Ateister är mer genuint godhjärtade än kristna.

Naturligvis anser jag utilitaristisk etik vara "bra". Men det är mera från ett logisk perspektiv än från ett emotionellt eller empatisk, och det är inget jag anser ge mig som individ några större existenstentiella "pluspoäng".

Du griper efter demagogiska halmstrå.

Demagogik är en ganska enkel utväg när man diskuterar med troende men det är tyvärr inte spåret jag är inne på. Ta en psykopat som ett exempel. Denne person har inte förmågan att känna empati och därför gör inte gott för andra.

Nej, jag håller inte med dig där, för jag bor i sthlm och här har vi tillex 300 hemlösa och dem är fortfarande på gatan, Om en troende skulle " känslan av tvång " ( dina ord ) skulle vi inte ha hemlösa på gatan.

OM " känslan av tvång " finnas skulle inte tiggare bli tillrättavisade / tillsagda under Gudstjänsten.
ALLA skulle klappa händerna och GE.

Utanför klara kyrka här i sthlm står alltid tiggare utanför kyrkan efter Gudstjänsten och FÅ kristna ger till dem.

Frälsningsarmén på Södermalm tackar nej när det är fullt. Hur kan dem göra det om det är som du beskriver ?

Du har fel.

Det är möjligt att nån religionskritiker anser detta; själv använder jag dock "uppnystning" ... d.v.s. granskning och kritik ... av den pådyvlande* teismens demagogi.


Ditt pop-psykologiska försök på att vrida "godhet" till ultimativt att vara egoism är demagogi.


Och vad har det med ateister vs. kristna att göra? Det finns psykopater i båda läger.

* Min kritik av tro/religion/teism riktar sig mot pådyvlande teism (etc). Vad angår (det jag definierer som) "vettig teism" etc., så anser jag att vettiga teister är som "folk" och har samma "goda och/eller dåliga" sidor som "folk" har demografisk.

Självklart är vi det. Religion är bara något som orsakar kaos. Det finns annan hobby att ägna sig åt.

Jag är ateist ... och jag anser mig inte vara mera "godhjärtat" än den typiska "vettiga" teisten.

TS menar kanske att teistens godhetsvilja baserar sig på hans tro att gud-vill-att-han-ska-ge.. behöver isf inte vara att den troende väntar på moralisk återbäring, enbart att han är enfaldig nog att tro att någon fullständigt utomjordisk makt, manipulerar med människor i denna existensform på denna planet, som ska gå att mätas med graden av tro och att utifrån betraktandet och detaljgranskandet av ateisters resp, teisters beteende, därför med fortfarande tron om att en utomstående maktfaktor.. dömer vad som är egoistiskt och vad som inte är egoistiskt. Helt utan att den mänsklige individen människan är frågan här.. eftersom TS utgår ifrån att det finns en utomstående part och hur människor tillskrivit denne utomstående part att vara värdemätande.

Men samtidigt, är det människan som värdemäter i den mänskliga dynamiken.. så länge värdemätandet UTFÖRS av mänskligt tänkande och kännande individer, är moralen att ge respektive ta, ett allmänmänskligt spörsmål.. medan VILJAN till en gud.. är helt uträknat , så länge vi talar om mänskliga bekymmer, mänskligt förorsakad misär eller fattigdom etc.

Däremot att känna mänsklig empati mot människor som inte själv kan hjälpa sig, t.ex nödställda i områden på jorden där klimatomställningar stälelr til förödelse eller torka och andra livsvillkor synliggörs så kontrasterna i olika folks levnadsvillkor där "det orättvisa klimatet" i torka jämfört med prunkande grönska, då kommer ju överlevnadsdilemmat i annat fokus , särskilt så länge man ändå utväxlar handel eller t.o.m exploaterar med brett tilltagna vinstmarginaler...

Men att gå och föra in gud som part i målet, för barn och deras naiva helt oerfarna lust till glass leksaker eller annat barnsligt, blir ju mest patetiskt. Att etikettera ett barn som gott barn, och annat barn som egoistiskt barn det tycker jag visar på att man själv måste vara redan hjärntvättad av sagor och sägner.

Bara det att empati inte är något som begränsas av fysiskt uttryckt konkret ge en tjuga eller hundring i handen på en tiggare.

Empati kan handla om graden av ansvarskänning, ens attityd och intresse att ta till sig olika saker istället för att gå och fly in i lovsång mot himlaporten som värmer så gott i den egna själen.

För olika frågor som uppstår i samhället och viljan att stanna till men också göra det istället för att bara gå hem.. men känna sig jätteduktig efter att ha avpolleterat en hel peng åt någon främling...

Att vilja förändra det som går att förändras, till något bättre.. än bara låta-allt-vara så alltid någon annan får ta i det. Något som kan förebygga och istället för att tillåta utbrett t.ex tiggeri.. tackla problemen på andra sätt än att demonsttrativt gå fram och demponstrativt visa-sig-vara-minsann-hjälpsam och suuupergodhjärtad att undvara en femma (med en tia som dunkar i botten i smutsig pappmugg i helt utdömdes pappersmugg, ja åååh NU kan ju den utdömde plötsligt känna sig anhjälpt eller ? få råd med cocacola till hamburgaren istället för bara-en-torr-burgare och sedan fortsätta som om det regnar - hur empatiskt är det på en skala, en tia åt tiggaren och sen sticker vi iväg och köper nya leksaker och gottegott till lillbattingen där hemma för 2800 kr. Och till ikea och bränner av ett par tusen till där också.. men han fick iaf femman...