Idealtyp, verstehen och Max Webers sociologi

Max Weber brukar ses som en av sociologins "tre fäder" tillsammans med Marx och Durkheim. Men på många sätt skilde han sig från de andra två. Till skillnad från Marx hade Weber en mer idealistisk historieuppfattning, även om Weber delade Marx' intresse för det kapitalistiska samhället. Och till skillnad från Durkheim så var Weber en metodologisk individualist och menade att vi kan enbart förstå sociala fenomen och historiska processer genom att studera hur individer upplever världen och vad individer finner är meningsfullt. Durkheims idéer om "sociala fakta" - att det finns "ting" eller fenomen på en social nivå som inte kan spåras till egenskaper hos individerna - var mig veterligen ingenting Weber trodde på, eller tyckte var vettigt att undersöka.

Jag tänkte att vi i tråden kunde diskutera Webers sociologi och hans terminologi.


Vad anser ni om Max Webers sociologi? Hans idé om den protestantiska etiken som en faktor bakom kapitalismens uppkomst har blivit hårt kritiserad genom åren. Har han något att bidra med fortfarande eller är mycket av hans idéer passé? Kan vi använda hans terminologi än idag eller finns det problem med den? Är hans sätt att skilja den naturvetenskapliga och den socialvetenskapliga metoden åt hållbar än idag nu när vi vet mer om hjärnan och dess funktioner? För att inte tala om genetiken? Ska sociala fenomen studeras precis som naturvetenskapliga?

Alla de frågor som Weber tog upp - både de om socialvetenskapernas karaktär och de om rationalisering och avmystifiering av världen - är i min mening relevanta än idag. Vore intressant att höra vad sociologiintresserade flashbackare, som har mer koll på sociologin som vetenskap än jag, har att säga om ämnet.

Weber har definitivt fortsatt relevans, inte bara inom sociologi utan även bland statsvetare. Hans terminologi och idealtyper är egentligen mycket använda inom all samhällsvetenskap, exempelvis är de flesta klasscheman idag förankrade i det weberianska- snarare än marxistiska traditionen. Hans definitioner av makt, auktoritet och indelning i rationalitet, tradition och karisma är ju välkända precis som hans handlingstypologi. Statsvetarna följer hans definitioner av stat, byråkrati och tjänstemän och fokus ligger mycket kring legitimitet tack vare Weber. Hans relevans är högst påtaglig.

Visst har han en sorts relevans. Framförallt var han ju viktig för samhällsvetenskapernas identitet och för många forskare var det ju också skönt att det fanns en klassisk teoretiker som analyserade allt det Marx också analyserade fast ur ett annat perspektiv.

Men samtidigt finner jag hans begrepp problematiska. Idealtyper är ju lätt skissartade och jag tycker att det blir godtyckligt när en forskare ska skapa "socialkonservatismen", "rasismen" eller "feminismen" som idealtyper för att sedan jämföra olika idealtyper med varandra. För som jag förstår det så är idealtypen inte en hypotes som ska testas, utan det är en ren abstraktion som forskaren improviserar fram. Den så kallade "protestantiska etiken" är ju exempelvis rätt knepig som idealtyp då den inte kan användas som förutsägelse för människors beteende då det visat sig att även katolska områden presterat på precis samma sätt som protestanter.

Vad är egentligen poängen med idealtypen och hur ska de användas på ett vetenskapligt sätt?

Ett exempel i svensk idédebatt är ju (historikern) Henrik Arnstad som använder sig av en idealtypsdefinition av fascism som han lånat från forskaren Roger Griffin och därmed ser han fascism i princip överallt. Så kan det finnas några metodologiska krav på hur man kommer fram till en idealtyp?

Hans metodologiska individualism finner jag också lite knepig, men jag hinner inte skriva om det nu.

Ledsen för sent svar!

Mycket intressant ämne! Jag tänker att en av fördelarna med en idealtyp är att man skiljer det teoretiska från det historiska. Det är teoretikerns jobb att konstruera en idealtyp, där man framhävt det som särskiljer ett visst fenomen, och sen är det upp till historikern att (med förståelse) avgöra i vilken utsträckning de kan tillämpas i ett visst fall.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att idealtyper inte underlättar teoretikerns jobb. Teoretikern måste fortfarande träffa rätt i sin analys och framhäva det verkligt särskiljande. Problemet med protestantismens etik och Arnstad är att de inte framhäver det centrala. Det verkligt särskiljande med fascismen är inte uppmaningar om nationell pånyttfödelse (som Arnstad påstår), utan helt andra saker.

Vad gäller förståelse som du tog upp i ditt ursprungsinlägg förstår jag att man kan vara lite skeptisk mot det. Förståelse är inte en exakt vetenskap, och det gör att historia inte heller är en exakt vetenskap. För att vara en bra historiker gäller det att "ha känsla för feeling" och det kan man inte komma runt.