Provrörsbefruktning och Surrogatmödrar

Givetvis är frågan om surrogatmammor mer komplex än spermadonatorer, och går inte att jämföra rakt av. Att bära på ett barn i nio månader, med allt där till och sen lämna bort det är så klart en helt annorlunda process än att spruta sperma i en mugg. Samtidigt har ju legaliseringen nyligen av provrörsbefruktning för ensamstående kvinnor oundvikligen väckt frågan om det är rimligt att liknande möjlighet att skaffa barn inte finns för ensamstående män. Och det finns uppenbarligen också kvinnor som kan och vill assistera par eller ensamstående män med att skaffa barn.

Min fråga är simpel. Går det verkligen att vara för provrörsbefruktning av ensamstående kvinnor, men emot surrogatmödrarskap åt ensamstående män, ur ett jämställdhetsperspektiv?

Med argumentet att surrogatmödraskap handlar om utnyttjande av kvinnokroppar så ja. Klart man kan vara för provrörsbefruktning men mot surrogat. Provrörsbefruktning involverar ju inte någon utomstående eller sätter denna i fara.

Fast jag är ju för både alturistiskt och kommersiellt surrogatmödraskap. Reglera skiten ordentligt så folk inte behöver åka utomlands till Indien.

Staten ska ge fan i om jag vill bära någons barn eller ej.

Spermadonation handlar väl också om utnyttjande av en kropp, om än på ett lindrigare plan? Att pumpa män på könsceller för att sedan exkludera dem från föräldraskap bidrar dessutom i mina ögon till en förlegad uppfattning om att män är ointresserade av sin avkomma.

Samtidigt kan jag ju tycka, liksom du, att frivilligheten bakom att ingå handlingen borde väga högst.

Jag tycker att när det kommer till surrogatmödrar så har det gått för långt. Vi kan inte betrakta det som något annat än människohandel där kvinnans kropp utnyttjas.

Således, vare sig för män eller kvinnor så tycker jag att surrogatmödrar är ett alternativ. Det är helt enkelt för dåligt.

Det jag istället ser framför mig är att den 9 månader långa graviditeten ersätts med en konstgjord miljö där ingen annan människas kropp utnyttjas.

Till den lösningen finns så får både kvinnor och män som inte kan få barn på egen hand helt enkelt vänta. De kan ju å andra sidan investera pengar i den forskning som behövs och hoppas att resultat uppnås om inte allför många år.

Frågan är om vi vill att foster ska växa upp i en artificiell mage. Jag tror inte barriären bara är nuvarande teknik, utan även etiska uppfattningar. Men det är ju en intressant tanke givetvis.

Hur ser du på organdonationer i sammanhanget?

Fyfan för att vara ett barn sprungen ur en konstgjord livmoder....

Familjen är under hård attack nuförtiden.

Har jag som vit heteroman en rättighet att få skaffa barn? Nä det har jag ju inte... men bögar ska ha det? Jävla knepig värld man lever i...

Mvh

Ligger väl inte direkt någon fysisk fara bakom spermadonation. Men visst kan vederbörande fundera på det där senare, om han några barn där ute han inte känner till. I Danmark kan iaf de donerande männen välja om de vill att deras profil ska vara öppen eller ej. Barn till dessa kan leta upp sin biopappa när de fyllt 18.

Men jag tycker verkligen att vi måste få avgöra själva om detta är något vi vill göra eller ej. Känner egentligen att kommersiellt surrogatmödraskap är bättre än alturistiskt. Du vet att det är ett arbete du utför och ifall vi tillåter det i Sverige minskar det chanserna att folk tar sig utomlands där vi inte kan reglera det och där kvinnor inte får ta del av pengarna på samma sätt.

Sen finner jag det fruktansvärt skrattretande att de som säger nej till surrogatmödraskap och skriker om att det inte är en rättighet att få barn, antingen har barn själva eller inte vill ha barn alls.

Förklara gärna vad som är skrattretande med att det inte är en rättighet att få barn.

Mvh

Jag är kluven. Otroligt kluven.

Å ena sidan är jag helt för att kvinnor ska få göra precis vad de vill med sina kroppar. Å andra sidan, om man betalar för sin surrogat - vilket jag tycker är rimligt eftersom en graviditet är påfrestande på många sätt - så öppnar man upp för en marknad där det blir en sista utväg för kvinnor som sitter i kläm ekonomiskt att hyra ut sin livmoder. Så man måste hålla ersättningen rimlig nog för vad som händer, men samtidigt låg nog för att det ska ses som ett lockande alternativ för någon som är i en utsatt position. Det blir en snårig väg att gå där innan det blir ett sorts överförmynderi.

Barnet blir ju en produkt; surrogaten blir ju ansvarig för den. Säg att barnet i sista sekund åker på en funktionsnedsättning; en cp-skada som uppkommer vid födseln. Har de som skaffat surrogaten då rätt att reklamera barnet, eftersom det inte var de de signat på för? Vad blir surrogatens roll då?

Kluven? Haha lyssna nu här... det finns rättigheter som övertrumfar "kvinnors rättigheter".. ok? Vill du själv vara i princip utan föräldrar?

Förresten finns redan möjligheten för kvinnor att adoptera bort barn... och då EFTER förlossningen när de vet vad det handlar om... det är DERAS barn de har sålt!! Om nu möjligheten till ett kontrakt innan befruktningen finns!
Många ändrar sig i det läget.... med all rätt..

Slaveri kallas det i den verkliga världen... extrem kapitalism är en annan benämning ..


Mvh
.

Jag förstår inte riktigt vilken poäng du försöker göra här?

Och jag är inte förvånad.

Mvh