Knekt namn under karolinernas tid på soldattorpen

Hoppas du har något mer belägg för det påståendet än att din mamma har fransk släkt. Låter som kvalificerat skitsnack. . .

Svenskar hade inga namn med :son i efternamn förr. Sedan under 1850-1920 talet så emigrerade många svenskar utomlands och många nya flyttade in till sverige. Många av:son namnen kommer därifrån. Många försöker rättfärdiga det hela med att vikingarna hade:son efternamn men vikingarna har ingenting med sverige att göra för vikingarna var ett internationellt folk som fanns i många länder. Sedan kom kristendomen och krigade in och gjorde om bland annat sverige till kristet. kolla själv på efternamnen förr så får du se själv.

Det är inget elakt så sett. Även :sons är ju svenskar idag, men nu menar jag svenskar bak till kanske 1600 eller 1700-talet med de svenska efternamnen.

Hur förklarar du då att varenda svensk kotte till långt in på 1800-talet hette något i stil med "Jöns Jönsson"? Eller menar du att Sten Svantesson, Svante Nilsson, Karl Knutsson Bonde, Gustav Eriksson, Magnus Eriksson eller Erik Magnusson kanske inte var svenskar?

För övrigt "krigade" inte kristendomen sig in i Sverige. Kristendomen antogs spontant och frivilligt, ofta efter närkontakt genom vikingafärder eller munkmission. För att finna medeltida svärdsmission får du ta dig till Saxland, vendernas Pommern, Preussen eller Baltikum. Notera att de tre sistnämnda områdena kristnades långt efter Sverige.

Har man ingen aning om vad man snackar om ska man tamejfan vara tyst! Patronymikon (faderns namn + son/dotter) var gängse bruk bland den svenska allmogen från urminnes tider fram till slutet av 1800-talet. Ibland blir man skrämd av den okunskap som råder.

Dumfan, sluta sprid dynga tack! Efternamn är en ganska ny företeelse i Sverige och -son namn är inte ett riktiga efternamn, det är något som kallas patronymikon. Detta har vi inte alls importerat utan är helt enkelt faderns namn plus -son eller-dotter för att indikera vem man kommer ifrån. Såsom islänningarna till stora delar fortfarande använder.

Varken vikingar eller invandrarna du pratar om använde -son som efternamn. Vikingar hade inte ens några. Kom man inflyttande från Frankrike så var det ALDRIG -son namn. Däremot ofta namn på platsen där man kom ifrån som man använde som "efternamn". Lär dig fakta innan du tramsar söder tråden tack.

Och TS, det var inte vanligt med soldatnamn på karolinerknektarna. det namnsystemet kom långt senare. Det var Jakobs son Karl som var karolinerknekt, inte Karl Jakobsson eller Karl Hedbom.

Håller med om att den dåren ska hålla tyst men rätt ska vara rätt och våra efternamn är en ganska ny uppfinning. Man hade helt enkelt inga efternamn ganska nära inpå vår tid men vi använder gärna patronymikonet på äldre anfäder för att göra det lättare att både forska på och tala om dom. Hade du kunnat prata med någon av dina anfäder på 1600-talet hade de aldrig presenterat sig med ett efternamn.

Efternamn i bemärkelsen släktnamn som vi känner till de idag är ett modern påfund, det håller jag med om.

Men däremot har patronymikon används i folkbokföring (kyrkböckerna), i bouppteckningar och i andra officiella sammanhang sen medeltiden, åtminstone. Även i de gamla isländska sagorna står patronymikon med, på runstenar osv.

Så nog kunde de presentera sig med sitt patronymikon.

Jo, det hade de. Dock användes på sina håll många gånger gårdsnamn som släktnamn, och sedan ens eget namn följt av fadersnamnet, t.ex. Ryss Erik Olsson, d.v.s Erik från Ryssgården, son till Olof (ungefär som i Ryssland alltså, t.ex. Vladimir Vladimirovitj Putin, d.v.s. Vladimir, son till Vladimir, av släkten Putin). Idag lever det bruket bara kvar i Dalarna, men var tidigare något mer utspritt, om än ej i hela landet.

Själv hade min farfar sitt fadersnamn som efternamn, och min far fick farfars fadersnamn, medan jag heter som min far, d.v.s. att fadersnamnet har blivit ett efternamn av traditionell europeisk modell.

Jodå, son är tvättäkta svenskt, men var inte så vanligt bland pöbeln i små samhällen innan Vasas tid. När man hade orter med 10-20 invånare så fanns det inget behov av efternamn. Man fick ett tilltalsnamn följt av yrke, t.ex. Erik smedjare. Med Gustav Vasa införde man folkbokföring. Man började i större orter. Då fungerade inte det systemet längre. Västra och Östra Aros hade nog ett flertal smeder t.ex. Då förtydligade man detta med att namnge barnet efter fadern (Eriks son = Eriksson), eller modern om barnet var fött utom äktenskap eller om fadern dog innan födseln (Hannas dottir = Hannadottir). Därefter var det enbart kungen som kunde ändra namn, vilket skedde när någon adlades, blev hovleverantör, hade en lång trogen tjänst inom det militära mm.

Militärer gavs ofta namn från naturen där de bodde (Uggla, Sjödin, Björk, Ask, Berg, Grahn mm). Adeln fick ofta mer franskklingande namn.

Ett exempel där man kan följa namnutvecklingen är ju Gustav Vasa själv:

Nils Kettilsson
|
Krister Nilsson
|
Johan Kristersson
|
Erik Johansson
|
Magnus Eriksson

Javisst. Därtill förekom matronymikon, även om det var i betydligt mindre utsträckning, och dessa har förts vidare i mindre utsträckning.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Metronymikon

I fastebrev från medeltiden är det vanligt att folk bara har ett namn och att man sedan skriver var de bor, lite som med exemplet från Dalarna ovan.

Fastarna skrevs upp efter rangordning, och att döma av det var folk med patronymikon eller namn efter yrke mer betydelsefulla än de som fick en bestämning efter ort. Några borgerliga namn är dock svåra att finna, vilket väl kanske kommer som en överraskning för saitoo.

Bevarade patronymikon är vanligare än man skulle tro, men så är ju inte breven heller ett genomsnitt av namn.

Här är ett ganska typiskt fastebrev med diverse vanliga människor som fastar.

http://tinyurl.com/zdcp8ng

Jag vet med säkerhet att en av mina förfäder gick med i tåget 1718 (iom att min familj är bygdens äldsta och har ett "släktdiplom" gjort av bygdeföreningen på 70-talet + att han står med i soldatrullorna som finns i Gävle), tursamt nog så kom han hem till bygden samma år (förmodligen avställd pga av nån skada?) och kunde ta över föräldrahemmet då han står som hemmansägare på listan 1719.

Och på detta släktdiplom så har alla namn mellan 1520-1889 "Son" eller "Dotter" (före 1520 så står det typ tex "Olof i Älvby", så vad karln som postade tidigare svamlade om vet jag inte.