Vad gjorde man av liken på slagfälten?

Och rävarna. I de allra flesta fallen lämnades väl kropparna vind för våg även om man tog i från dem vissa ägodelar och att underättesledetaljen kanske tog en titt på dem. Sedan var det rävarna och lokalbornas glädje och problem.

Skedde striden i direkt anslutning till garnison eller bivack så rensades det nog lite bättre.

det hör till (för militären) att hämta hem alla kroppar för begravningar osv, det blev ju nästan krig mellan USA och Nord Korea för Nord Korea vägrade skicka över en död soldat från Koreakriget (givetvis så var detta 1950 och inte 1400-Napoleon men det var samma sak då)

Sedan det sista inlägget skrevs i tråden, har forskningen kring likhanteringen på forna tiders slagfält gjort stora framsteg! Nya rön presenteras oavbrutet ...

Bringing Out the Dead – Who Cleared the Corpses from Napoleonic Battlefields?
http://militaryhistorynow.com/2016/1...-battlefields/

Hur löste man logistiken vid nämnda waterloo? Var det mycket bråk om detta under på 1400 talet menar du? Eller hittar du bara på?

Jag vill ifrågasätta det här med bränning. Det finns inte en chans att man kan samla ihop tillräckligt med ved i närområdet för att bränna upp 60 000 kroppar.

Men behövs det verkligen? Kroppen består till 65 % av vatten. Vatten har en grymt hög ångbildningsentalpi vilket på svenska betyder att det åtgår en jävla massa energi för att koka bort vatten. Turligt nog består resten av i princip kol, vilket ju brinner bra.

Men räcker kolet för att koka bort vattnet? Jag har inte en aning.
Man kan iaf lista ut att det går åt en riktigt stor brasa för att det ska hända.
Och då kommer nästa problem. Hur fyller man på brasan? Jag har kört förbi en övertänd brinnande bil vevade ner fönstret när jag passerade. Det finns inte en chans att man skulle kunna gå så nära att kunna slänga in en kropp där.
En jobbarkompis tuttade eld på en gammal verktygsbod. 10 meter från den brinnande boden kunde man grillat en kyckling berättade han.

Det går inte att fylla på kroppar på en så stor brasa. Inte med mindre än att man lobbar in dem med en trebuchet.

Beroende på plats grävde man ner dem i massgravar eller bara lät dem ligga. Lik innehåller mycket fosfor och kalcium och bildar salpeter vid förruttnelsen, så de ger bra gödning. I vissa fall ska man enligt en historielärare jag hade faktiskt ha använt människolik för att göra krut.

Ryssarna lät så sent som under andra världskriget sina egna stupade bara ligga kvar på frontavsnitt som låg långt från bebyggelse, som t.ex. ishavsfronten.

Hade man tillagningsmöjlighet åt man upp dem. Annars grävde man ner dem för att sedan odla upp åkern nästa år. Lik är utmärkt gödsel.

Jisses, det var verkligen en mindre sentimental tid.

Det är intressant att jämföra med de extrema ansträngningarna att ta hitta och begrava de döda (åtminstone den egna sidans) bara 100 år senare och alla de krigskyrkogårdar som uppfördes. Från gödsel till odödliga hjältar i sten.

Nja. Bortsett från tyska massakrer på belgiska civila 1914, så dog det relativt få civila på västfronten. På övriga fronter så gick det åt miljontals civila. T.e. 3-4 miljoner bara i det ottomanska imperiet, varav lejonparten kristna (armenier, assyrier, maroniter, greker o.s.v.)

Under östafrikakampanjen så gick det t.ex. åt 10-20 döda civila på varje stupad militär.

Men visst har det funnits krig, där båda sidor har tagit stor hänsyn till civila (eller där ena sidan har tagit stor hänsyn till civila, och lyckats skydda sina egna civila). Notabelt det amerikanska inbördeskriget.

Hänsyn till civila började man f.ö. även att ta redan innan järnvägen, när staterna blev allt starkare och bl.a. kunde börja bygga upp livsmedelsdepåer redan i fredstid, vilket om inte annat minskade behovet av att skicka iväg egen trupp för att plundra, i.s.f. att söka avgörande strider. Järnvägen innebär dock att förmågan att föda truppen utan plundring ökade rejält.

VEM gjorde detta och varför? Det fanns inga överstyrande myndigheter som såg till att det hände. Var det privata initiativ och vilka var det i så fall? Var det segrarna eller förlorarna som gjorde det? Hade arméerna begravningsplutoner (i senare tid var det så, ja, men längre tillbaka?). Tvingades lokalbefolkningen till arbetet? Eller var det bönderna som gjorde det för att rensa upp i markerna så att det gick att bedriva jordbruk igen?

Läs länken ovan, den beskriver det i grisig detalj. Arméerna innan 1900-talet hade mycket mindre administrativa apparater (det engelska uttrycket logistical tail säger det bättre) och det mesta som inte rörde skjutandet lejdes ut, vid behov med tvång.

Ja, jag såg den sen. Intressant läsning. Tänker på de slagfält där det påstås ha stupat tusentals människor, men att man knappast hittat några mänskliga spår alls. Slaget vid Lund, till exempel. Tror det ska ha dött 9000 man där plus lika många hästar. Ändå har man väl bara hittat nån enstaka, och dessutom ganska liten, massgrav?

En annan sak som jag funderat över är upprensningen efter skyttegravskriget i väst efter första världskriget. Där skedde det såklart på myndigheternas initiativ, och än idag hittar man både sprängmedel och lik då och då. Men hur gick det arbetet till i detalj? Vem bekostade det och vilka utförde det? Måste ha varit en gigantisk uppgift, men jag hittar nada om det på nätet. Om någon vet mer, länka gärna.