Svensk media har gjort SD "skandalresistent"

På Aftonbladet sitter två journalister som drivs av personliga vendettor mot sverigedemokraterna; Oisin Cantwell och Lena Melin. Med anledning av det tidigare åtalet mot SD-toppen Martin Kinnunen, så har dessa journalister, med många kolleger, drevat i en samordnad kampanj mot partiet. Men till deras stora irritation så såldes inga lösnummer med krigsrubrikerna om åtalet och det blev ingen snackis på Facebook eller twitter heller. Folk verkade totalt ointresserade.

Något irriterade, så drev journalisterna på Aftonbladet då tesen att ointresset för "SD-skandaler" egentligen handlar om att folk ser SD som ett nazistiskt kriminellt parti, som man förväntar sig dylikt av.

Något jag vill mena knappast stämmer.
SD har växt kraftigt i sitt stöd, från 12,9% i valet till runt 20-25% i dagens opinion. Jag har svårt att tro att så många som en fjärdedel av folket kan tänka sig stödja Hells Angels blandat med Adolf Hitler.
Istället så tror jag att ointresset för SD-"skandaler" handlar om att medierna kört på för hårt för länge i sina drev mot SD. Man har försökt skandalisera allt ifrån att någon trött kommunalpolitiker beställer en negerboll till att Jimmie Åkessons katt var inklippt. Det har fått rersultatet att vanligt folk helt enkelt bildat en resistens. Man förutsätter helt enkelt att skandaliseringen är överdriven eller påhittad av medierna och att det ingår i en medveten kampanj mot partiet.

Detta i kombination med att medierna i Sverige aldrig tidigare haft så lågt förtroende som de har nu.
Så vad tror ni om resistensutvecklingen, kommer det inom kort vara omöjligt för medierna att skada SD?

Den mediepolitiska eliten letar förtvivlat efter vad det är som hotar deras makt. Svaret är sunt förnuft. - Om man vill leta skandaler så kan man ju tex konstatera att 70-80% av alla "barn" är straffmyndiga vuxna män. Dessa kostar minst 3000 kr/dygn i 24/7 service istället för ett par hundralappar som "vanliga asylsökanden" - Är inte det en skandal!!!

Det ätr DÖ som är skandalresistenta.

Jag kan hålla på länge och skriva om alla "skandaler" som DÖ sysslar med. (tex vår vänster-enuck till rikspolischef) - Där är förklaringen till SDs ökning. Folk är less på dem, - den mediepolitiska eliten ljuger, kallar vanligt folk för "nazister" döljer och blir skendräktiga så fort en vuxen arabhanne närmar sig.

Vanliga svenskar har vaknat och insett att media har en agenda. Nu senast barnvåldtäkten i Alvesta. Om det är ovanligt att ensamkommande barn är unga vuxna män eller vuxna män är det rätt spektakulärt att båda gärningsmännen inte är barn. Även i fallet Alexandra Mezher. Det visar vilken dålig koll ledarna har och att media valt bort att granska makten om dom inte får godkänt av ledarna som i skandalerna kring Kommunal.

Kinnunens bristande känsla för bokföring känns oväsentlig jämfört med samhällets kaos just nu.
Jag tycker även att Wallströms lägenhet är långt ifrån så viktigt som media vill göra det till.

Det myglas ju för miljarder vad gäller nyanlända. Dessutom finns där en humanitär aspekt.

Att jaga politiker var roligare 2014.

Man kan nog med säkerhet säga att jaktsäsongen på sverdemokrater är över Man kan ju inte ens kalla dem för rasister, då t.om. hyperinvandringspartiet MP blev tvungna att köpa gamla SD-förslag då rikets pengar, personal och bostäder officiellt tog slut hösten 2015.

Det är två riktigt dåliga exempel. Cantwell skriver en del om SD men har dem knappast som huvudintresse, och Mellin kallas högerf***a och SD-vägröjare på vänsterkanten.

Den verkliga fixeringen vid SD finns snarare på ledar-och kultursidorna och hos "förmedlare" som public service och TT. De politiska kommentatorerna har knappast glänst i sin behandling av partiet, men de är nog den grupp som klarat sig minst dåligt (kanske för att de är en av ytterst få journalistgrupper som inte har rödgrön majoritet).

Oj, då har du inte läst många av deras krönikor. Var inte länge sedan den gode Lena kallade SD för såväl fega som tokiga och galna.

Mellin svingar hårt åt alla håll emellanåt. Hon kallade till exempel Löfvens regering för den svagaste och mest förvirrade hon bevittnat för ett tag sen. Jag gissar att det inte togs emot så bra på Sveavägen.

Med det vill jag inte urskulda Mellin eller Cantwell, som har samma vänsterliberala bias som resten av kåren, men jag vidhåller att de är långtifrån de värsta när det gäller osaklig vinkling och tramsig SD-fixering.