp bebisen är inte min melodi. Jag har lärt mig och tror på att en bebis som vet att den är omhändertagen och att föräldrar finns i närheten och ser till dess behov blir lugnare och mer harmonisk än om den får ligga och skrika.
Har du provat att samsova med den? Hur gammal är den? Det finns en viss förhöjd risk för plötslig spädbarnsdöd om man bäddar in bebisen för mycket, men det går att komma runt - t.ex. om du ser till att den aldrig ligger på magen och ligger avskärmad från dig men i samma säng. Så gjorde vi och det var det enda sättet att få våra barn att sova om nätterna när de var små. Nu sover de alldeles utmärkt bra, kan tilläggas som en tröst. Det BLIR bättre...